Ny utrikesminister önskas


Denna gång har jag glädjen att presentera Björn Backengård, som är pensionerad lärare i matematik och fysik. Han var en gång i tiden aktiv i FNL-grupperna, och tycker att det är det bästa han har gjort. Vill hälsa att med ”Guds rike” menade Jesus goda förhållanden för folket, här på jorden. Nedan återges hans aktuella brev till den politiska eliten. Hemsidan heter www.folkrattsbevakningen.se.

Björn Backengårds brev till den politiska eliten:
Detta brev går till samtliga riksdagspartiers ordförande, eller språkrör,
deras ungdomsförbund, till ett urval tidningars chefredaktör och till
Föreningen Syriensolidaritet.

Ny utrikesminister önskas
Den syriska oppositionen är delvis finansierad och delvis militärt
utrustad och utbildad utifrån. Frankrike meddelade tidigare i år att man
levererar kommunikationsutrustning (!) till oppositionen. Engelska
journalister, som varit oppositionens fångar, berättade att en del av
deras vakter talade engelska, och ett par kunde inte arabiska.
USA medger att CIA stödjer verksamhet inne i Syrien. Landet är alltså utsatt
för angrepp utifrån. Sådant här vet naturligtvis Carl Bildt. Han säger att
regimen kommer att falla men nämner inte yttre inblandning. Hans
beskrivning av händelserna är inte riktig, och han för Sveriges folk
bakom ljuset.


Det är
● opassande av Bildt att, som han gjorde inför ett EU-möte 23 juli, tala
om att göra insatser för att ena oppositionen mot president
Bashar al-Assad
● opassande att visa missnöje mot Ryssland och Kina för deras
ställningstaganden i FN:s säkerhetsråd
● bedrägligt att inte låtsas om den roll utländska makter har när de
smugglar in vapen och soldater i Syrien.

Ryssland har alltså drabbats av Bildts missnöje p.g.a. röstningen i FN:s
säkerhetsråd. Vi kan dock läsa Rysslands egen redogörelse för synen på
Syrien. Rysslands utrikesminister Lavrov:
http://www.voltairenet.org/On-the-Right-Side-of-History

Vi behöver en ny utrikesminister, vilken snarast bör uttala sig om Syrien
utifrån

a) folkrättsregeln att en suverän stat har rätt att lösa inre frågor själv,
och att bara FN:s säkerhetsråd kan gå emot självbestämmandet
b) kritik av att andra för in vapen i landet, eller på annat sätt bedriver
verksamhet avsedd att störta regimen.

Ett sådant uttalande kan bli en signal till vissa att de går för långt. Det
kan bli en omtänksam hälsning till folket i Syrien.
– Allianspartierna bör argumentera hos statsminister
Fredrik Reinfeldt för en ny utrikesminister.
– Övriga partier bör på lämpligt sätt ta upp detta i riksdagen.
Tidningars ledarredaktioner bör kritiskt granska Carl Bildts
hantering av folkrättsregler och yttre inblandning, samt gärna kräva
hans avgång.
– Någon som läser detta brev, och instämmer i kritiken och dess
allvar, kanske har möjlighet och kontakter nog att starta ett upprop
med några kända namn, att sedan publiceras i någon tidning.


intressant.se, , , , , , , , , , , , ,

SvD 9/9, Expressen,Aftonbladet, SvT, DN 18/8, FIB-Kulturfront, Iraksolidaritet, DN, DN1 DN2 DN3 DN4 SvD Expressen FIB-Kulturfront

  19 comments for “Ny utrikesminister önskas

  1. Lord
    12 september, 2012 at 14:33

    Han skriver vad vi alla, som inte är bländade av lögnerna, ser och känner till, vad gäller den s.k. utrikesministern. Korrupt är bara förnamnet, om man nu inte anser honom vara enkom okunnig om hur det de facto ser ut i mellanöstern. Vilketdera är det illa. Men att de till majoriteten borgerliga ledarsidorna, vars enda uppgift verkar vara att vara megafon till storkapitalet mfl antisociala maktsfärer, skulle börja säga emot Bildt ger jag inte mycket för. Jag hyser dock förhoppningen om att Bildt faktiskt ska avgå, så att världen faktiskt ska visa sig vara, iaf lite bättre, än den verkar. Men innan det undret sker krävs nog att hans uppdragsgivare (USA?) trillar av pinn.

    • 13 september, 2012 at 08:47

      Och det är beklagligt att S, med sin utrikespolitiska talesman Urban Ahlin, inte markerar någon annan inställning till USA än Carld Bildt.

  2. Christian
    13 september, 2012 at 16:39

    Tycker det är märkligt att USA ”kritiker” alltid hamnar i situation där de tar diktatorernas sida i olika konflikter. Kuba, Nordkorea, Syrien, Iran, Kina. Listan kan naturligtvis göras mycket längre. Tycker det är oerhört beklämmande att vissa människor önskar att dessa diktaturer får fritt spelrum enbart för att de är emot USA, utan någon som helst tanken på att människorna i dessa länder också vill ha frihet och demokrati.

    • Martin
      13 september, 2012 at 21:49

      Om USA kunde hålla sig från att destabilisera regioner och avsätta DEMOKRATISKT VALDA regeringar så skulle min inställning till dem bli betydligt bättre. Sedan undrar jag varför du nämner Nordkorea som är ett land vars ledning ingen har något till övers för, t o m deras allierade Kina ser dem som ett besvärligt problem’ som måste hållas under armarna för att inte USA ska få kontroll över koreanska halvön.

      Syrien är inte så glasklart som du tror, oppositionen består till stora delar av sunnimuslimska extremister (från främst Libyen och Saudiarabien) som kommer anstifta en massaker på kristna och alawiter om de ’vinner’ inbördeskriget. Tyvärr är det så att de ’goda’ krafterna i Syrien helt marginaliserats i denna konflikt, ungefär på samma sätt som när den vänstersocialistiska revolten mot Shahen i Iran år 1979 ’kidnappades’ av Khomeini och hans islamistiska prästerskap.

      Kuba är ett land med många brister men USA:s försök att lönnmörda deras ledare, invadera landet och sedan ’svälta’ det till underkastelse kan aldrig accepteras trots detta.

      Vad gäller Kina så behöver de knappast något stöd i sin relation till USA då de redan ’äger’ landet i fråga genom de massiva lån som möjliggjort för USA att klara sig från statsbankrutt.

  3. 13 september, 2012 at 16:54

    Det är ju så att USA har stött och initierat(bidragit till många flera diktaturer och diktatorer än något annat land. Ibland genom kupper mot demokratiskt valda regeringar (Mossadeq, Iran 1952;Indonesien 1965;Chile 19773, Grenada på 80-talet; Haiti (Aristide) och nu med all sannolikhet den ”parlamentariska statskuppen” i Paraguay i somras, för att nämna några.
    Diktatorerna i Egypten, Tunisien och tidigare Iran (shahen) och Irak (Saddam på 80-talet hade USA:s stöd liksom dikaturer på Taiwan tidigare, i Sydkorea (Park). Listan kan göras mycket längre.
    Är marionettregimerna i Irak och Afghanistan med utifrån importerade premiärminister/president exempel på god demokrati.
    I all hast. Återkommer om några timmar.
    Dessutom

  4. 13 september, 2012 at 18:11

    Rent konkret.

    Folkpartiet har vissa stolta traditioner att gå tillbaka till i sina ideologiska rötter. Det partiet bör inom sig kunna hitta ett motförslag till utrikesminister. Det ska vara en person som vågar kritisera att utländska makter smugglar in vapen och soldater eller på annat sätt bidrar till att försöka störta regimen i en suverän stat. Syrien ska nämnas vid namn.

    Jag är övertygad om att ett sådant uttalande skulle mötas av jubel i en stor del av världen.

  5. Christian
    13 september, 2012 at 21:52

    Att USA har stött och fortfarande stöder diktatur är oerhört tragiskt och djupt beklagligt. Detta då det är min bestämda uppfattning att det är en mänsklig rättighet att varje individ själv genom val har möjlighet att påverka vem som skall regera. Att detta inte sker i de länder jag räknade upp, kan vi nog alla hålla med om.

    Jag tycker man skall stödja all typ av motstånd mot diktaturer och personligen skulle jag bli oerhört glad om till exempel regimen i Syrien föll (med eller utan utländsk hjälp). Detta då ett regimskifte i Syrien är enda möjligheten för det syriska folket att ha en möjlighet att få uppleva frihet och demokrati.

    För det syriska folkets skull, ser jag hellre en ny demokratiskt vald regim (även om den hade varit USA-vänlig) än att Bashir Al-Assad sitter kvar vid makten och fortsätter att för tycka det syriska folket. Men den åsikten är jag kanske ensam om……

  6. NSUN
    15 september, 2012 at 16:07

    ”a)folkrättsregeln att en suverän stat har rätt att lösa inre frågor själv,
    och att bara FN:s säkerhetsråd kan gå emot självbestämmandet”

    Detta stämmer inte i nuläget angående konflikten i Syrien. Folkrättsligt är detta nu ett inbördeskrig med allt det innebär.

    • 21 september, 2012 at 08:51

      De som har ingripit i Syriens inre angelägenheter med legosoldater, vapen och kommunikationsutrustning har tagit ifrån Syrien rätten att lösa inre frågor själv.

      Citat: ”… med allt det innebär.”

      Om du menar att i ”allt” ingår att det nu är tillåtet för andra att öppet intervenera, så har i så fall följande hänt:
      a) Yttre krafter drev fram en mycket svår situation i Syrien.
      b) När situationen har blivit så svår att den kan kallas inbördeskrig, så finns det vissa som kräver att få intervenera.

      Fråga. Eller menar du något annat med ”allt”?

      • NSUN
        21 september, 2012 at 09:38

        Att konflikten är klassad av rödakorset som inbördeskrig innebär att även gerilla/rebell sidan har samma rättigheter och skyldigheter som en suverän stat i ett mellan statligt krig. Dvs konflikten är inte längre en intern Syrisk angelägenhet om inte båda parterna behandlar den som en sådan. Med tanke på det stödet Regeringssidan får av Ryssland och Iran, så är det inte det minsta förvånande att rebelsidan vänt sig till sin fiendes fiende för stöd.

        Det står båda sidorna fritt att ansluta krigsfrivilliga i sina styrkor oavsett vem som utrustat eller utbildat dem.

  7. 21 september, 2012 at 14:06

    Klassificeringen av konflikten som enbart inbördeskrig, må vara av Röda Korset eller någon annan är inte helt korrekt. Det är väl belagt att andra stater utbildar, bekostare och sänder in utländska trupper. USA har enligt dokument sedan flera år planerat att destabilisera Syrien, liksom Libyen, Irak (klart) och Iran.
    Det handlar om stormaktspolitik i icke ringa utsträckning. Den kan man gilla, vara neutral till eller ogilla, lika väl som man kan göra med kriget i t.ex. Irak.
    Enligt brittisk press har soldater i Storbritanniens krigsmakt varit inne i Syrien, liksom i Libyen.

    • NSUN
      21 september, 2012 at 14:37

      Spelar ingen som helst roll. Antingen är det ett inbördeskrig i jurdisk mening eller inte, och det avgör i sin tur vilket regelverk som ska gälla.

  8. 21 september, 2012 at 16:07

    Jag betvivlar starkt din tolkning och att enighet finns om denna. Låt oss se på t.ex. inbördeskriget i USA 1860-65, ryska revolutionen (där ett tiotal stater sände in trupper på de vitas sida), den kinesiska revolutionen, kampen mellan talibaner och andra guerillakrigare efter det att Sovjet lämnat Afghanistan, eller den sydvietnamesiska regerings allians med först rådgivare och sedan soldater från USA i Vietnamkriget etc? Olika förhållanden eller..?
    Dominerande i Syrien är att initialt demokratiska (och för mig förklarliga) manifestationer mot regimen (se Arabförbundets rapport) i betydande del tagits över av utländska intressen som i hög grad bidragit till sabotering av Annans fredsplan. Att någon tolkar termen ”inbördeskriget” så att den avser två likställda parter blir ganska absurt

    • NSUN
      23 september, 2012 at 17:32

      Det finns kreterier för när klassningen sker, om jag kommer ihåg rätt så är det snarare stridernas karaktär och de facto politisk kontroll över geografiska områden som är styrande, än utländsk inblandning.

      Om rödkorset inte hade gjort denna klassningen hade endast Syrisk lag gällt.

      Själv tycker jag att Rödakorsets klassning är mycket bra och borde kommit tidigare.

    • 23 september, 2012 at 15:12

      Internationella överenskommelser ska tas på allvar. Den fjärde Genevkonventionen som ratificerades 1949 tillsammans med de tre tidigare
      handlar om civilbefolkningens skydd vid väpnade konflikter samt har ratificerats av så gott som alla länder på jorden. Civilbefolkning och civil egendom ska alltid respekteras och skyddas och de stridande får endast rikta sina operationer mot militära mål. Våldshandlingar och vedergällningar mot civila är förbjudet och civila ska få mat och sjukvård. Civila skyddas så länge de inte direkt deltar i konflikten. Det är givetvis något man ställer upp bakom.
      FN-stadgan anger i kapitel 7 att intervention i annat land ej får ske annat än efter beslut av säkerhetsrådet, och i så fall då alla icke-militära insatser uttömts och interventionen ska då ledas av FN. Den är i hög grad aktuell då det gäller Syrien, med tanke på den utländska intervention som pågår där sedan länge, uppenbarligen i strid med FN-stadgan. Sanktionerna av USA och EU mot Syrien och Iran har icke stöd i FN-stadgan.

      • NSUN
        24 september, 2012 at 06:41

        Genevekonvertionerna är betydligt mer omfattande än så, det var det övergripande regelverker för väpnade konflikter mellan suveräna stater till 1977, då det kom ett tillägg som gör GK giltiga även i inbördeskrig om vissa kreterier är uppfyllda, som nu i Syrien.

        Det är i GK man hittar när det är legitimt för en suverän stat att förklara krig mot en annan tex.

        GK är alltså inga allmengiltiga regler som utan tillämpas endast i händelse av krig mellan suveräna stater, och i vissa fall även inbördeskrig. Om inte Rödakorset ändrar klassning vid ett inbördeskrig gäller den lokala nationella lagstiftningen.

        FN stadgarn du hänvisar till reglerar ett väpnat FN ingripande, det är inget generellt förbud mot alianser, militärt bistånd, osv.

        • 24 september, 2012 at 18:46

          FÖR DET FÖRSTA

          Misstänker att din uppfattning om ”militärt bistånd” bryter mot FN-stadgan.

          Redan i FN-stadgans början står, artikel 2, punkt 4:

          Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.

          Finns här: http://www.fn.se/fn-info/om-fn/fn-stadgan

          FÖR DET ANDRA

          Om du är missnöjd och vill ha bort en regim någonstans, så är här en kom-ihåg-lista. En manual helt enkelt. Metod nr … 2, tror jag.

          a) Det viktiga förarbetet. Dina agenter letar upp lättpåverkade personer och gör dem lagom beroende, och de tar sig in i, eller skapar själva, grupper. Du får en bas för framtida behov.

          b) När det blir dags. Missnöje finns alltid någonstans, stort eller litet, i stora eller små frågor. Utnyttja missnöjen, elda på och var mycket aktiv om missnöje kan utvecklas till uppror.

          c) Om det behövs, låt kontakter smuggla in vapen och legosoldater. Nu ökar våldet i landet.

          d) Terrorister och legosoldater ordnar massakrer. Dina agenter anklagar regimen för massakrerna, eller anklagar regimen för att inte upprätthålla säkerhet, eller bådadera.

          e) När situationen i landet har blivit riktigt svår, så ber agenter och quislingar omvärlden att ingripa militärt. Nu kan den vara här, din möjlighet.

          Kort sammanfattning:

          Förbered dig. När det blir dags, skapa en mycket svår situation så att agenter och quislingar kan be omvärlden att ingripa.

          Man kommer att tänka på Syrien.

          • NSUN
            25 september, 2012 at 06:29

            Du famlar efter halmstrån, hur man än vänder och vrider sig har man rumpan bak. I slutändan är det nu GK som är det regelverk som alla aktörer måste följa.

            Att kalla personer som inte vill leva i en hårdförd diktatur för quislingar säger det mesta om din världsbild.

Comments are closed.