Mobbning grund för omvändelse till religiös fanatism?

Jag har arbetat med missbrukare i många år och sett flera av de orsaker som gör att vissa dras till missbrukarvärlden, kriminalitet eller t.ex. religiös fanatism.

Under mina cirka trettio år som social-
arbetare så har jag kommit i kontakt med åtskilliga människor som har drabbats av mobbning under sina uppväxtår. Eftersom jag huvudsakligen arbetat med narkotikamiss-
brukare så har jag sett praktiska exempel på det utanförskap som vår högerregering nu utnyttjar till att sänka levnadsstandarden för utsatta som sjuka, pensionärer och arbetslösa. Ett utanförskap som regeringen struntar helt i men som får tjäna som ursäkt för att gradvis nedrusta välfärdssamhället.

Samtidigt har jag genom åren sett tendenser till att mobbing ibland utmynnar i ett individuellt närmande till religiös fanatism. Alla mobbade blir givetvis inte vare sig narkomaniserade eller medlemmar av sekter som Livets Ord, men skulle man göra en sociologisk undersökning utifrån sektmedlemmarna skulle man absolut finna att antalet människor som någon gång utsatts för mobbning, eller annan misshandel från sin omgivning, i förvånande hög grad återfinns i sekter som vuxna. Eller så kan de hamna i ett aktivt missbruk av alkohol, narkotika eller legalt förskriven psykofarmaka.

De senaste åren har jag också kommit i kontakt med människor som konverterat till både judendom och islam. När det gäller islam så är antalet för litet för att jag ens ska kunna få idéer om orsaken, men när det gäller judendom så är antalet större. Jag har själv genom personlig kontakt med ett antal svenskar som konverterat till judendom fått en så pass god inblick i deras personliga förhållanden att jag vet att de varit svårt mobbade som barn. I några av dessa fall är det något som man självmant berättat för mig, eller i vart fall mer än antytt. Utöver det så har jag fått beskrivet för mig ytterligare ett antal personer med just sådan bakgrund.

Sekter som Livets Ord och Opus Dei välkomnar -alla- de kommer i kontakt med. Där är själva mottagandet översvallande och på alla sätt välkomnande. En parallell till dessa sekter är givetvis Scientologikyrkan som rekryterar sina proselyter ur samma kategori människor, dem vars självkänsla av olika orsaker är så låg att deras personliga integritet är, om inte obefintlig så i vart fall mycket svag.

När det gäller judendomen så är bilden mer svårgripbar. Judendom är per definition långt ifrån sekteristisk även om en avart av sionismen är det. Den sistnämnda är många gånger ett slags politisk nationalistisk sionism, klart jämförbar med militant islamistisk fundamentalism, bägge kan vara lika extrema och det på ett jämförbart sätt.

Talar man om t.ex. narkomaner så är det en utbredd uppfattning bland narkomanvårdare att dessa ofta resonerar som ”- Duger jag inte

något annat så kan jag i alla fall bli knarkare”, det sista då utbytbart mot biltjuv, bankrånare, kriminell eller något liknande. Jag har själv mött det resonemanget och jag vet att många kollegor också har stött på det. Man tar på sig en avvikarroll eftersom det är lättare att vara knarkare än att bara vara obefintlig, eller en ickeperson i omvärldens ögon, en lösning på en svår existentiell situation helt enkelt.

* Bilden kommer från Ann Pettersson. *

Historiskt sett har judar förföljts i tusentals år. Redan innan Förintelsen så var de offer för både förföljelse och förvisning, något som efter andra världskriget blev fullt synligt för var och en. Sätter man denna offerroll i relation till dem som av olika anledningar söker sig till religionen så får jag funderingar om orsaken. När det gäller sekter så är en delorsak den extremt dåliga självkänslan, bland missbrukargrupperna likaså.

Jag undrar om det inte kan vara så att mobbade människor också söker sig till andra religioner av samma skäl?

Nu kan man utan vidare hävda att en handfull individer inte går att bygga något slags generalisering på, men självklart väcker det funderingar. Hur man skulle undersöka fakta på ett beteendevetenskapligt hållbart sätt överskrider min horisont, men det betyder inte att frågan försvinner. Jag tror att detta antagande är tillämpbart på alla extrema religiösa riktningar oavsett vilken religion det handlar om, men givetvis med fördel på en religion vars utövare betraktar sig själva som
– offer.

De extrema kanske är vad de är på grund av något slags existentiellt tillkortakommande, som t.ex. mobbning?

Andra om: , , , , , , , , , , , ,

[tags]Mobbning, Mobbing, Sekter, Religion, Judendom, Livets Ord, Opus Dei, Scientologikyrkan, Högerreheringen, Sionism, Islam, Fundamentalism, Politik[/tags]

Relaterat: Dagen12 DN12 SvD1 PolitikenAoB

  7 comments for “Mobbning grund för omvändelse till religiös fanatism?

  1. Britta
    1 juni, 2008 at 14:56

    Varför begränsa diskussionen till religiösa sekter?

    Trotskisterna som organiseras i Offensiv = Rättvisepartiet Socialisterna är ett annat exempel på en sektliknande förening som speciellt siktat in sig på att knyta trasiga människosjälar till sig, för att skrupellöst utnyttja dem i sitt partiarbete.

  2. 1 juni, 2008 at 15:17

    Vad har du för belägg för det?

  3. Mattias
    1 juni, 2008 at 15:25

    Ja det där gäller ju också ett antal bloggare som konverterat till judendom. Judarna är så mobbade så blir man jude så blir man som alla andra. Tragiskt!

  4. 1 juni, 2008 at 16:34

    Ordföranden för norska Rädda Barnen, Magne Raundalen, konstaterade nån gång på 80-talet att alla, bokstavligen alla, dom som satt i norska fängelser för ”oförklarlig” misshandel hade blivit regelmässigt misshandlade av närstående som barn.

  5. ApanApansson
    1 juni, 2008 at 17:34

    Saken är ju lite den att religiösa grupper får höra sådana saker oavsett vilka de riktar sig emot. Riktar de sin verksamhet mot narkomaner och folk med sociala problem så sägs det att de utnyttjar deras ställning. Riktar de sig mot de välbärgade i samhället, så talar man istället om elitism och sekterism. Oavsett vilka en ideologi/religion riktar sig emot så finns det alltid invändningar att komma med.

    Det man skulle kunna göra för att avstyra sådant är ju att ta bort den offermentalitet och hopplöshetens ideologi som ofta präglar vissa grupper i samhället. Känslan av att alltid vara förfördelad kan i många fall leva kvar länge i samhällsgrupper som har väldigt hög levnadsstandard.

    Jag har sett det i småstäder i Småland där de flesta arbetarna har en villa, en ny volvo m.m. men ändå sitter och snackar om hur förfördelade och orättvist behandlade de är vid kaffebordet. Detta fast de har högre lön än väldigt många akademikergrupper och andra med högre social status.

  6. Daniel A
    1 juni, 2008 at 20:04

    Vet inte om scientologikyrkan passar in här helt. Inte för att jag vill stryka dom över listan över farliga sekter, men dom är ute efter framgångsrika människor. Helst.
    Dessa framgångsrika människor får dock gärna ha dåligt självförtroende. Men dom plockar inte upp vem som helst.
    Fattiga människor är inte välkomna.

  7. Sara G
    1 juni, 2008 at 20:19

    Det är inte konstigt alls att mobbade , undanskuffade och hånade människor sedan barndomen söker gemenskap inom olika åsiktgrupperingar och trosamfund, där de kanske för första gången får uppleva en känsla av gemenskap.
    Det otäcka i sammanhanget är att sekter och andra suspekta organisationer ibland på olika sätt kan få tillgång till journaler och listor över allvarligt sjuka eller nyligen avlidna människor och ge sig ut för att knacka dörr
    för erbjuda sargade människor falsk värme med ena handen och med den andra ta tillbaka mer än man gett.
    Apan, tar upp något mycket viktig, när han skriver att just själva upplevelsen av att vara förfördelad
    inte behöver stämma med verkligheten. Man kan leva kvar i ett tillstånd av hopplöshet och utsatthet fastän de faktiska förhållandena är de motsatta.
    Jag tycker att det är något som är väldigt påfallande hos flertalet sionister, att man på något sätt fortfarande lever kvar i ghettot eller i koncentrationlägret. Samtidigt som man utan att blinka skapar ett annat ännu värre ghetto och internerar sina grannar, vars land man stulit, under förevändning att man är hotad. Hurdå? Bli kastade i havet? Av vilka?
    Förmodligen är det samvetets röst som talar djupt inifrån
    Hur kan en stat, den fjärde största krigsmakten i världen med världsmakten USA bakom ryggen,och som innehar 150 atombomber känna sig hotade av en splittrad uthungrad folkspillra?
    Hotade av sina stackars offer medan man själv iklätt sig förövarens stålrustning…
    Kan det vara möjligt? Att man verkligen innerst inne tror på sina patetiska lögner? Hursomhelst, effekten blir densamma, oavsett om man tror eller inte.
    Palestiniernas situation blir ändå bara värre och värre medan gud, eller vem som helst tittar på.

Comments are closed.