Hur ska man se på detta med kärnkraft? Är det kanske räddningen undan en accelererad förstörelse av klimat med ständigt ökande koldioxidutsläpp? Eller en återvändsgränd, där Fukushima bara är den första i raden av hotande och kommande katastrofer i åldrade och alltmer känsliga kärnkraftverk i en tid med allt ostadigare väderleksförhållanden och mer frekventa extremvädersituationer som kanske kan allvarligt skada fragila gamla kärnkraftverk. Hur bra eller farlig är egentligen kärnkraften?
I slutet av september kom FN:s klimatrapport som visade att: Uppvärmningen och klimatförändringarna beror på människan med ännu större säkerhet; temperaturen väntas stiga mellan 2,6 och 4,8 grader till år 2100; havsnivån kommer att stiga. Det allvarligaste scenariet, dvs en för mänskligheten förödande temperaturökning på nu uppskattningsvis 4,8 grader gäller om vi fortsätter att inte göra mer än, dvs. alldeles för litet. Är kärnkraften kanske ändå räddningen?
Men jag har just också läst en rapport i Counterpunch av kämpen Ralph Nader om en konferens i New York i början av oktober ”Why Atomic Energy Stinks Worse Than You Thought- Unnecessary, Uneconomic, Uninsurable, Unevacuable and Unsafe” Han nämner bland annat att hundratals ton radioaktivt förorenat vatten läcker ut i Stilla Havet varje dag. Han skriver om det problemtyngda gamla kärnkraftverket ”Indian Point” 5 mil från New York City. En kärnkraftsolycka i Indian Point skulle hota liv och hem för hela befolkningen i New York med omnejd, omkring 20 miljoner människor. Ringhals kärnkraftverk drivs på c:a 120-125 % av sin ursprungliga effekt. Reaktorn är 40 år gammal och ligger i det tätbefolkade Göteborgsområdet. Men hur stor är risken?
Sådana frågor analyseras och diskuteras i den nya boken ”Kärnkraft – farlig och förlegad” av Maj Wechselmann, Mats Fors och Olof Stierna. Av dessa är nog Maj Wechselmann den mest kända. Maj Wechselmann tilldelades Kurt Linder-stipendiet 1973 för sin dokumentärfilm Viggen 37, Eldh-Ekblads fredspris 1978, samt Rydöpriset 1990 ”för den fria tanken till Olof Palmes minne”. Hon vann 1988 ett förtalsmål mot Eskil Block som ansågs ha utpekat henne som landsförrädare och sovjetisk spion. 2011 belönades hon av Jan Myrdalsällskapet med Leninpriset för sina insatser i filmskapandet. I sitt tal påpekade Jan Myrdal att andrahandsbetydelsen i Svenska akademins ordbok för ”olydig” är ”som icke visar skyldig lydnad mot överheten eller laglig ordning”. Maj Wechselmanns filmer kan beställas på hennes hemsida: http://www.wechselmann.se/kontakt.html.
Birger Schlaug har en intressant text på bokens baksida ”HUR FARLIGA ÄR DE SVENSKA KÄRNKRAFTVERKEN?”
”När Fukushimaolyckan inträffade rekommenderade den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten att alla inom en åtta mils radie från ett
havererat kärnkraftverk skulle evakueras.” Hon ger sig inte, Maj Wechselmann. När tystnad anbefalles så talar hon. Nu
om kärnkraft tillsammans med Mats Fors och Olof Stierna.
Vi står inför vägval om kärnkraftens framtid i Sverige. Medan Tyskland beslutat att lägga ner, planerar Vattenfall för nya reaktorer. Regeringens beslut att tillåta nya reaktorer har ökat osäkerheten på energimarknaden. Vad vill oppositionen egentligen? Det politiska läget är darrigt.
Kärnkraften skulle vara avvecklad senast 2010. Det var löftet från vinnande linje i folkomröstningen 1980. De som stod bakom krav på avvecklingen hade majoritet i riksdagen ända från dag ett efter omröstningen. Men inte ett enda politiskt beslut togs för att möjliggöra det. Det finns såväl energi- som demokratiskäl att vara djupt kritisk.
Ursinnet i den här boken går inte att ta miste på. Författarna radar upp belagda incidenter vid de svenska kärnreaktorerna, redovisar följder av Tjernobyl, analyserar läget efter Fukushima. Är det till och med så att det okritiska Sverige är utvalt för testa hur långt man kan pressa gamla kärnreaktorer?
Ur en rad perspektiv är det viktigt att den kritiska analysen av kärnkraften inte tystnar. Trots att tystnad tycks vara anbefallen.”
i Andra om: värme, klimat,miljö, mat, svält, Krig, kapitalism, Politik, bensin, svält, massdöd, massmediaVänsterpartiet socialism Karl Marxenergi
Miljöpartiet, socialism, kapitalism, bloggar, samarbete,
Ralph Nader i Counterpunch Jan Myrdalssällskapet Forum Egalias bokrescension DN Debatt 22/9 Naomi Kleins tal 4/9 DN 8/10 Anna-Karin Hatt Åsa Romson DN Debatt 24/5 Dagens Industri 24/5 Kildén & Åsman 22/5 Annarkia Hans Nilssons blogg
Gail Tverberg Economy Watch Om fusionsenergin http://www.dn.se/nyheter/1-grad-varmare-grekerna-bavar-for-en-annu-torrare-varld?rm=print DN 4 grader varmare DN 9/12 att rädda världen Huddingeperspektiv Kommunisternas blogg DN 9/12 Per Ankersjö DN 9/12 Anders Svensson 9/12, Röda Malmö 9/12, AB 9/12,SvD 9/12, Bilderblogg 9/12DN 9/12 Röda Malmö, DN Debatt 27/11, Supermiljöbloggen 27/11, För ett Alliansfritt Sverige Waldemar Ingdahls blogg, Jonas Sjöstedt och Jens Holm i SvD Brännpunkt 26/11 ,DN 26/11, Supermiljöbloggen,Anders Svenssons blogg,Åsa Westlund, Röda Malmö, Pepprat, DN 19/11, SvD,SvT,Aftonbladet, BBC, Opinionsundersökning i USA 2011, , Sveriges Radio, DN 20/8 2012, SvD 20/8 2012, Pål Steigans blogg Aftonbladet Ingrid Eckermans blogg Miljömagasinet Ulf Karlströms blogginlägg Åke Kilanders recension av Klares bok i @politiken.se
DN Debatt 24/9
Sveriges Radio 24/9 SvD ledaren 25/9 Aftonbladet Expressen DN Birger Schlaug Miljöpartiet SvT FIB-Kulturfront
10 svar till “Kärnkraft – farlig och förlegad eller räddningen i nöden?”
Intressant inställning kärnkraften. Det verkar som i alla sammanhang så är inställningen orört negativ då kärnkraften är farlig och dålig. Detta verkar gälla i alla sammanhang utom ett, nämligen Irans kärnenergiprogram. Här är man av någon outgrundlig anledning väldigt positiv till detta, vilket jag tycker är oerhört märkligt. Om nu kärnkraften är så dålig och farlig då borde det ju vara bra att Iran hindras utveckla den. Man kan ju tillochmed se det som att USA gör Iran en tjänst genom att försvåra deras möjlighet att utveckla farlig och dålig kärnkraft. Om det nu inte är så att Iran inte är intresserade av kärnkraft, utan av kärnvapen.
Gammal, dyr och onödig även enligt Japans förre premiärminister.
http://fourfact.se/index.php/webloggen/
NPT-avtalet från början av 70-talet vill jag minnas, ger tydligt länder rätt att utveckla kärnenergiprogem, även Iran. Detta har även IAEA klargjort. NPT-avtalet anmodar avveckling av kärnvapen. Ja en klar minskning har skett av antal, men en modernisering med bl.a. nya typer av kärnvapen sker i länder som USA, Frankrike, troligen Ryssland och kanske andra länder.
Nej, vi skall definitivt inte satsa på den kärnkraft och den typ reaktorer vi har idag. De är skrämmande farliga – reaktorkatastroferna har varit alltför många. Olja som energikälla egentligen lika illa. Värre? Som den har smutsat ned vår livsmiljö. Jag ryser när jag ser molnen av utsläpp över städer som Mumbai och Peking. – Fusionsteknik däremot kan lösa alla de energiproblem våra samhällen idag har. En fusionsreaktor (forskningsreaktor) byggs nu i södra Frankrike. Bekostas av EU, USA, Ryssland, Indien, Kina, Sydkorea och Japan. I den planerade reaktorns energiproducerande process slås vätekärnor samman och bildar helium. Samma energiprocess som i solen. Vi talar här om FUSION inte fission som sker i de reaktorer vi har idag. De rester av strålning som ”fastnar” i reaktorns väggar halveras på tio år och är försvunnen efter en hundraårsperiod. Således inga problem med slutförvaring. Stannar processen händer inget mer än att den ”stannar”. Inga explosioner, +ingen härdsmälta. Reaktorn är inte ”farligare” än en normal industrianläggning. Då kan kan undra varför det skrivs och talas väldigt litet om fusionsteknik och reaktorbygget. Få tidningsartiklar, inga politiska diskussioner. Väldigt litet av information till ”allmänheten”. Varför? Varför får vi inte diskutera en så oerhört viktig fråga som denna möjliga nya energikälla. Har oljebolagen stoppat informationen? Ser i fusionsteknik den konkurrent som kommer att slå ut dem? – Inga fler ”oljekrig” i Mellanöstern! Ger länken till ITER:s site med information kring reaktorn: http://www.iter.org och tar mig friheten att länka till en debattartikel i Ny Teknik jag fick publicerad där för ett antal år sedan: http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article250390.ece
Ulla Johansson
Så bra att du påminner oss om detta!. Jag hörde talas om fusionsenering för första gången under en kemilektion i realskolan 1958. Problemen är formidabla, men tekniken har ju utvecklats en del sedan 1958. Bo Lehnert, fysikprofessor i Stockholm gjorde sig bemärkt med sina försök att med magnetism begränsa fältet vill jag minnas. Varför har det inte satsats mer på det? Ja, vad skulle oljeindustrin säga om den blev utkonkurrerad inom viktiga områden.
Vill vi bli av med kärnvapen skall vi inte ha någon som helst
kärnkraft. Alla kategorier genererar uran och plutonium – även de så
kallade thoriumreaktorerna. Redan 2011 gick produktionen av solenergi
om produktionen av el som vi får av kärnkraft. Våra reaktorer är gamla
och förlegade och förfärligt farliga. Enbart 4,5% av världens energi
genereras med hjälp av kärnkraft – det är högst möjligt att göra sig av
med den: I Tyskland lever 5,8 miljoner människor i hus vars energi
genereras av solceller. I Japan har man just nu stängt alla
kärnkraftreaktorer = 50 kärnkraftverk – och Japan går inte under
Visst kan vi göra oss av med kärnkraften som enligt en vetenskaplig rapport från NASA räddar cirka 80,000 liv per år genom förbättrad luftkvalitet (jämfört med om övrig kraft skalades upp för att ersätta kärnkraften).
Och visst klarar sig Japan utan kärnkraft. Istället så importerar Japan bland annat norsk naturgas genom att ryska kärnkraftsdrivna isbrytare får bana väg rakt genom en växthus-försvagad Nordpol. Jag skojar inte – ni kan googla ”nuclear icebreaker japan gas”. Den ultimata ironin?
Solceller är extremt dyr leksakskraft. Japan har evakuerat 80,000 från Fukushima, men Tyskland kunde köpt nya 2-miljoners-villor till 600,000 fattiga östtyskar istället för att slösa dessa pengar på solceller.
Klart för nya kärnkraftverk i Storbritannien.
http://ing.dk/artikel/nyt-atomkraftvaerk-til-briterne-foerste-gang-i-20-aar-163596?utm_source=nyhedsbrev&utm_medium=email&utm_campaign=daglig
Jag håller helt med Maj Wechselmann om att de svenska reaktorerna är gamla, förlegade och farliga. Och den typen reaktorer skall vi inte ha. Inte heller de moderniserade. – Olja som energikälla är i långa loppet lika farlig för oss. Påverkar hela vår livsmiljö – luften vi andas – med de smutsiga utsläpp den generar. – Fusionsenergi har inget med den gamla typen reaktorer att göra. Vi talar här om fusionsteknik – inte de gamla reaktorernas motsatta väg (fission) att skapa energi. Jag upprepar: en fusionsreaktor är inte ”farligare” än en normal industrianläggning. Och den generar INTE uran och plutonium! Borde vi då inte stödja och välkomna den forskning som bedrivs i Cadarache? Vars slutresultat möjligen blir lösningen på jordens energiproblem. Ger åter länken till informationen kring fusionsreaktorn: http://www.iter.org – Vänsterns nuvarande teknikfientlighet är tragisk. Den ”gamla” vänstern stod upp för forskning och vetenskapliga framsteg. Idag en helomvändning. Teknik är ju på intet sätt ond i sig. Att kapitalägarna använder den för onda syften borde inte få till följd att vi önskar återvända till stenålderns mosshyddor. I stället borde vi kräva förbud för alla kärnvapen. Lägga all vår energi på ett sådant absolut krav. Sedan välkomna de tekniska framsteg forskarna i framtiden kommer att göra.
Ulla Johansson
Vi måste ha energi det här decenniet och nästa. Fusion är en dröm och vi vet inte om det är kommersialiserbart. Frågan är om det vi bygger nu ska vara kol som dödar 250,000 per år eller kärnkraft som evakuerar 80,000 vart 26:e år.
En ytterligare möjlighet är förstås att stoppa huvudet i sanden och påstå att det går att driva samhället på extremt dyr väderberoende el som ur ett livscykelperspektiv har långt värre miljökonsekvenser än kärnkraft.
Det senare (förnybart) blir de facto ett alibi för kol, precis som i Tyskland.