Jag minns AIDS-paniken 1983


1983 arbetade jag som socialsekreterare på en narkomanvårdsbas, det handlade om uppsökande arbete (motivationsarbete) bland dem som missbrukar narkotika.

När AIDS-larmet gick så stängdes ett par av Stockholms avgiftningsavdelningar i ren panik, personalen visste inte då om viruset som då kallades HTLV-3 smittade via luften eller ej. Snart nog insåg man att det inte var farligt för sjukvårdspersonalen eftersom det inte smittar vid vanliga sociala kontakter och alla avgiftningsavdelningar öppnade igen. Men på den tiden fanns inga bromsmediciner och många av mina klienter dog av Aids. Företrädesvis heroinisterna, men också ett antal amfetaminister avled av sjukdomen.

Efter ett par år så visade det sig att ett antal dödsfall av överdoser egentligen var självmord. Narkotikamissbrukarna tyckte inte att det fanns något hopp och även ”små” krämpor tolkades felaktigt som ett förebud om en snar och plågsam död. En del valde då att själva avsluta sina liv.

När det nu är världsaidsdag så kan jag inte låta bli att minnas tillbaka och tänka på dem som förlorats till sjukdomen oavsett om det varit de själva som valt döden. Trösten är väl att sjukvården idag har effektiva bromsmediciner, men dessa mediciner förutsätter att man i övrigt ska leva vettigt och sköta sig. Narkotika-
missbrukare gör varken eller.

Möjligen är det därför jag reagerar med 100 procent ilska när jag hör ”knarkliberaler” tala om hur bra allt skulle bli om knarkarna får köpa knark på närmaste apotek. Jag tänker på dem som jag tyckt om och som inte längre lever. Jag kan direkt räkna upp 15-20 namn.

När Fredrik Reinfeldt nu talat i Kungsträdgården om vikten av att stödja


Så här ser HIV-virus ut (Aidsvirus)

internationella fonder som tillhandahåller bromsmediciner så är det givetvis bra. Men det vore också bra om regeringen satsade på vård och behandling av de narkomaner som idag lever HIV-smittade i landet, människor som ofta nog saknar bostad, vård och behandling.

SvD SvD1 DN AB AB1

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

[tags]Aids, HIV, Missbruk, Narkotika, Narkomanvård, Missbruksvård, Behandlinghem, Motivation, Avgiftning, Knarkliberaler, Politik[/tags]


27 svar till “Jag minns AIDS-paniken 1983”

  1. Vi knarkliberaler delar din uppfattning att narkomaner måste erbjudas vård. Men givet att behandlingen kan ha effekt först när de är fullt motiverade finns ett antal mellansteg på vägen. Dels handlar det om att de medan de knarkar ska ha tillgång till rena grejer. Det kostar ingenting, men har en preventiv effekt på smittspridning av HIV och gulsot. Vi noterar att tack vare Birgitta Rydbergs (fp) sanslösa inställning (och Stockholms starka kvinna, den numera försupna Kristina Axén Olin) att Stockholm är det sista fästet i världen som inte erbjuder sprutbyte eller ens tillåter kanylförsäljning.

    Dels handlar det om att de ska bryta kontakten med kriminella kontakter. Därför, och för att få bort det kriminella ogräset, är det bättre att staten tillhandahåller knarket genom legalförskrivning, eventuellt med krav på att läkare överser eller administrerar processen.. Det kostar inget, men gör att inbrotten och stölderna minskar och den organiserade brottsligheten tappar mark. Samt att man har kontinuerlig kontakt med knarkaren och kan observera dennes status.

    Dels handlar det om att knarkaren när han väl är fri från sitt begär ska ha en tillvaro att gå vidare med. Kriminaliseringen av innehav måste således skrotas, ty man hjälper ingen genom att kasta vederbörande i fängelse. Det innebär bara att han senare inte får jobb, eftersom arbetsgivare i allt större utsträckning begär utdrag från kriminalregistret. Som socgubbe har du förmodligen själv begärt tusentals sådana intyg, så du vet vad som står i dem och vad det betyder för chansen att få jobb.

  2. Det är upp till individen att bestämma vad denne vill göra med sin egen kropp. Vill man förstöra den så ska man ha full rätt till det. Vissa äter för mycket, andra motionerar dåligt och en tredje brukar droger. Allt påverkar ens hälsa.

    Kriminaliseringen i sig skapar också en massa hälsorelaterade problem, tex. orena sprutor och överdosering.

  3. Så bra att du delar min uppfattning om att narkomaner måste erbjudas vård. Men varför börjar man då med att avskaffa vården innan man erbjuder narkomanerna rena sprutor och tillgång till legal narkotika? För det är precis det som hänt i Sverige. På 80-talet hade man massor av behandlingshem i landet, och även ett flertal sjukhusavdelningar som ägnade sig åt avgiftning. Men dessa har man successivt avvecklat samtidigt som man dragit ner statsbidragen till de kommuner som satsade på lokal narkomanvård/uppsökeri/motivation.

    Det tycker du idag ska ordnas med fri narkotika och sprututbytesprogram. Du får ursäkta men jag tycker i så fall att metoden är fullständigt vansinnig. Skulle vår regering mena allvar (inklusive de regeringar som suttit vid makten sedan 80-talets början) så skulle man satsat på att bygga ut vården i första hand för att vidta de andra åtgärderna först då alla som ville ha vård kunde erbjudas vård.

    Idag talas det om ”vårdgaranti” när det gäller den somatiska vården, samtidigt så nekas narkotikamissbrukare vård och först då han/hon varit en fara för andra och sig själv i över ett år i snitt så blir det vård, då i form av tvångsvård.

    Den syn du ger uttryck för är ytterst mekanisk och förefaller utmynna i att knarkaren blir ”frisk” om vi bara ger vederbörande ett par lådor sprutor och kanyler och ett par påsar knark. Men så är det inte. Ska narkomaner ha hjälp så är det en allsidig hjälp, då handlar det i första hand om behandlingshem för att de ska kunna landa i en hyfsat normaliserad tillvaro. Jag har träffat tusentals narkomaner genom alla trettio år jag arbetat med dessa och endast undantagsvis har de förespråkat legaliserade droger.

    Det känns lite märkligt att ”liberaler” vet hur lösnigen ser ut medans de aktuella missbrukarna har en annan syn på saken. Det påverkar i högsta grad min respekt för dem som fäktar för legalisering.

    Nej, som ”socgubbe” har jag aldrig begärt ett sådant intyg en enda gång. Alla socgubbar vet att narkomaner begår en massa brott för att få tag på kontanter till dagens dos. Kvinnor prostituerar sig i hög utsträckning, något som oxo förekommer bland männen fast inte i samma omfattning.

    Sprututbytesprogram är jag lite dubbel inför, möjligen har det sin förklaring i att det var helt tabu när jag började arbeta med narkomaniserade tonåringar på sjuttiotalet, idag är det närmast en förutsättning för att få stopp på HIV. Legalförskriven narkotika har vi dock en del erfarenhet av. Jag känner ännu inte till något försök i Europa som lett till mindre missbruk eller mindre misär. Inte heller kriminaliteten har påverkats i nämnvärd omfattning eftersom mer tillgång bara innebär tyngre missbruk normalt sett. Det som möjligen skulle fungera är ”metadon-program” även fast Subutex är vanligare idag.

    Men börjar man med legal förskrivning av Subutex i högre utsträckning än idag så börjar man i fel ände. Narkomanen behöver tak över huvudet och behandling. När dessa förutsättningar är till städes så kan man visst testa Metadon/Subutex. Den som inbillar sig att en narkoman med fri tillgång till drogen ger sig in i behandling är bara – inbilsk.

  4. Om missbruk.
    Om jag har förstått det rätt så har det bara funnits ett tillfälle då USA hade en chans att vinna ”kriget mot heroinet”. Det var i slutet av andra värlskriget då USA varit totalt avskuret från normal smuggling pga krigstida gränskontroller.
    Rent principiellt kan man se det som Neoliberal Agenda. Men NA bortser från en sak. När brukaren blir missbrukare, dvs när det inte längre är så kul, när det är drogen som styr. Var är då den egna viljan? Exemplet från USA visar att det nog bara är att vara totalt avskuren från tillgång som hjälper. Men vill vi ha krigstida gränskontroller, eller ska vi räkna med lite ”spill”? Man forskar omett vaccin som binder drogen. I alla fall skrivs det om det ibland. Det skulle då fungera som en privat ”gränskontroll”. Tills dess behövs definitivt mer resurser för att stötta dem som vill överta kontrollen över sin egen kropp från drogerna.
    Uppgiften om USA ovan är hämtad ur Alfred W McCoy ”The Politics of Heroin in Southeast Asia” Harper & Row 1972.
    Om HIV.
    Jag tycker att alla borde skänka en tacksamhetens tanke till alla bögar i USA som ställt upp som försökskaniner för utprovande av bromsmediciner. Dödligt giftiga ämnen, som kostat många liv, men som nu hjälper många att överleva. Snacka om solidaritet.

  5. #2 Neoliberal Agenda – Att ha någorlunda fri sjukvård som vi har i Sverige och samtidigt begära att man får behandla sin egen kropp hur man vill är lite som att vilja äta kakan och samtidigt behålla den.

    Jag kan köpa att vi hjälper folk med lungcancer eller leverproblem (och att myndigheter propagerar hur farligt det är att röka eller dricka) – men varför ska jag betala skatt för att hjälpa folk som på eget bevåg börjar knarka? Pengar som används på knarkare är ju pengar som hade kunnat användas på folk som t ex har hjärtproblem eller andra allvarliga problem som de inte är skyldiga till själva.

    Någon som vet hur många människor som gått igenom drogavvänjning som får återfall förresten?

  6. Inte nog med att man inte ökar resurser för vård av missbrukare och hemlösa. Den senaste idiotin är förslaget att lägga ned infektionsmottagningen i Solna!!!

    Istället skall all vård för icke-homosexuella hiv/hepatit-smittade ske i Huddinge som knappast kan anses som centralt.

    Klinikchefen Elda Sparreman intervjuades i ABC-nyheterna 7/11 och sa att förändringen ”inte är till men för patienterna” och att skulle ge ”stora möjligheter göra verksamheten bättre, effektivare och med bättre kvalitet”. Min bullshitmätare slog i taket. Varför erkänner hon inte att det bara är ekonomi det handlar om?

    Tror man verkligen att det blir bättre med dubbelt så många patienter med samma personal?
    Tror man att hemlösa och missbrukare kommer att besöka vården lika ofta om de får en betydligt längre resväg?

  7. Marcus! Så att röka eller supa på sig ohälsa är ok, men inte att knarka? Då får man självdö. Jaha…

    Avslutningsfrågan är för oprecis. ”Drogavvänjning” kan vara allt mellan 3 dagar på svgiftningen till två år miljöterapi/spykoterapi.

  8. Man avskaffade vården för narkomaner i det uttryckliga syftet att ha ihjäl dem, androm till varnagel, som ett led i att åstadkomma ”det narkotikafria samhället” enligt Nils Bejerot. Av samma skäl tillåter man inte sprutbyten (ty det är att ”uppmuntra narkotikamissbruk”). O.s.v.

    Men att man avskaffade vården kan du inte skylla på narkotikaliberaler, utan på deras motståndare.

    Vidare gäller att även om vården måste byggas ut så finns det mer akuta åtgärder man kan vidta tills dess att vård faktiskt finns tillgänglig. HIV-utbrottet i Stockholm i våras hade inte hänt om det hade funnits ett sprutbytesprogram.

    Marcus R: Jag vill inte betala skatt för att hjälpa idioter som Kristina Axén Olin, och dessutom vill jag inte att hon ska få lön medan hon går på avgiftning. Inget kostar mer än alla dessa alkoholister! Men nu är det så att en del personer har psykosociala förutsättningar för att bli beroende, alldeles oavsett vilken substans det handlar om. Vilken det blir beror på tillfälligheter. Du kan därvidlag inte skilja ut knarkare från andra.

  9. Bra inlägg och kommentar Jinge.
    Dessutom handlar det om att unga människor börjar knarka för att det är häftigt, och utan att de inser vilka konsekvenserna kan bli.

    Ovanpå detta, och det talas det nästan aldrig om, så förorskar de flesta narkomaner ofantliga problem och ett kollossalt lidande för massor av människor omkring dem, föräldrar, syskon etc. som ofta sliter häcken av sig för att försöka hjälpa sina narkomaniserade anhöriga. En enda narkoman är en tragedi för säker ett tiotal andra personer, och kan förvandla dessa andra människors liv till rena helveten också.

    Varför talar liberaler aldrig om den saken, varför tror de att det bara är att låta knarkaren ta död på sig om han/hon vill? Liberaler brukar ju alltid betona att man måste ha frihet att göra som man vill med sig själv –så länge man inte skadar andra, men det senare är just vad de allra flesta narkomaner gör.

    Det kan ju synas enkelt, kanske, att rekommendera anhöriga att strunta i sin knarkande släkting, sitt barn, sitt sysskon etc. men så geschwint är det inte. De dyker upp, de ber om hjälp, de lovar. de sviker läften, de stjäl från anhöriga etc. etc. Men trots detta, det ska till en verkligt hårdhudad person för att smälla igen dörren framför sitt barn, eller sin syster eller bror. Men det är kanske precis detta liberaler anser att vi alla ska göra, i egoismens förlovade frihetsrike.

  10. #8 Jinge – Jag gillar inte rökning själv och har aldrig rökt men folk får lungcancer av passiv rökning också. När det gäller alkohol så är i princip alla svenska högtider bundna till alkohol så det blir lite svårare att förhindra. ;)

    Och med min slutfråga menade jag att hur många som gått igenom och blivit färdiga med en drogavvänjning håller sig rena resten av sina liv? Hur många får återfall?

  11. Blogge! Jag kanske borde glädjas åt att du ger dig in på ett ämne som du inte behärskar, men jag ska vara snäll mot dig.

    Nils Bejerot var på många sätt en färgstark doktor. En gång när jag talade med honom suckade han och sade att han tyckte att vi skulle flytta alla narkomaner till Gotska Sandön. Jag snodde den idén av honom bara för några dagar sedan och tipsade om andra kandidater till den luftbron.

    Sedan verkar det som om jag behöver påminna dig om att narkomanvården avskaffades under regeringen Bildts tid. Nedtrappningen började på allvar 1991-92. Där var det inte frågan om någon sakta avgiftning inte ska du veta, hundratalet behandlingsarbetare fick gå praktiskt taget från ena dagen till den andra när statsbidragen drogs in.

    Dessutom tror jag att det är hälsosammast att undvika påståenden av typen: ”HIV-utbrottet i Stockholm i våras hade inte hänt om det hade funnits ett sprutbytesprogram.” Orsaken till det är att ingen kan uttala sig om saken. Att det är betydligt mindre HIV-smittade heroinister i Malmö – kan – bero på deras sprututbytesprogram, det bör dessutom spela hyfsat stor roll. Men fakta är oxo att Malmö aldrig haft speciellt många HIV-smittade heroinister jämfört med t.ex. Stockholm. Och så var det även långt innan sprututbytesprogrammet.

    Så vad som är orsak och verkan ska vi inte dra några växlar på mer än att vi konstaterar att det i alla fall inte skadat.

    När det gäller utbyggnaden av vården så går det snabbt ska du veta. I samma ögonblick som regeringen meddelar att man avsatt 500 miljoner till kommunerna i statsbidrag för att bygga upp den kommunala narkomanvården så sätter kommunerna igång att rekrytera. Det finns massor av kompetenta socialarbetare som numera ägnar sig åt annat men som brinner för att börja jobba med knarkarna igen. Det är nämligen både roligt och givande att jobba med dessa strulputtar.

    Sprututbytesprogram kan startas direkt, men innan man börjar diskutera vilken medicinsk hjälp vissa missbrukare ska få av typen Metadon/Subutex så måste vården vara utbyggs så pass att den i alla fall har kommit igång till 50 procent. Att dela ut knark på apoteken cementerar bara missbruket ännu mer.

  12. Marcus! Vad menar du med drogavvänjning? Du måste specificera. Det finns ingen tydlig och konkret definition.

  13. #13 Jinge – Att man har fått behandling och blivit fri från sitt drogberoende menar jag.

    Vad gör du uppe så sent? Eller är du uppe tidigt? :)

  14. Jinge, det trista med soctanter och sådana är förstås att de arbetar utifrån ett ideologiskt perspektiv av moralism och nolltolerans. Således tycker de att man inte kan påbörja behandling förrän knarkaren är drogfri. De har i allmänhet ingen susning om vad skademinimering innebär, eftersom det anses som ett knarkliberalt förhållningssätt. Men skademinimering i varje steg är ju för bövelen en del av behandlingen, att inte fördöma, att inte diskriminera, att inte bestraffa, att inte exkludera, att inte stigmatisera utan att bygga upp ett förtroende och en relation som gör att heroinisten slutligen har full tillit till programmet.

    Idag saknas flera tusen platser på större orter. De som får plats i programmet kan åka ut bara efter en sen ankomst. Det händer att de som får metadon utskrivet måste förvara det i ett rosa plastskrin för barn…

    Till skillnad från dig tänker jag här inte anlägga partipolitiska aspekter, eftersom samtliga är skyldiga till den situation som råder. Jag argumenterar för ett kraftigt närmande till en europeisk modell av skadereduktion, i såväl knarkfrågan som horfrågan. Det parti som tar initiativ för det har mycket att vinna. Ditt vänsterparti har ju tjuvstartat lite på knarkfronten.

    Kerstin: din kommentar är löjlig och inte värd att bemöta. Du har inte fattat någonting.

  15. Persson, Men NA bortser från en sak. När brukaren blir missbrukare, dvs när det inte längre är så kul, när det är drogen som styr. Var är då den egna viljan?
    Till att börja med så har ju perssonen försatt sig i situationen frivilligt från början, oavsett om man tycker det är frivilligt eller ej sen. Jämför med att hoppa fallskärm. När fallskärmen inte utvecklar sig så är det inte så kul längre, men det betyder inte att vi ska förbjuda sporter som kan innebär att man kan dö.

    För det andra, så försvinner inte den fria viljan i sig bara för man tar en drog. Däremot kan det vara svårt att sluta. Man upplever fler fördelar med att ta drogen jmf. med att inte ta den för stunden.

    Marcus, Neoliberal Agenda – Att ha någorlunda fri sjukvård som vi har i Sverige och samtidigt begära att man får behandla sin egen kropp hur man vill är lite som att vilja äta kakan och samtidigt behålla den.

    Jag är inte för statligt finansierad sjukvård. Sen finns det redan idag en massa sätt att få statliga pengar även för helt friska personer, tex. a-kassa.

    Kerstin,Liberaler brukar ju alltid betona att man måste ha frihet att göra som man vill med sig själv -så länge man inte skadar andra, men det senare är just vad de allra flesta narkomaner gör.

    Det är sant att vi tycker man ska ha frihet att göra vad man vill så länge man inte skadar andra. Men det betyder inte att man ska förbjuda droger. Jämför med bilar. Över 500 personer dör varje år i bilolyckor. Innbär det att vi ska förbjuda bilen i sig? Många av de skador vi ser när det gäller droger beror dessutom just på förbudet. Om droger fanns att köpa billigt så skulle missbrukarna inte behöva ta till inbrott, stölder, rån etc. för att finansiera sitt missbruk. Man skulle också rycka undan en inkomstkälla för den organiserade brottlisligheten. Under spritförbudet i USA på 30-talet så ökade brottsligheten.

  16. Blogge! Det hjälper inte att försöka förminska vårdpersonalen till ”soctanter”. Du motverkar bara dina egna syften på det sättet. Socialarbetare arbetar inte utifrån något slags moralism eller nolltolerans. Men det är intressant att konstatera att du inte har mer på fötterna än så. Du lika lite som de flesta drogliberaler.

    ”Således tycker de att man inte kan påbörja behandling förrän knarkaren är drogfri”

    Tror du verkligen på att man kan arbeta med motivationsarbete av t.ex. en alkoholist när vederbörande är full som ett ägg? Det skulle vara intressant att höra hur du i så fall förklarar det. Narkomaner är ”fulla” på narkotika, det finns inget i övrigt som särskiljer dessa från alkoholmissbrukare. En förutsättning för att kunna påbörja en drogrehabilitering är att personen är avgiftad, och som de flesta avgiftningar nästan förutsätter egen vilja så får man innan detta arbeta med att stötta individen i beslutet att – försöka klara en avgiftning. Motivationsarbete helt enkelt.

    De ”soctanter” du talar om har skrämmande mycket skinn på näsan och är normalt väl skickade för uppgiften. Nu avskaffade den förra borgerliga regeringen dem, men det finns tillräckligt många kvar idag, fast med andra arbetsuppgifter, för att det inom ett par år ska gå att träna upp nya pigga kollegor. Nej, jag tror inte termen skademinimering är speciellt gångbar även om jag förstår och kan acceptera den.

    ”…att inte exkludera, att inte stigmatisera utan att bygga upp ett förtroende och en relation som gör att heroinisten slutligen har full tillit till programmet.”

    Uppenbarligen har du en mycket skev bild av hur narkomanvården arbetar. Det är just det du talar om som jag har arbetat med professionellt i trettio år. Exakt den lydelsen har varit min och mina kollegors rättesnöre. Nåå, då kan vi vara överens då, alltid nåt.

    Det har traditionellt varit så att legalförskriven narkotika ofta hamnat på den svarta marknaden. Pat säljer sitt Metadon och köper Heroin. Idag tror jag att man kommit till rätta med det, samtidigt finns det hyfsat bra ersättningspreparat som t.ex. Subutex. Hur den förvaras vet inte jag, troligen i ngn sorts medicinask. F.ö. tycker jag att ditt resonemang nu uppvisar så många fördomsfulla åsikter och grundlösa antaganden så du bör nog be om hjälp av ngn mer erfaren drogliberal.

    Jag har fört resonemang med rätt många under åren och när diskussionen plötsligt glider över till att även omfatta ”horfrågan” och andra frågor av samma karaktär så tror jag inte att man kommer längre. Det är ändå glädjande att du pekat ut hörnstenen i normal narkomanvård: ”…att inte exkludera, att inte stigmatisera utan att bygga upp ett förtroende och en relation som gör att heroinisten slutligen har full tillit till programmet.” Med det sagt kan jag oxo konstatera att det sagda åskådliggör en alarmerande kunskapsbrist från din sida eftersom det är själva grunden för relationen med en aktiv missbrukare.

    Att våra klienter knarkar, det vet vi när vi börjar kontakten med dem. Normalt tar det minst ett år innan vederbörande ens kan tänka sig en avgiftning. Skulle vi exkludera och stigmatisera så skulle vi aldrig någonsin kunna vara det individuella stöd för enskilda som gör att de vågar sig på det första av många steg som krävs innan de vågar säga: ”- ja jag vill ha hjälp.”

    Och beträffande politiseringen; Det var regeringen Bildt som rev upp narkomanvården med rötterna. Det är inget som jag kan påverka. Jag var själv arbetsledare under den perioden så jag såg vad som hände på både kort och lång sikt.

  17. #16 Neoliberal Agenda – Att inte ha statlig finanserad sjukvård skulle bara funka om man kan få sin sjukförsäkring genom staten – annars blir det som i USA där du kan bli nekad en sjukförsäkring även om du kan betala den, för att du har t ex ett svagt hjärta.
    Och inför du ett statligt försäkringsbolag så blir resultatet att enda skillnaden från hur det är nu är det är bara ett extra administrativt steg att gå igenom innan man kan få hjälp – det är ju i princip staten som fortfarande betalar din vård då.

  18. ”1983 arbetade jag som socialsekreterare på en narkomanvårdsbas, det handlade om uppsökande arbete (motivationsarbete) bland dem som missbrukar narkotika.”

    Lite off topic : )för att ge liten annan bild av irak, hoppas de är okey Jinge?

    Samma period i Baghdad var jag en av tre tjejer som vann skolans uppsattstävling. Jag gick vidare till den nationella planet kom rätt långt även där. Min uppsatts handlade om AIDS. Jag fick mycket uppsakattning för att det ansågs viktigt att tala om det och sprida information för att förstå. Det var en del av den Irak jag växte upp i under 80:talet som tyvärr många icke irakier inte fått ta del av. Vanliga människor med vanliga uppsattser i skolor.

  19. #19 Nadia – Hur gammal var du när du kom till Sverige? Hur var styret under Saddam på den tiden?

    Jag har fått bilden av att innan invasionen så var Irak relativt sekuraliserat och kvinnor hade mer rättigheter där än i många andra muslimska länder. Efter invasionen så verkar det ju gå åt andra hållet.

  20. i USA där du kan bli nekad en sjukförsäkring även om du kan betala den, för att du har t ex ett svagt hjärta.

    Jag vill ha privata försäkringar och att det kostar mer, om man tex. har ett svagt hjärta, är så klart för det är en större risk att en sådan person kommer kosta en hel del pengar. Försäkringsbolag är inga välgörenhetsföreningar. De hanterar framtida risker.

  21. Där av det osunda i att privatisera sjukförsäkringen, som borde vara en välgörenhetsförening.

    Det finns inga säkerheter mot att en person med ex ett svagt hjärta, utgör en mindre framtida risk med större kostnader, äen en perosn som inte har ett svagt hjärta.

    Men vissa vill inbilla sig att framtiden går att förutspå på det viset, särskilt ur ett medicinskt perspektiv.

  22. mL! Den där neolib måste ha kognitiva problem. Om man har dåligt hjärta så har man inte råd med den dyrare försäkringen och då är man trippelt rökt.

    Taskigt blodflöde i hjärnan eller BARA dålig syresättning?

  23. Neolib har väl förhoppningsvis ett hjärta han med? Den kan krångla också. Då får vi se om han tycker att försäkringsbolag är välgörenhetsinrättningar eller inte.

    De allra flesta människor som dör knall och fall eller ganska hastigt, har jag märkt är unga friska som sköter hälsan och aldrig röker och så vidare… Så man ska inte tro att man är odödlig bara för att man inte har krämpor. Och som ML säger, framtiden går inte riktig att förutspå.

    De flesta som dött i min bekanskapskrets de senaste åren är under femtio och unga som förolyckats. Man förväntar sig att åttioåringar får hjrnblödningar men inte femtioåringar och så vidare. Men det är kanske det som lönar sig för försäkringsbolagen. Att man kolarvippen i expressfart och inte kostar en massa innan man checkar ut.

  24. # 20 Marcus #19 Nadia – Hur gammal var du när du kom till Sverige? Hur var styret under Saddam på den tiden?

    Jag har fått bilden av att innan invasionen så var Irak relativt sekuraliserat och kvinnor hade mer rättigheter där än i många andra muslimska länder. Efter invasionen så verkar det ju gå åt andra hållet.
    ***

    Marcus jag flyttade/flydde hem till Sverige sommaren 90 efter 11 år i Irak. I dag är jag 39 år.

    Hur styret var under Saddam är för långt att gå in här hos vår Jinge. Men kort kan jag säga att ingen tvekan om det, han var en grym diktator. MEN undvek man politik och höll samhällskritiken inte alltför kraftfull och hög så ökande chansen att ens liv flöt vidare med vanliga livsproblem som vi ser i alla andra länder. Fattigdom, bristen på framtidstro och kulturella hinder finns nämligen även i andra länder Saddam hade inte patent på det.

    Jag fick läsa vad jag ville på universitetet,vilket jag anser är enormt viktigt. Kvinnor fick samma lön som en man om vi utförde samma arbete så var det för mina fastrar och släkt. Det fanns gott och dåligt i samhället. I min uppfattning mera gott hos majoriteten som borde ha getts en chans att bygga vidare Irak på!

    Du har helt rätt att Irak var sekuraliserat och kvinnor hade mycket bra rättigheter och arbetet för att förbättra dem ännu mera pågick inom olika grupper framförallt unga kvinnor och män.

    Min favorit tidning som kom ut någon gång i månaden hade till exempel en period artiklar om att flörta även om man är gift. Intervjuer med olika par som tyckte att det var helt okey! Männen sa att de blev stolta att deras fru fick uppmärksamhet och kvinnan lika så om sin partner. Ett enkelt säkert sätt att jobba på jämlikhet inom den delen i äktenskapet och samhället utan att förlöjliga den äldre generationen och hur de har sett på saken!

    Varför det gått åt andra hållet efter invasionen är lätt att förstå för mig. USA valde att alliera sig med grupper som är extremt religiösa (finns i alla länder som vi vet), grupper som är korrupta, grupper som är rasister och även kriminella toppa detta med flera års levnad under Saddam med krig och även inhumana sanktioner så förstår man varför det gått som det gått.

    Vi ska också komma ihåg att många Irakier var enormt less politiker nationella och internationella och jag är övertygad om att de trodde att deras räddning att få ett bättre liv var om religionen respekterades och fick större utrymme. Vad dessa inte räknat med var att det var extrema religiösa grupper som USA allierat sig med. Låt oss bara tänka oss hur skulle USAs samhälle utvecklas om deras olika extrema religiösa grupper, olika rasistiska grupper och olika kriminella fick i uppdrag av främmande land vars intressen ska gå före, att styra landet med fokus på att de ska stödja det främmande landets intressen först och även tillåta det landet föra ett krig där? Kaos bryter ut eller hur speciellt om man sett till att säga upp lokala armen och polis först.

    Nä nu ska jag inte ta upp mera av vår Jinges utrymme här. Marcus mitt tips är att läs vidare på några Irakiska bloggares hemsida. Många skriver om sina åsikter om dagens upplevelser och då och då kommer tillbakablickar också.

    Lösningar är viktigt att fokusera på:
    Här är mina förslag:
    http://talkingaboutiraq.blogspot.com/2007/04/conflict-transformation-by-peaceful.html

    och här finns ett förslag och petition för att hjälpa Irakiska flyktingar:
    http://www.3iii.org/

    Tack för mig : )

  25. Blogge:
    Hur många narkomanfall har du i din bekantskapskrets? Har du sett hur livet blir för deras anhöriga? Det har jag och till skillnad från dig tycker jag inte det är löjligt att påpeka de anhörigas lidanden och slit, deras förstörda liv, att det inte bara är narkomanerna som drabbas alltså, varför knarkande inte är en individuell fråga utan någon anknyttning till andra människors liv.

  26. Marcus R: Apropå att liberalisera sjukvården så vill jag upplysa dig om att försäkringar är frivillig socialism och att en liberal betalar för de tjänster denne vill ha.