I detta inlägg har jag haft god nytta av en artikel på www.nyhetsbanken.se av journalisten Hans Öhrn, en artikel i Fria Tidningen av Erik Jonsson, artiklar i Global Research, en artikel på Pål Steigans blogg, en faktalänk till BBC förutom rapporter i DN och andra massmedia.

Efter andra världskriget gjorde sig olika kolonier sig fria vid olika tidpunkter och ofta efter hård strid. Då det gäller Frankrike är väl främst landets hårda kamp mot den algeriska befrielserörelsen FLN känd. Det blev ett blodigt befrielsekrig med uppemot 1 miljon dödade innan Algeriet blev fritt 1962.

Frankrike har på olika sätt försök ha kvar inflytande och fortsätta att tjäna på sina tidigare kolonier. Mellan 1960 och 2005 har Frankrike genomfört 46 militära interventioner i sina tidigare kolonier – i genomsnitt en per år!

Mali är en tidigare fransk koloni som blev fritt 1960. Det är ett av världens fattigaste länder, dubbelt så stort som Frankrike och med en befolkning på c:a 15 miljoner.

Flera faktorer har betydelse i vad som sker i Mali. Armegeneralen AT Toure (ATT) blev landets president efter val 2002 och 2007. Han störtades i mars 2012 efter en kupp av militärer, som var missnöjda med de militära insatserna mot ”rebellerna” och ATT:s nära medarbetare D Taore är nu interimspresident. En orsak till revolten var missnöje med kriget i norr och det förhållande att 3 av 4 elitsyrkor hoppade av och anslöt sig till rebellerna, ett bakslag för USA som tränat dem. Vidare finns missnöje med regeringen genom nackdelarna av IMF:s strukturreformer som kommit in i landet. I mars sökte Ecowas, en samarbetsorganisation mellan 15 stater, med nära kontakt med Frankrike, FN-stöd för att skicka fredsbevarande trupp till FN. Först 20/12 godkände FN:s säkerhetsråd en resolution (2085) om att en afrikansk styrka skulle kunna skickas till Mali, men betonade vikten att först försöka med fredsförhandlingar.

Men FN-insatser skulle ske efter medlingsförsök och efter ett nyval.
I början av januari bad Benins president, ordförande i Afrikanska Unionen och hjälp från NATO, och något senare bad Taore om hjälp från Frankrike, vilket snabbt kom. Det verkar tveksamt, minst sagt, att Frankrikes snabba inmarsch har stöd i FN-resolutionen. Det räcker inte med att en president begär hjälp frrån ett land – se Sovjets inmarch i Afghanistan på begäran av landets president. Hans Öhrn skriver i Nyhetsbanken ”Den franske presidenten Francoise Hollande tar till klassisk imperiepolitik. Genom sitt afrikanska krigsäventyr försöker han stärka sin svaga ställning på hemmaplan samtidigt som han med vapenmakt hävdar Frankrikes rätt över koloniala besittningar. Frankrikes aktion i Mali kan också ses som ett försök av västländerna att vinna tillbaka initiativet inom FN, ett initiativ de kommer att försöka utnyttja för att återta förlorade positioner i bland annat Syrienfrågan.”

Det kan tilläggas att Frankrike deltog i störtandet av Elfenbenskustens förre president Laurent Gbagbo, som hade en antifransk inställning. Franska fallskärmsjägare möjliggjorde att den nye presidenten blev Alassane Ouattara, som var drivande för att få ECOWAS att ställa sig bakom det franska ingripandet i Mali.

Nationaliströrelsen och al Qaida-monster.
För ett år sedan utropade tuareger i norra Mali i den nationalistiska organisationen MNLA, Nationella rörelsen för Azawads befrielse som har utropat staten Azawad. Det finns 2-3 miljoner tuareger i området och ett uppror skedde 2007-2009. I norra Mali finns också minst tre beväpnade islamistgrupper, nämligen den tuaregdominerade Ansar al-Din, den betydligt äldre AQIM (al Qaida i islamiska Maghreb) och Mujao, vilka båda har en fundamentalistisk salafistisk, wahabbistisk inriktning och vill införa sharia-lagar (som redan finns i viss form i Saudiarabien), medan en mer vanlig och moderat form av muslim dominerat i detta område, liksom inom islam runtom i världen.

Dessa gruppers extrema syn på islam ligger nära den som finns hos dominerande rebellrörelser i Syrien, som har stor andel utländska krigare och som stöds av USA, Saudi och Quatar och andra i ”Syriens vänner”. Det är inte lätt att få en klar bild av relationerna mellan dessa grupper. Enligt BBC (länk nedan) kollapsade samarbetet mellan MLNA och islamistgrupperna strax efter militärkuppen i mars förra året, och MLNA välkomnar Frankrikes intervention i BBC som de hoppas ska försvaga islamisterna. Men Erik Ohlsson nämner inte detta i sin två-sidorsartikel om Mali 19/1 i DN.

Hans Öhrn påpekar i Nyhetsbanken att nyhetsförmedlingen från området dominerats av hur extrema grupper infört hårda sharialagar samtidigt som de har våldtagit kvinnor och ägnar sig åt ikonoklasm, vilket kan stämma, liksom för den viktiga rebellorganisationen al-Nusrafronten i Syrien. Han menar att många av rapporterna är ren propaganda. Jeremy Keenan menar i senast numret av New African att terrorismen i Västafrika en skapelse av USA och andra västländer. ”Al-Qaida och associerade grupper skapades och användes för att störta misshagliga regeringen, som den i Libyen. Nu får de, kanske en sista gång, tjäna Väst intressen, genom att agera förevändning för ett militärt ingripande från västländernas sidan i Afrika. Väst har länge varit tillbakaträngt i Afrika, men har återtagit initiativet efter Libyens fall och genom att tillsätta västvänliga presidenter som Alassane Ouattara och Liberias Ellen Johnson Sirleaf.”

Enligt BBC så är MNLA:s styrkor lika stora som de andra grupperna tillsammans (Mali Crisis, Whos who? (http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-17582909), medan Erik Ohlsson i DN skriver att de beväpnade islamistgrupperna manövrerat ut MNLA. Som i alla krigssituationer är det svårt att få reda på sanningen, men så mycket är klart att informationsflödet helt domineras av uppgifter från Frankrike, USA och regeringen i Mali. Det är då en fördel att som information eller desinformation presentera uppgifter om att extrema islamister håller på att ta över.

Kamp mot terorrismen.
I dominerande västliga media beskrivs Frankrikes insatser som en kamp mot terrorismen. Det är närmast att se som en bisak, eller rent hyckleri enligt ovan. I NATO:s insatser i Libyen spelade insatser av religiöst extremistiska grupper (Libya Figting Group) med terrormetoder en viktig roll, precis som de (t.ex. al Nusra) gör i det krig som bl.a. USA och Frankrike med hjälp av förtryckarstaterna Saudiarabien och Quatar finansierar i Syrien, och där den svenska regeringen sluter upp.

Kampen om naturtillgångar mellan imperialistmakterna är en betydligt viktigare faktor. Mali är rikt på råvaror som guld, uran, bauxit, järnmalm och fosfat. ”Uran tung faktor i Mali” skrev DN 17/1. Kampen om mineral och naturtillgångar mellan världens imperialistmakter har gradvis ökat, och lär öka alltmer i takt med ökade behov och minskad, och ändlig tillgång. Det senare diskuteras i bl.a Pål Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår” (strof ut Internationalen). Frankrike vill hålla sig framme och konkurrerar här med Kina och USA. För närvarande får USA 18 % av sina energitillgångar från Afrika, en siffra som man tror kan öka till 25 % år 2015. Och USA stödjer Frankrikes kolonialkrig. Och USA:s militärkommando AFRICOM planerar att ha militär personal i 35 olika länder i Afrika under år 2013. 4000 militära instruktörer från USA ska ”delta i militära övningar,

I detta komplicerade läge tycker jag att man sluta upp bakom FN-resolutionens betoning av försök till fredliga lösningar. Frankrikes insats sker knappast med stöd av FN-resolutionen, är inget verkligt bidrag i kampen mot terorrismen och motverkar en fredlig lösning. Om tuaregerna vill bilda en egen stat bör detta ske via folkomröstning, som i Sudan-fallet tycker jag. Att ”fredsorganisationen” EU stödjer den franska insatsen gör inte saken bättre, och solkar ned Nobels fredspriset än mer, om möjligt. Och uppenbarligen har gisslandramat i Algeriet samband med Frankrikes intervention i Mali. Och Carl Bildts syn till kolonialpolitiken är förstås väntat, liksom att DN:s ledare har titeln ”Inget kolonialkrig”. En SvT-sändning i veckan hade den förståeliga titeln ”Svensk militär till Mali”?

i Andra om: Syrien, Mali, Frankrike, Libyen,Folkrätt,fred, imperialism, desinformation, Krig, USA, Politik, FN, massmedia islam terrorism, tuareger FN-stadgan NATO al Qaida, MNLA, Algeriet, krigföring,jihadister, EU,