I Uppdrag Granskning i onsdags kväll ifrågasatte Jan Josefsson uppgifter om fattigdom i Sverige, dels genom att påvisa brister i undersökningar och uppgifter och undersökningar från föreningar som ”Majblomman”, BRIS och Rädda Barnen och dels genom att tala med olika peroner. Han kunde visa klara brister i uppgifter från föreningar och man kunde höra olika personer säga att verklig fattigdom knappas fanns i Sverige.
Janne Josefssons uppgifter och kritik är delvis riktig. Majblommans lilla undersökning är knappast användbar. Och innebörden av begreppet fattigdom är helt olika i länder som Mali, Kongo och Afghanistan jämfört med t.ex. Sverige, EU och USA, den rika delen av världen där andelen fattiga har ökat.
Uppdrag Granskning lyckades inte klargöra att officiell statistik för hela landets befolkning från SCB respektive från EU är grunden för uppgifter om fattigdomens utbredning och om ökning av fattigdomen, och det gör inte heller Erik Helmersson i sin kommentar i DN idag under rubriken ”Fattiga barn -domedagsindustrins värde”. Detta är oseriöst och minst sagt svagt av båda.
Två centrala mått är Rädda barnens mått och EU:s.
Rädda Barnens index har utarbetats av en av landets ledande experter, Tapio Salonen, professor i socialt arbete i Malmö och baseras de två delmåtten låg inkomststandard (11 500 kr disponibelt i familj med en vuxen och ett barn, och 17 500 kr för 2 vuxna+2 banr) eller försörjningsstöd, vilket ger ett absolut fattigdomsmått.
Enligt Rädda barnens mått var knappt 13 % av barnen (242 000 barn) och minst lika många föräldrar fattiga. Stora skillnader finns mellan olika grupper och olika områden. Nästan vart 3:de barn med utländsk bakgrund och ungefär lika stor andel av invånarna i Malmö är fattiga enligt detta mått, jämfört med 4 % i Täby. Andelen fattiga barn varierar över tid och med konjunkturen. Barnfattigdomen ökade kraftigt under 90-talskrisen, när arbetslösheten exploderade och inkomstklyftorna växte. Fram till och med 2007 minskade barnfattigdomen sakta men säkert. Sedan vände det. År 1991 var 15 % av barnen fattiga, år 1997 över 20 %, år 2007 var det 10,7 % och förra året var det 12,7 %, dvs en ökning med c:a 20 % sedan 4 år. Siffrorna visar också betydelsen av vilka år som jämförs.
En fördubbling av andelen barn i fattiga hushåll har skett i Sverige under de senaste 15-20 åren till drygt 13 % år 2010 enligt EU:s relativa fattigdomsmått. Detta avser andelen hushåll med en lägre inkomst än 60 % av medianinkomsten i ett land.
Medan andelen miljonärer och miljardärer i Sverige har mångdubblats på 20 år har andelen fattiga barn endast minskat obetydligt (Rädda Barnen) eller ökat kraftigt (EU:s statistik). Förra året ökade antalet miljardärer i Sverige med omkring 10 %.
Och ökningen av de ekonomiska skillnaderna och av den relativa fattigdomen går igenom i de allra flesta länder i världen genom kapitalismens utveckling de senaste 30 åren. Se mitt blogginlägg 27/9 2012.
Barnfattigdomen går i arv.
I rapporten ”Intergenerationell rörlighet i inkomster och utbildning” rån Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har man sett på fyra generationer svenskar inom en och samma familj – födda 1898, 1928, 1956 och 1985 och hittat ett tydligt samband. Familjebakgrund har stor och långlivad betydelse för både utbildning och inkomster. Detta framgår av Aftonbladet ledare 121224 ”Fattigdomen är en julklapp som går i arv”
Fattigdomen sätter sina spår.
En sak är att många fattiga inte vill eller vågar berätta för det. Man mår dåligt och man skäms. Författaren Susanna Alakoski beskriver i boken ”Oktober i Fattigsverige” hur oron över barndomens utsatthet och en missbrukande bror gjort att hon lever med en kronisk ängslan, stress och magont trots att livet ordnat sig. Poeten och kallskänken Jenny Wrangborg skrev i en krönika i Kommunalarbetaren: ”Jag satt tyst med nedsänkt blick när fröken förklarade för klassen att alla faktiskt inte hade råd att lägga pengar till klassresan. Avgrunden mellan oss med arbetslösa pappor och barnen i de ljusa, vita villorna fanns där.”
I den mycket uppmärksammade boken ”Jämlikhetsanden” av Wilkinsson & Pickett beskrivs hur länder (och delstater i USA) med högre grad av ojämlighet uppvisar relativt större grav av sjuklighet och sociala problem. (Se gärna min recension i Läkartidningen 2010).
Vi kan förvänta oss och ser kanske redan denna ökning i Sverige nu!
I diskussion om orsaker till mekanismerna för ohälsan och den sociala gradienten för ohälsa fokuserar Wilkinsson i olika sammahagn inte minst på upplevelsen av den sociala gradienten och den sociala tillhörigheten.
Ur detta perspektiv blir den relativa fattigdomen, den som ökat så mycket bland barn i Sverige särskilt viktig.
Barnfattigdomen lätt att snabbt utrota!
”Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa barnfattigdomen”, har Tapio Salonen. Det är mindre än vad regeringen sänkt bolagsskatterna med, och drygt 5 % (1/20) av den borgerliga regeringens skattesänkningar hittills! Samtidigt har man dramatiskt sänkt ersättningsgraderna i både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Tiotusentals sjuka har lämnat sjukförsäkringen, tiotusentals arbetslösa har lämnat a-kassan.
Min publicerade kommentar till Erik Helmersson i DN:
”Varken Janne Josefsson eller Erik Helmersson nämner att uppgifter om barnfattigdomen och dess ökning kommer från officiell statistik från SCB. Mycket svagt. Enligt EU har barnfattigdomen (andel hushåll med mindre än 60 % av medianinkomsten) fördubblats i Sverige på 20 år. Andelen miljardärer har ökat med 10 % förra året.
Ökad ekonomisk ojämlikhet är kopplat till ökning av ohälsa och sociala problem enligt forskning – grunden för detta läggs nu i Sverige och andra länder.”
Regering – gör något!
Opposition – hur och när ska ni snabbt utrota fattigdomen!
Vad tycker Du?
intressant.se, USA, politik, barnfattigdom, kapitalism, Sverige, jämlikhet, ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, skatter, barn, miljö, hälsa, Uppdrag Granskning, Janne Josefsson,
Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson Uppdrag Granskning 16/1 SvTSvT En av flera uppgifter från SCB SvD 16/1 Nils Petterssons bloggUng Vänsters blogg Huddingeperspektiv Ett hjärta rött Ab 24/12 Daniel Swedin Svensson-bloggen Rädda Barnen kommenterar Uppdrag Granskning SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Min recension i Läkartidningen av Jämlikhetsanden
Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9
17 svar till “Janne Josefsson har fel – Barnfattigdomen (och antalet miljardärer) har ökat”
Har bloggat lite på samma tema och är inne på samma linje
http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.se/2013/01/barnfattigdomen-debatt-med-bade-applen.html
Du har flera bra och värdefulla synpunkter på din blogg. Även relativ fattigdom kan vara betungande och sannolikt ha negativa effekter på hälsa och socialt enligt forskning av professor Wilkinson och andra. Dina egna erfarenheter, och din i mitt tycke fina hjälpsamhet leder till eftertanke och bör leda till efterföljd.
Det är väl bra att myter om att barnfattigdomen här ser ut som i u-länder punkteras, det gör den ju inte. Folk har nästan alltid bostad, mat & kläder. Men folk är väldigt ojämlika, bara ”vanliga arbetare” framstår som välbeställd överklass för dem som har det sämst. Det räcker väl med detta? Överdrifter är aldrig bra, fakta är att föredra..
Håller med dig, och skrev inledningsvis att Janne Josefssons kritik av föreningar verkade befogad på flera sätt, dock inte kritiken av Rädda Barnens vetenskapligt väl underbyggda undersökning (se länken till Rädda barnen)..
Men uppgifterna om barnfattigdom, både från Rädda Barnen och EU, kommer alltså från officiell statistik. Och även den relativa fattigdomen får negativa, delvis allvarliga konsekvenser, liksom (ökad) ekonomisk ojämlikhet, som Wilkinson & Pickett visat. (Den har krtiserats, det finns oklarheter och generaliserbarheten är oklar då ganska få länder hade erforderliga data)
ett problem som togs upp i UG var ju att en utav damerna som intervjuvas tycker att man har rätt att röka och dricka vin, annars är man fattig i princip, den värderingen vänder jag mig starkt kritiskt till! att röka eller dricka vin är ingen rättighet, rökning är ett självförvållat beroende och ska inte betalas av staten, då kan vi lika gärna ge pengar till heroinister, för att vara hög bör ju enligt hennes tankegångar även det vara en rättighet…
”att röka eller dricka vin är ingen rättighet”
Vad någon väljer att gör för sina pengar har ju inte Janne Josefssons än mindre tv-tittare med att göra. För Janne Josefsson och du menar väl inte att pengarna som betalas ut inte tillhör mottagaren efter utbetalningen är utförd?
Janne Josefsson gjorde väldigt klart för alla att han var den som brydde sig mest om de utsatta barnen. Men hur hjälper hans moralkakor barn som får sin mor utpekad som omoralisk? Inte alls förstås. Problemet är Janne Josefsson uppenbara glidning, från det som UG påstod att man skulle göra, nämligen befogad granskning av påstådda siffror hos organisationer, till det som inte alls behövs för att granska organisationer -moraliserande av utsatta barns föräldrar.
Ja, värderingen är tveksam. Den är starkt subjektiv medan uppgifter om förekomst och trend i fattigdom bör baseras på mätbara fakta.
Även uppgifter om upplevd fattigdom eller om upplevd fattigdom enligt vissa kriterier kan kartläggas genom frågeundersökningar representativa befolkningsurval – i teorin. I bortfallet tode förhållandena och upplevelserna vara andra än bland deltagarna.
Det är inte bara Rädda Barnen, Majblomman och andra frivilligorganisationer som har statistik på barnfattigdomen. Även Försäkringskassan har statistik om saken, kolla den här länken:
http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/d8da9ba3-76a8-4120-bd3a-47c8cc93abab/pm12_42_bil_1.pdf?MOD=AJPERES
Se speciellt sidan 35 och framåt.
Tack för informationen. Det är viktigt att poängtera att uppgifterna om fattigdom och barnfattigdom bygger på officiell statistik, med begrepp och mått som ofta är noga skärskådade.
Att fattigdomen ser helt nanorlunda ut i Mali och Sverige /t.ex bilder på fattiga barn från dessa länder/ bidrar till viss oklarhet och förvirring, men det är svår att föra in ett särskilt begrepp för fattigdon i ”rika länder”. (Det finns redan andra etablerade mått som MPI som FN nu använder, och Världsbankens fattigdomsmått, som jag diskutera i bl.a. inlägg om Indien).
Jag såg inte programmet, men sättet hans uppgifter försvaras på ställer jag mig frågande till. Nu verkar alltihop blivit en fråga om sifferexercis.
Men frågan man måste ställa sig, är om verkligen alla i Statsmissionen, Frälsningsarmen, Fryshuset, Rädda Barnen, Bris Kyrkans Diakoni m.m jagar hjärnspöken. Självklart inte, att barnfattigdomen existerar går ju inte att undgå.
Men jag vill tipsa dig om ett debattinlägg där en moderat tar bladet från munnen. Det här debattinlägget bör verkligen spridas, tror Reinfeldt kommer att få lite problem med det.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16091181.ab
Värre än både Leila och Janne eller hur.
Ett speciellt debattinlägg. Han tar upp att vissa föräldrar lågprioriterar sina barn, men det har knappast någon betydelse för de mått som bygger på officiell statistik. Det bidrar till otrygghet uppväxt för dessa barn, i viss mån oberoende av föräldrars inkomst, även om det sannolikt är svårare för fattiga barn. Och att det inte lönar sig att arbeta – när vi har hög arbetslöshet.. Reinfeldt kommer om något att försiktigt distansera sig
Man får intrycket i media att så länge ”de fattiga” bor, äter & har kläder så finns inga fattiga, då lever vi i det goda folkhemmet. Stora inkomstskillnader där ”arbetaren” har 3-4 ggr större köpkraft än pensionären spelar ingen roll. Större ambitioner än så finns inte. Man kan undra vad ”jämlik” betyder numera? I (s) allt mer blåtonade värld är jämlikhet när alla får gå i grundskolan, får gratis vård & ams-”jobb”. Pengar betyder nästan ingenting där. Det är nästan omvänt: de flesta bidragssystem har ju inbyggd ”konfiskering” av den fattiges pengar inbyggda (socialbidrag & bostadstillägg för att ta några exempel), jämlikhet är när fattiga är lika fattiga allihopa, och om socialbidragstagaren ärver sina föräldrar eller barnen sommarjobbar så dras bidragen in med samma summor! Det är jämlikheten i botten av tunnan.
Du tar upp flera viktiga aspekter. Janne Josefsson och t.ex. Erik Helmersson i DN undviker att ge information om de fattigdomsmått som används av t.ex. Rädda Barnen och EU. Det är inte seriöst.
Men något vi kanske kan vara överens om är att så länge lönen för städare/undersköterskor inte är mycket bättre än de över 11000 en ensamstående kan få ut utan större motprestation så är det inte lockande att börja jobba med lågavlönade arbeten, håller ni inte med? dags att höja lön och status på de sämsta jobben!
Vidare så talas det om att städ ibland kan vara instegs jobb för invandrare, men dom i överklassen som nyttjar rut/rot avdrag för dessa tjänster, tror ni verkligen dom vill ha invandrare som städar hos dom på solsidan?
Fantastiskt också med media-påståenden om det oproblematiska med övergödda borgare i lyxvillor i klassamhället; önskedrömmen att man kan ”lyfta upp” underklassen utan att det på något sätt ”håller tillbaka”/drabbar de välbeställda genom dramatiskt ändrad skattelagstiftning & bidragsfördelning! På samma fantasi-nivå som att tillväxt ger jobb eller att prostituerade trivs på jobbet.
Den som ojjar sig över rökning bland fattiga har tydligen aldrig själv gått hungrig. För då hade detta inte varit ett så stort mysterium.
Nikotin dämpar hunger!
Det är därför folk blir feta när de slutar röka. Och cigg är många gånger billigare än mat, åtminstone där jag bor.
Det är en total kulturkrock mellan de som har en j-la massa åsikter om fattigdom och vi som har levt och lever i det.
Ska man ha så många åsikter om något så borde man åtminstone ha någon erfarenhet av det som man har så starka åsikter om.
Vad är det som gör att vissa tycker sig ha privilegiet att godtyckligt bestämma vilka rättigheter andra människor har eller inte har? Meningen med demokrati är inte att ge fritt utlopp för vissa beskäftiga människors översittarmentalitet eller kvasifascistiska åsikter.
Sen är det ingen j-la ”upplevd” ”subjektiv” eller ”relativ” fattigdom. Det är ”jag har ingen mat eller pengar till kläder fattigdom” det finns ingenting relativt i detta.
Det är politiska beslut bakom ökande klyftor och fattigdom och de som röstat fram denna politik försöker desperat omdefiniera det resulterande lidandet för att försvara sina egna skattesänkingar och avdrag.
Det är inte heller något mysterium.