Matkvalitet på SvD:s ledarsida


Det har visserligen hänt förut att jag hållit med om saker som varit uppe som ämnen på SvD:s ledarsida, men det är inte speciellt vanligt.


Nu är det PJ Anders Linder
som skriver vettiga saker, han tar upp kollegan Mats-Eric Nilssons nya bok, Den Hemlige Kocken, som jag skrev om för ett par veckor sedan.

SvD: ”Småsvampigt, smakfattigt och skorplöst. Så spännande är bästa brödet i butiken. Jag köper det varje vecka efter att ha kastat fåfängt förhoppningsfulla blickar över hyllan. Visst skulle man kunna ge sig av till ett ställe där det bakas riktigt bröd, som Rivalbageriet på Södermalm, men sådana expeditioner har jag varken tid eller ork till.”

Personligen berördes jag av boken och beslöt mig omgående för att göra ett försök att baka mitt eget bröd. Nu rann det ut i sanden, och möjligen var det lika bra det. Men det är en absolut sanning att det inte går att hitta vettigt matbröd i våra affärer, och det gäller faktiskt de flesta produkter som inte är rena obearbetade råvaror. Inte ens kattmat står att finna som inte har bearbetats med aromämnen, konsistens-
givare, konserveringsmedel och andra tillsatser.

Jag upptäckte att min lilla fyrbenta och svansförsedda vän bjöds på ”Oxkött” av husse, ett oxkött som innehöll fyra viktprocent oxkött. Det var vatten och gelatin, och en himla massa annat som är omöjligt att identifiera, men oxkött är det inte. Men det luktar gott och aptitligt. Det är en noga framexperimenterad lukt som ska passa hussar och mattar, vad misse tycker spelar ingen roll. Det är jag i alla fall på väg att åtgärda nu så Whiskas good bye!

Men det finns annat än föda för två- och fyrbenta. Jag har länge irriterat mig på tandkrämstuberna. Jag använder en av de vanligare sorterna, Colgate, och den levereras numera i en plasttub som i original har formen av en fylld tub, även om den skulle vara tom. Det resulterar i att redan då tuben är halvtom så är den svår att tömma på resten av tandkrämen. När det är ungefär 25 procent kvar så är det omöjligt att klämma ut något mer ur den.

Förr var tuberna av något slags tunn metall, då kunde man klämma ur tuberna vartenda gram tandkräm, nu är det stört omöjligt. De tandkrämstuber som åker i soporna innehåller mängder av oförbrukad tandkräm. Betänk att vi är nio miljoner som dagligen borstar tänderna i Sverige, de flesta förhoppningsvis minst två


gånger. Det betyder att tandkrämskonsumtionen ligger på nivåer om flera ton varje dygn. Om 20-25 procent av denna tandkräm slängs på grund av att man inte kan klämma det sista ur tuben så är det – slöseri.

Men det gäller knappast för tillverkarna av produkten. I deras fall handlar det om rena klippet. Så länge alla fabrikanter håller sig med samma slags förpackning så får de givetvis sälja 25 procent mer tandkräm, och produkten är knappast speciellt dyr att tillverka. Vi konsumenter betalar runt 25 kronor per tub, och min gissning är att den kostar maximalt tio öre att tillverka, då med alla färgmedel, smakmedel, aromförstärkare, konserveringsmedel etcetera.

Och det problemet är inte så lätt att lösa med en köttkvarn som med kattmaten.

Visste du förresten att vissa kattmatslever-
antörer skriver på sina förpackningar att misses mat innehåller grönsaker? Jo det är sant, titta på innehållsförteckningen får du se. Det är dock ett litet dilemma med den saken. Vår tamkatt, Felis Catus, är en utpräglad köttätare. Kattens mag- tarmsystem är helt gjort för att smälta animaliska produkter och ingen normal katt skulle ens drömma om att äta en morot. Det är kaniner som äter morätter, inte katter.

Återigen handlar det om att påverka matte och husse. De ska få intrycket av att katten, genom att människan väljer en ”allsidig” kost till den, är goda och snälla människor. Det enda grönfoder misse brukar äta är färskt gräs. Det äter den när den behöver kräkas upp hår som ansamlats i magen på grund av allt idogt putsande av dess äkta päls, den som köper kattmat innehållande grönsaker är därför äkta dumhuvuden.

Andra bloggar om: , , , , , ,

[tags]Mats-Eric Nilssons, Den Hemlige Kocken, PJ Anders Linder, Mat, Tillsatser, Kattmat, Politik[/tags]


17 svar till “Matkvalitet på SvD:s ledarsida”

  1. Ett tips är att bege sig till nån gymnasial restaurangskola. Jag som bor i Göteborg brukar ibland gå förbi Burgårdens Gymnasium. Där är det alltid dagsfärskt bröd, nybakade bakelser m.m. i deras bageri. Det är eleverna som bakar det. Borde finnas i stockholm också tycker man.

  2. Jag kanske ska tillägga att dom gör väldigt mycket för hand där. När jag gick i skolan där (naturvetenskaplig linje) så var pannkaksdagarna mest hatade, tillsammans med fläskkotletterna, sett från kockelevernas sida. Den maten tog en evighet att göra. Tänk er fläskkotletter till 2000 elever. Fast man hade alltid 3 rätter att välja mellan.

  3. Är inte det allra värsta att männsikor idag inte har tid att ta reda på vad de sätter i sig eller klippa upp tandkrämstuben? Jag är mest förvånad över att alla är så förvånade över att mat som är hållbar i flera månader innehåller alla möjlig tillsatser.

  4. Tilläggas kan att jag bor alldeles bredvid huset som innehåller KTH/Södertörns högskola. Där finns det en resturangskola där man kan äta trerätter för larviga priser. Tror att ”dagens” kostar 50.- och det är så bra mat att restauranger kan slänga sig i väggen.

    Ska gå förbi och diskutera med dem…

  5. Visst Margot! Ordet är fritt. Men oavsett vilken bok du läser om veterinärmedicin så kommer du att konstatera att mitt påstående är korrekt. Katter är helt konfigurerade för att enbart äta animalisk föda, deras mag- och tarmsystem klarar inte annat. De gånger katter struntar i böcker och forskare är enbart då deras kropp signalerar annat av olika skäl. Kanske har de en brist, möjligen behöver de kräkas. Det är sannolikt ett adekvat beteende, men det styrs inte av vad deras inre organ är anpassade för. Gräsätandet är klarlagt, möjligen förhåller det sig likadant med ätande av bär.

    Men fakta är; Felis Catus, och dess anfäder Felis Silvestri och Felis Lybica är utpräglade köttätare och ingenting annat. Någon genetisk förändring av Felis Catus är helt omöjlig på de 9000 år den varit domesticerad. Det har inte heller blivit en social varelse på den tiden, för det tarvas det nog hundrafalt fler år. Somliga talar om 100 000 generationer…

  6. Jag tycker ju att det är underligt att en ”vanlig reporeter” skall behöva skriva en sådan här bok. vad sysslar alla matskribenter, kokboksförfattare och kockar med egentligen?

    Kockarna fortsätter att använda balsamvinäger (som i de allra flesta fall är vanlig vinäger som sötats och färgats med karamellfärg) och tryffelolja som inte alls smaksatts med tryffel.

  7. Kommentarsreglerna!

    Fyra olika mailadressser? Nej, inte här…

    F.ö. är gröna gubbar och personer vilse i pannkakan ej önskvärda! // Jinge

  8. Jinge, härom kvällen var det ett program om vargar.
    Där knallde en ungvarg omkrig och knaprade i sig skogshallon.
    En tid hade jag en jycke som snodde vindruvorna som jag hade framme. En annan var törstig och drack gärna öl, vitt vin och skumpa, såg man inte upp var den snabb att tippa omkull glasen.
    Min syrra hade en katt som gillade vaniljglass, den skrek som fasen om inte den blev bjuden också.
    Jag tror att djur har minst lika dålig karaktär som oss när det gäller godsaker.

  9. Angående kattmaten, köp hellre lite dyrare kvalitetsmat i en djuraffär istället för whiskas och annat skräp dom har på hyllorna i livsmedelsbutiker.
    Katten mår mycket bättre, får finare päls och blir piggare.

  10. Christer! Hundar (som varg) äter utan problem annat, och glass är (ska iaf föreställa) en animaliskt produkt. Min kattsambo slickar glatt i sig av husses glass och äter gärna upp osten.. :)

  11. Hur svårt är det att ta en sax och klippa av tandkrämstuben? Då får du ju tillgång till insidan och kan gräva ut precis all tandkräm. Tänk till lite innan gnället börjar!

  12. En avklippt tandkräms tub? Då blir eländet en bakterihärd! Och sen stelnar eländet! :)

  13. Om hållbarhet. Köpte COOP rimmad fläsklägg häromdagen. Svensk köttråvara. Packdag: 011007. Bäst före: 221007. Jag funderar på att spara den och se.