På DN Debatt skriver idag LO:s förste vice ordförande samt förteträdare för flera fackförbund ”Skattepengar avsedda för medborgarnas skola, vård och omsorg hamnar i stället i privata fickor. Det är i dag fullt tillåtet för privata bolag att göra ekonomisk vinst på bekostnad av människors välfärdskvalitet.”. Icke desto mindre vill de tillåta vinstdrivande bolag med vissa regler, som kan kringgås.

LO-kongressen i våras beslöt, utifrån en motion från Handels, att ställa sig bak principen non-profit, dvs ingen vinst i välfärden. LO-ledningen yrkade avslag på motionen, men förlorade omröstningen.
Nu får man hoppas att de som skrivit debattartikeln snabbt förlorar medlemmarnas stöd.

Undrens tid är inte förbi. Till våren (s)-kongress ligger ett 80-tal motioner, som kräver förbud eller regleringar av vinsten. Det blir en spännande vår.

Förslaget vore i viss mån förklarligt även för de som länge sett LO- och S-ledningens marsch högerut, om det fanns vetenskapligt stöd och belägg för att att privat vård är bättre och billigare.

Men i själva verket är det tvärtom – den är dyrare genom att vinster hamnar i privata fickor, och genom att den lockar till onödiga undersökningar och kostnader (se nedan). Mest uttalat är detta i USA- kapitalismens förlovade land – där hela 18 % av BNP går till sjukvård och där USA ligger i botten i olika hälsomått jämfärt med andra ”högt utvecklade” marknadsekonomier, vilket nämndes i morgonekot igår.

Stefan Löfven och Carin Jämtin gav 26/10 beskedet att socialdemokraterna tycker att det är OK med vinst i vården. 1/11 Konstaterar riksdakskvinnan Lena Hallengren (S) att ”Det senaste året har vi fått ta del av rapporter om allvarliga missförhållanden i äldreomsorgen. Samtidigt är avkastningen i välfärdsföretagen dubbelt så hög som i övriga näringslivet. I detta läge väljer regeringen att ta strid för företagens rätt till stora vinster, istället för medborgarnas rätt till den bästa välfärden.”

Jag skrev en kommentar i DN 2/10 till deras artikel ”Privatisering av vården medför stora försämringar. Stora belopp av skattemedel överförs till riskkapitalister i stället för att investeras i vården. Vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre.(Göran Dahlgrens & Laura Hartmans arbeten). I stället rapporteras försämring då de med flera hälsoproblem nu får dessa separat behandlade vid olika besök och ej för samtidigt som förr – innebär sämre vårdkvalitet. (är f.d husläkare, professor). Vidare är valfriheten en chimär”

Privata ägare och stora vinster
Dagens Industri (DI) skrev 6/10 2011 under rubriken ”Åtta av tio gör vinst i vården” läsa: ”På tre år, mitt under finanskrisen, har hälso- och sjukvårdsföretagen visat upp stigande rörelsevinster på sammanlagt 18,6 miljarder kronor”. ”Under 2009 hade de drygt 23 000 hälso- och sjukvårdsföretag som ingår i SCB:s underlag en samlad omsättning på drygt 47 miljarder kronor, varav merparten är skattemedel”. Särskilt omfattande är den privata verksamheten i Stockholms län (med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt), där den svarar för 23 % av nettkostnaderna.

Vinster går inte minst till skatteparadis, fast en hel del av vinsten återinvesteras. Sveriges enda privata akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm, har gett vinster på 482 miljoner sedan privatiseringen 1999. Under samma period har ägaren Capio betalat 16.700 kronor i skatt, uppger DI. Vad säger Skatteverket?

Alla stora vårdkoncerner utom Praktikertjänst ägs av riskkapitalbolag. Av dessa gav endast Carema vanlig aktieutdelning 2008 (Kent Werne. Jackpot. Miljarder i vinst när välfärden privatiseras. Ordfront Magasin nr 1 2010). Genom smart manöver med aktieägarlån till hög ränta hamnar ändå stora belopp av medborgarnas skattemedel i privata fickor. För de stora vårdbolagen Attendo och Capio går vinster via holdingbolag i Luxemburg till skatteparadisön Jersey i engelska kanalen, medan vinster från Aleris går till grannön Guersney.

Inget stöd finns för att privat vård är bättre, men den är med stor sannolikhet dyrare.
Våren 2010 publicerade Socialmedicinsk Tidskrift den mest utförliga vetenskapliga genomgången av effekter av privat och offentlig hälso- och sjukvård

Den var skriven av professor Göran Dahlgren i samverkan med Gemensam Välfärd och LO-distriktet i Stockholms län (Vård på lika villkor – drivkrafter och motkrafter, www.socialmedicinsktidskrift.se). Den visade att det saknas vetenskapligt stöd saknas för att privat vård är bättre eller effektivare. Jan Halldin påpekat i Läkartidningen 5/10 2011, finns det däremot risk för att privatisering medför att vården blir mer ojämlik, att ekonomiska intressen förstärks på bekostnad av kvalitet och vårdbehov.

I en artikel i Läkartidningen 9/1 2013 (förra veckan) återger Jan Halldin en viktig rapport ”En enkät om vårdval i primär- vården, besvarad av 360 verksamhetschefer, visar att en majoritet anser att nuva- rande ersättningssystem inte prioriterar patienter med stora vårdbehov och att det finns risk för undanträngning av patientgrupper.” Och det nuvarande ersättningssystemet bygger inte på pririteringar efter vårdbehov, och är nära relaterat till vantron att ökad privatisering är bra.

I DN Debatt i början av oktober 2012 skrev tunga akademiska företrädare tänkvärda saker under rubriken ”Låg kvalitet och fel utbud risk i marknadsstyrd vård”.

I en uppmärksammad vetenskaplig granskning i boken Konkurrens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? (SNS Förlag, red. Laura Hartman) kunde svenska forskare inte inte finna stöd för att privat verksamhet inom vård, skola, individ- och familjeomsorg etc. var effektivare eller gav bättre resultat än offentlig vård. Rapporten kritiserade från borgerligt håll och forskaren Laura Hartman tvingades snabbt bort från SNS, vars vetenskaplige rådgivare professor Olof Petersson avgick i protest. Jan Halldin har alldeles rätt i ”Att vårdval och vårdprivatiseringar har införts så snabbt i vårt land har huvudsakligen politiskt ideologiska orsaker. Det anmärkningsvärda är att det har kunnat ske utan stöd i evidensbaserad forskning och kunskap”.

3. Vårdvalet väsentlig(en) vanlig vanföreställning
I DN kunde man 10/10 2011 under rubriken “Information av vård får underkänt” läsa “Sedan 2010 är det obligatoriskt för alla landsting att erbjuda fritt val av vårdcentral. För att kunna göra välgrundade val måste medborgarna få information om vårdcentralernas kvalitet.Men det saknas på flera håll i landet.” I 19 av 21 landsting saknas information om vilka språk personalen talar på vårdcentralen, och om den fysiska tillgängligheten, medan 18 saknar information om antalet listade patienter. SvD hade liknande bedömning av rapporten.

Vårdval fordrar informationen om kvaliteten i den vård som kan ges för olika sjukdomar på olika vårdinrättningar. Detta saknas, med undantag av kritiserade jämförelser av sjukhusvård för vissa åkommor. Som läkare vet jag hur svårt och tidskrävande det är att försöka göra sådana jämförelser. Myten om vårdvalet är nära besläktat med myten om den välinformerade rationella konsumenten av mat, aktier och pensionförsäkringar. Inom ekonomin fick Joseph Stiglitz Nobelpriset för 10 år för att han visade att informationen är asymmetrisk, vilket gör att den ofta fungerar dåligt. erar.

I DN Debatt 14/4 2012 titeln ”Nödvändigt med ett socioekonomiskt index i ersättningssystemet” riktade Jan Halldin och jag kritik mot att ”Primärvårdens Vårdval ger en fortsatt ojämlik vård”. Vi påtalade en del av bristerna ovan och krtiserade måttet ”antal läkarbesök”, bland annat då Vårdval medfört att en del sjukvårdskontakter som tidigare korrekt togs om hand av sjuksköterskor nu gick till läkare, då det gav bättre ersättning, ett exempel på att den lovordade LEON-principen urholkas. (LEON=Lägsta Effektiva OmhändertagandeNivå). De tunga landstingsråd svarade att de inte oväntat hade annan uppfattning. Gå också till Socialistiska läkares hemsida (länk nedan) för vettiga synpunkter på vårdpolitik.

Ett korporativistiskt Sverige?Maktutredningen (1990) slog fast att Sverige präglades av en demokratisk och en ekonomisk elit. Den ena präglad av Socialdemokraterna och LO och den andra av de stora industriföretagen och SAF – i dag Svenskt Näringsliv. Men när den borgerliga alliansen vann valet 2006 togs många av medarbetarna från olika pr-byråer och de lediga platserna fylldes av socialdemokrater som förlorade jobbet. Av statsråden i Göran Perssons regeringar 1995-2006 har 13 av 44 tagit plats i bolagsstyrelser eller driver egna företag. Bara tio finns kvar i politiken.

Göran Persson blev konsult åt JKL, Pär Nuder hos Wallenbergsfärens EQT. Björn Rosengren blev Stenbecksdirektör. Erik Åsbrink är rådgivare åt Goldman Sachs. Mona Sahlins stabschef Stefan Stern gick till Magnoras äldreomsorgsbolag Silver Life. Thomas Östros blev nyligen vd för bankföreningen. Listan kan göras längre. Detta vore otänkbart på Palmes tid.

Vill medborgarna betala mer för en vård som sannolikt är sämre genom att den blir mer ojämlik (i strid med Hälso- och sjukvårdslagen) och där utsatta grupper särskilt riskerar att hamna i kläm, och där vinstmedel går till skatteparadis i utlandet?