”Islamiska Staten och framtiden” är titeln på ett gästblogginlägg av Martin Fahlgren 5 september på Anders Svenssons mångbesökta blogg. Vi har tidigare haft skäl att diskutera den syn på Syrien-konflikten som Anders Svensson och Socialistpartiet torgför. Vi återger här en karakteristik från Föreningen Syriensolidaritet
Bland partier till vänster (?) är det kanske det lilla trotskistiska Socialistiska partiet som utmärkt sig mest som stödparti åt de imperialister som vill störta regeringen i Damaskus och byta ut den mot fogliga krafter. Socialistiska partiet samarbetar med syriska så kallade rebeller och samlar också in pengar för att understödja rebellerna aktioner i Syrien.

Jag har publicerat två kommentarer till Martin Fahlgrens inlägg på Anders Svenssons blogg. Fahlgren har inte svarat, och jag återger här något modifierat vissa delar av hans inlägg, som jag kommenterar och kritiserar.

Martin Fahlgren:Irakkriget 2003 ledde till inbördeskrig, omfattande terrorism, med mera. De USA-stödda, shiamuslimskt dominerade regeringarna som tog över förde en sekteristisk politik, som främst drabbade den sunnimuslimska minoriteten. Därmed skapades den mylla där den sunnimuslimska IS kunde bildas, slå rot, växa och frodas.
Sedan kom det väpnade upproret i Syrien, som Assad-regimen med ytterst brutala metoder försökte kväsa. Därmed blev också Syrien ett slagfält där jihadismen kunde frodas. I synnerhet eftersom Assad tillhör en shiamuslimsk riktning, medan befolkningsmajoriteten är sunnimuslimer som länge upplevt sig vara diskriminerade.

Min första kommentar: Säkra belägg för att Assad använder ytterst brutala metoder saknas i stort sett. Nedan en rapport om den första tidens protester från Arabförbundet, från broschyren ”Vad händer i Syrien?”
”Massmedia har mest tigit om en rapport från Arabförbundet från början av 2012 som baseras på iakttagelser av 166 observatörer från 13 arabländer, vilka besökte 20 städer och distrikt i hela Syrien under en månad vid årsskiftet. Arabförbundets observatörer kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för regeringen. Man nämner också att enheter i Fria syriska armén (FSA) attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber, dvs. man ger stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker. Som exempel nämns bombning av en civil buss, av ett tåg med dieselolja, av en buss med poliser och att åtta personer dödats och andra sårats. Arabförbundets rapport kritiserar också regeringen för att ibland använda onödigt våld. Observatörerna beskrev också fredliga demonstrationer både för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag
inte stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explosioner och våld.40. Rapporten godkändes av Arabförbundets ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten, Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot. Denna rapport har en helt annan empirisk bas än t.ex. rapporterna från den Londonbaserade Syrian Observatory for Human Rights (SOHR), med nära band till regeringen i Storbritannien och .”
Min andra kommentar. Värre är att Martin Fahlgren inte nämner att detta krig väsentligen är en utländsk intervention av USA, ett krig via ombud (”unconventional warfare”) enligt USA-arméns manualer) enligt sedan länge uppgjorda planer. Några uppgifter nedan – se även broschyren ”Vad händer i Syrien”? och tidigare blogginlägg här.
* I en TV-intervju för Democracy Now i mars 2007 uppgav Wesley Clark, f.d. militär befälhavare för NATO och f.d. presidentkandidat i USA att han hösten 2001 fick kännedom om en PM från Pentagon som beskriver hur USA ska ta oss an sju länder på fem år, först Irak, och sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran.
* Förre CIA-agenten Philip Giraldi uppgav hösten 2011 att ”NATO är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare” (www.theamericanconservative.com, 19 december 2011).
* Enligt dokument från Wikileaks har USA:s utrikesdepartement finansierat opposition mot Syriens regering i London sedan 2006.
* 1 april 2012 beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och med motsvarande 130–140 miljoner svenska kronor, varvid den största summan kom från USA vid ett möte i Istanbul.
* Sverige ställde sig tidigt bakom och gav stöd till det USA-tillsatta/-stödda Syriska Nationella rådet, vars representanter träffade Carl Bildt 2012.
* Al-Qadia, ursprungligen en skapelse av CIA, deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att organisationen stödde de syriska rebellerna, vilket Hillary Clinton medgav.
* 24 mars förra året rapporterade New York Times om kraftigt ökat vapenstöd till rebellerna i Syrien från USA via Kroatien. Levererat av CIA och betalt av Saudiarabien.
* 27 januari rapporterade Reuters att USA:s kongress bakom lyckta dörrar nyligen godkänt ökat vapenstöd till rebellerna. Vem tror inte att en del av USA:s vapenstöd hamnar hos den dominerande rebellgruppen på marken.
* Los Angeles Times rapporterade 22 mars att USA ökat stödet till rebeller i södra Syrien som ”en sista chans” att vända inbördeskriget.

Martin Fahlgren har sedan ett långt avsnitt om ISIS, vars inledning jag nu återger: ”ISIS – som länge hade nära band till al-Qaida – är den mest extrema av alla jihadistiska rörelser som uppstått i modern tid. IS kämpar för ett wahabitiskt kalifat, en religiös diktatur där deras intoleranta version av islam ensamt ska råda – alla som tillhör andra islamska riktningar anses vara ”otrogna” och för dem, liksom andra religiösa minoriteter, finns bara tre alternativ: konvertera, fly eller dö. I vissa fall, detta gäller till exempel kristna, kan religiösa minoriteter accepteras som andra klassens medborgare om de betalar speciell skatt, och så vidare.”

Min kommentar: Korrekt, men ingenstans i det långa inlägget att den politik som USA & Co fört varit avgörande för att främja ISIS framväxt:
USA har genom sitt brutala angreppskrig i Irak och sitt krig via ombud i Syrien skapat en grogrund för extremism och terrorism. Genom att försvaga motkrafter mot detta (ett självständigt Irak och ett Syrien utan utländsk intervention) har USA gynnat terrorismen. Men ISIS har vuxit inte bara genom att USA & Co försvagat deras motståndare – man har också fått direkt stöd från USA:s allierade, kanske främst genom militär utbildning av terrorister i Jordanien, olika slags stöd från Turkiet och Saudiarabien Det finns olika bedömningar om stödet till ISIS och ISIS geopolitiska roll. Det är svårt att bilda sig en säker uppfattning, då tillförlitligheten hos olika källor är svårbedömbar. Detta återges i detalj på min blogg 11 september.

Sammanfattningsvis ser inte Martin Fahlgren att detta främst är en imperialistisk intervention av USA & Co. Detta är ett grundläggande fel, som inte kan göras av en anti-imperialist.

Jag har i flera månader i flera blogginlägg hävdat att om USA menar allvar med sin kamp mot terrorismen så borde man stödja och inte bekämpa Assad och Syriens armé som sedan länge utgjort huvudkraften mot ISIS och den övriga väpnande terrorismen i världen. Martin Fahlgren tiger om detta

i Andra om: Syrien, Irak, Obama,folkrätt imperialism, ISIS, krig, USA, Politik, FN, massmedia terrorism al-Qaida, sunni shia opposition, ”unconventional warfare”, demokrati, desinformation, vapen,