Jag har glädjen att åter få införa ett gästblogginlägg av Gabor Tiroler, som tidigare skrivit inlägget ”Lögner om Kuba och av Aron Modig”, ”Fidel Castros död”,ett inlägg om Assange och senast en rapport från ”Palestinamöte i Havanna”. Gábor som ärsamordnare för nätverket Medicinare för Kuba har gjort fyra besök i landet de senaste tio åren. Han har under åren arbetat 12 år i biståndsarbete utomlands, bl.a. 4 år i Mozambique, i Kuba,i Nicaragua, i Indien. Han har nyligen vistats några månader på Kuba. Hans inlägg idag kastar ett delvis nytt ljus över vår nutidshistoria som den vanligen framställs. Och vad säger att situationen ändrats fram till våra dagar?
Inlägget
Mikael Nilsson, historiker vid Stockholms universitet, har studerat och visat hur en institution instiftad av CIA – ”Congress for Cultural Freedom” – utnyttjade många av de främsta intellektuella i Sverige under 1950, -60 och -70-talet att konsekvent förtala Sovjetunionen och att samtidigt framhäva den US-amerikanska kulturen och dess fria marknadsekonomi. De svenska universiteten fick större bidrag från USA:s flygvapen (USAF) än från den svenska staten. USA:s satsning avsåg många länder, och en av baserna förlades till Paris, och Sverige hörde till de viktigaste målen. Detta är troligen den största propagandasatsningen mot Sverige i vår historia.
Söndagen 31 mars gjorde P3 dokumentär ett drygt timslångt program baserat på Nilssons forskning med rubriken ”CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige” (Se länken nedan).
Herbert Tingsten, Harry Martinsson, Ingmar Hedenius, Vilhelm Moberg och Birgitta Stenberg är bara fem av alla som deltog – mer eller mindre medvetet – i manipulationen. Ett av USA:s mål var att misstänkliggöra kommunismen. De namngivna opinionsbildarna förtalade och smutskastade den ideologins förespråkare i Sverige. Eyvind Johnson, Ture Nerman och Vilhelm Moberg bildade Svenska Kommittén för Kulturens Frihet, direkt styrd från Paris. Senare tillkom bl.a. Herman Stolpe och Harald Wigforss. Alla dessa hade deltagit i möten med US-amerikanerna och har även låtit sig bjudas på resor till USA.
Att Tingsten högljutt och envetet förespråkade Sveriges anslutning till NATO är välbekant, men i sina memoarer har han glömt bort att nämna sina kontakter på hög nivå med US-amerikanerna.
USA:s informationskontor i Stockholm skickade regelbundet artiklar till svenska tidningar, vilka återgavs utan omnämnande av källan. I genomsnitt tio tidningar varje dag publicerade sådan smygpropaganda och enligt Nilsson nåddes majoriteten av svenska folket åtminstone några gånger i veckan av den. USA:s ambassad bad t.o.m. om ingripanden mot misshagliga artiklar i Stockholmstidningen och Aftonbladet, vilket t.ex. LO:s dåvarande ordförande Arne Geijer också utförde.
Chefredaktör Victor Vinde på Stockholmstidningen (1962-1965) hade släppt igenom en ledarartikel där Kubas reaktion på USA:s blockad förklarades. Det blev han tvungen att be om ursäkt för. På såväl ST som AB byttes chefredaktörerna ut. Stockholmstidningen lades ner. En rad tidningar återgav ordagrant den USA-dikterade synen på raskravallerna i Watts 1965 utan att nämna varifrån de fått den. Skulden skulle vara afro-amerikanernas.
USA:s finansiering av svensk forskning och svenska forskare har varken varit särskilt hemligt eller särskilt uppseendeväckande, men det omfattande stödet från USA:s krigsmakt till svenska universitet har hittills inte uppmärksammats. Åtminstone har det glömts bort efter en debatt 1968. Hur kommer det sig? Sverige var inget obetydligt litet land för USA. Det var på åttonde plats bland mottagarländerna.
Professor Rydbeck vid Chalmers, medlem i Kungl. vetenskapsakademin, hade fått det mesta av sin forskning finansierat av US-amerikansk militär, men det nämner han inget om i sin 829-sidiga självbiografi.
I ett kontrakt med Uppsala universitet 1960 stipuleras att forskaren inte har rätt att utnyttja några instrument eller material som härrör från Sovjetunionen. Å andra sidan fick Seismologiska institutionen rejäla bidrag för sina instrument som registrerade jordbävningar i olika delar av jorden och kärnvapenprov i Sovjetunionen.
Bland de berömda forskare som i hemlighet mottog miljontals kronor från Pentagon fanns storheter som fysikern och Nobelpristagaren Kai Siegbahn och professor Sten von Friesen. Det är fullt möjligt att de och deras kollegor återgäldade generositeten genom att leverera forskningsfynd som användes till USA:s krig i Vietnam. En del av bidragen från USA:s krigsmakt var villkorade med att forskningsresultaten inte fick spridas till Sovjetunionen.
När svenska forskare och institutioner väl blivit beroende av kontinuerlig finansiering från USA kunde stormakten naturligtvis påverka deras uttalanden och aktiviteter genom att hota stoppa finansieringen. Detta skedde också när man fick dåvarande ecklesiastikminister Olof Palme att deklarera att den USA-stödda forskningen inte hade någon ”omedelbar” militär tillämpning i USA.
Mikael Nilssons dokumentation av USA-indokrineringen i Sverige borde vara tillräcklig för att skriva om nutidshistorien, men något sådant lär vi väl få vänta länge på ännu.
Ty det är uppenbart att CIA och andra USA-institutioner har fortsatt att påverka den svenska allmänheten via avlönade eller tubbade intellektuella och att journalister som Lars Palmgren i Santiago belönas för att sprida halva och hela osanningar om socialismen – nu när Sovjetunionen raserats – i Kuba eller Venezuela. Hur skulle det annars komma sig att massiv USA-amerikansk militär närvaro i Sverige tillåts såsom vid bombövningar i Vidsel (25 attack och bombplan), såsom vid styrningen av deras drönarattacker och såsom gemensamma manövrer med EU-styrkor på svensk mark och svenska vatten medan två ryska bombplan på internationellt territorium skapar hysteri. Mikael Nilsson kallar det ”amerikanisering” av vårt land.
Vetenskapsmän som Nilsson är en liten minoritet, och den minoriteten tillåts sällan komma till tals.
Hans vetenskapliga artiklar kan ändå läsas:
Mikael Nilsson (2012): Science as propaganda: Swedish scientists and the coproduction of American hegemony in Sweden during the cold war, 1953–68, European Review of History: Revue europeenne d’histoire, 19:2, 275-302
Mikael Nilsson (2012): American Propaganda, Swedish Labor, and the SwedishPress in the Cold War: The United States Information Agency (USIA) and Co-Production of U.S. Hegemony in Sweden during the 1950s and 1960s. The International History Review Vol. 00, No. 0, Month 2012, 1–31
i Andra om: Sverige, USA,svek, CIA, Massmedia, forskning, Politik, tidningar, anslag desinformation demokratiradion pressen intelligentia kapitalism imperialismhistoria
Sveriges Radios program Nyhetsbanken SvD om Kuba 26/11 Svenssonbloggen Kommunisternas blogg Anarkia FIB-Kulturfront. DN stoppas text om Gaza Dagens ekot om Arne Modig på Kuba Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren Svensk-kubanskaJulie Lévesque Ali Abunimah James Petras Motvallsbloggen
8 svar till “Hur USA manipulerade den svenska intelligensian – och allmänheten – under 1950, -60 och -70-talet”
Tack Gabor Tiroler för en klar och bra sammanfattning av Mikael Nilssons forskning kring USA:s påverkan av det svenska samhället under det kalla kriget. Det är också sant som du skriver: ”….det är uppenbart att CIA och andra USA-institutioner har fortsatt att påverka den svenska allmänheten via avlönade eller tubbade intellektuella…..” Inte minst via svenska journalister (svenska media) som ställt upp bakom USA:s anfall på Libyen och Syrien. Fortfarande är samhället här totalt amerikaniserat. Så djupt att mycket få ifrågasätter USA:s påverkan. Där utbudet i underhållningsindustrin spelar mycket stor roll. Inte minst som filmer och TV-serier. Ett uttalande av en USA-militär (ur de övre hierarkierna) jag läste för ett tag sedan: Hollywoods filmer har betytt mycket mer för USA:s militära framgångar än alla stridsflygplan och kanoner. – Så rätt han hade. Först gavs vi film på film på film om de lömska kommunisterna. Odjur beredda till de mest avskyvärda brott. Som i nutid följs av ett oändligt antal filmer där skurkarna bytts ut och består av muslimer som attackerar demokratins amerikanska hjältar. Den sortens propaganda fungerar. Är svår att skydda sig mot. Skådespelarnas liv fyller sedan dagstidningarnas nöjesbilagor. Blir bekanta ansikten som påverkar oss även som sådana. Deras liv och USA:s övre medelklass blir ett mönster att ta till sig. – Femtio -och sextiotalets svenska intellektuella elit lät sig så villigt förledas (eller köpas) och man kan fråga sig var deras vakna och kritiska intellekt då gömde sig. De ifrågasatte inte att hela Latinamerika av USA hanterades som USA:bakgård. Ifrågasatte inte Hiroshima eller Koreakriget och användandet där av bakteriologiska stridsmedel. Om blodbadet i Indonesien på sextiotalet rådde tystnad. Rasförtrycket i USA:s sydstater nämndes sällan. Egendomliga tystnader och inte särskilt vakna intellektuella. Vilhelm Moberg skriver om de svenska invandrarna men inte hur nordamerikas jord gjorts fri för ”invandrare” att bruka: genom utrotande av den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Etnisk rensning. Moberg blundade för den. Också det en tystnad. Som vi idag accepterar stormaktens anfall på Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien. Carl Bildt var ordförande i den europeiska lobbygrupp som arbetade för ett anfall på Irak. Nu Sveriges utrikesminister. Hans aktioner kring Irak ifrågasätts sällan. Acceptans – han lobbade ju för USA.
Vi har nu fått ett ”regimskifte” i Sverige. En högerregering som framgångsrikt monterat ned den en gång internationellt så högt betygsatta välfärdsstaten. Regimskifte och död åt det solidariska samhället. Hur gick detta egentligen till? Så snabbt och effektivt? Många av oss funderar kring detta. Jag tror att det fanns ett intresse hos utländska kapitalgrupper att se den mest omtalade och omskrivna välfärdsstaten försvinna. Den utgjorde ett ”dåligt exempel”. Hur stödet till regimskiftet såg ut borde kanske studeras. Ett par doktorsavhandlingar i ämnet?(?)
Ulla Johansson
Du misstänkliggör ett antal kända Svenska intellektuella. Du beskyller dem mer eller mindre för att vara någon form av drängar åt USA:s politik. Men har du inte tänkt tanken att de här personerna faktiskt där och då hade kommit fram till en antikommunistisk politisk åskådning alldeles av sig själv. Bara genom att iaktta sina närmaste grannländer. Vad jag menar är att alla människor är ”barn av sin tid”. Vi sitter många år senare med någon form av facit över deras tidsepok, medan de satt med den information och de kunskaper som deras tid kunde tillhandahålla.
Claes! Flera av de namngivna, mer eller mindre medvetna samarbetspersonerna, har hört till mina favoriter som författare och intellektuella; ett par av dem t.o.m. mina idoler. Det var en stor besvikelse för mig att läsa om deras dubbelspel och oärlighet. Det väger dock lätt mot den katastrof för Sverige det har inneburit att ansluta oss till den US-amerikanska modellen: ökad ojämlikhet, neoliberalism, stöd till USA-NATO:s krig.
Observera att Gabor Tiroler inte misstänkliggör någon. Han redogör för forskning och fakta! Som forskare vete jag att vetenskapliga arbeten granskas av 2+ okända referees före ställningstagande till publicering.
Det där med ”barn av sin tid” håller inte tycker jag. Se Ulla Johansson kommentar. Varför reagerade de inte på Koreakriget, CIA-kuppen mot Arbenz i Guatemala 1953, mot Mossadeq i Iran 1953, mot Sukarno och masslakten av 1/2-1 miljon indonesier i USA-stödd kupp 1965 i Indonesien, på Vietnamkriget etc.
Och varför reagerar de allra flesta inte starkt mot USA:s folkrättsvidriga krig i Irak, Afghanistan, NATO-bomningar i Libyen, kriget mot Syrien och alla brott mot FN-stadgan som USA och andra västländer ”the bad guys” gör? Visste inte? Det handlar bland annat om medveten desinformation som en del av viktiga ”unconventional warfare” – åter rekommenderas Ulla Johanssons kommentar. För att bli en storkapitalist måste man vara beredd att offra vanlig moral.
De nämnda personerna trodde nog på vad de gjorde – som så ofanligt många av oss gjort -fast det var fel i betydelsen stöd åt inhumantitet och diktatur.
Men jag vill tillstå att brister i dåtidens socialistiska länder också bidrog, brister som massmedia ofta blåste upp starkt.
Tål vi demokratiska och moraliska efterkommandes kritiska granskning av våra ställningstagande, vår acceptans?
Sök bakom strömlinjeformade massmedia där huvuddelen i USA ägs av allt färre oligopol!
Fundera på vilka intressen ja, vilka klassintressen som står bakom olika ståndpunkter. Varför stödjer Wall Street också Obamas valkampanjer? Många fler exempel kan ges – och har delvis försökts att ges i andra blogginlägg här.
Det är högst naturligt att man reagerar mer på det som händer i vår närmste omgivning än det som händer längre bort. Intresset avtar alltid med avståndet. En olycka med en död i en eka på Mälaren ger större rubriker än en färjekatastrof i Indonesien med 300 döda. Det är knappast anmärkningsvärt?
Och att hotet från den hungriga, imperialistiska stormakten på andra sidan Östersjön var högst tillräckligt för att ge den svenska befolkningen en negativ inställning till Sovjet och kommunismen är väl knappast förvånansvärt? Tror inte att det behövdes mycket tubbning, mutor eller annat för det. Sovjet underhöll väl sin egen image genom sitt beteende i Östberlin, Budapest, Tjeckien och Polen. Det kom många flyktingar från baltländerna, Ungern, Polen och Tjeckoslovakien till Sverige. Människor som sett realsocialismens järnhäl i arbete. Maken till en släkting deltog själv i gatustriderna i Budapest som 18-åring. Noterade i ett tidigare inlägg att Ulla Johansson försökte köra med ”guilt by association” genom att tala lite försiktigt om pilkorsare i samband med Budapest 1956. Det stämmer inte med hans berättelser. Där är det ett legitimt uppror mot en hatad våldsregim.
Sedan fanns ju förstås minnet kvar av samarbetet mellan Stalin och Hitler från Molotov-Ribbentrop pakten ända fram till operation Barbarossa. Någonting som ju givetvis färgade av sig på bilden av det svenska kommunistpartiet.
”…brister i dåtidens socialistiska länder också bidrog, brister som massmedia ofta blåste upp starkt.” Jaha, som upproren, massdeporteringarna till GULAG, det automatiserade dödandet vid den östtyska muren – allt detta var något som tidningarna blåste upp? Kom igen nu!
Detta får också vara svar till Tom Jensen i en snarlik kommentar idag:
USA har agerat mycket mer som en imperialistisk stormakt än Sovjetunionen. Jag tar också avstånd från övergrepp av Sovjetunionen i sina närmaste grannländer, som du nämner. Men USA:s övergrepp mot andra länder är betydligt fler och större. Den partiska pressen och massmedia har dock ofta har överseende med dessa, och okritiskt svalt USA:s versioner, som idag. Samtidigt har uppgifter från Sovjetunionen och befrielserörelser, idag den syriska regeringen, inte behandlats seriöst, om de ens publicerats. Detta är väl belagt. Ett fåtal exempel 1953. Iran. Den icke-kommunistiska valda Mossadeq och han regering störtas genom en militärkupp organiserad av USA och Storbritannien. Den diktatoriska shahregimen styr sedan på USA:s mandat i nästan 30 år. 1953 störtades den valde icke-kommunisten president Arbenz i Guatemala. 1965 stöd till statskuppen i Indonesien mot icke-kommunisten Sukarno. Minst ½ dödade, troligen klart fler. Massor av stöd till statskupper i Sydamerika, bl.a statskuppen i Chile 1973 då den demokratiskt omvalde icke-kommunisten president Allende störtades och tusental dödades och torterades, bl.a. efter utbildning av USA.
Det mycket blodiga Koreakriget 1950-53. Vid bekämpandet av den japanska armén vid krigsslutet kom amerikanska resp. ryska trupper att ockupera södra resp. norra delen. En rent praktisk demarkationslinje upprättades vid 38:e breddgraden. Det var vid den tidpunkten aldrig någon avsikt att dela landet. De utlösande faktorerna var USA:s förhalande och undergrävande av försöken till återförening av landet, den sydkoreanske presidenten (fr. 1948) Syngman Rhees insisterande på att militärt återförena Korea och de pågående striderna längs demarkationslinjen, ofta i form av räder. Det är oklart om hur kriget började omkring 26 juni 1950. Kanske anföll Nordkorea. Som framgår av kapitlet om FN antog FN:s generalförsamling redan följande dag i Sovjetunionens frånvaro en resolution som fördömde Nordkorea, och en FN-styrka helt dominerad av USA sattes in. För USA:s del spelade tillkomsten av folkrepubliken Kina 1949 den avgörande rollen; det gällde nu att ”hålla tillbaka” Kina och dess allierade Nordkorea. Visserligen avskedade president Truman chefen för de militära styrkorna i Korea, general MacArthur för ordervägran då denna ville driva kriget mycket långt. Men därvid stannade moderationen, och i stället släpptes kriget löst, med bl. a napalmbombning. Resultatet blev fasansfullt. Antalet döda anges av olika källor till 3-4 miljoner (Dowd 1997:108, Horowitz 1966:107), ja, t o m 5 miljoner döda (NE 1993:328) och hela landet lades bokstavligen i ruiner, med industricentra i norr totalt sönderbombade av USA. Koreakriget var det tidiga Kalla krigets mest blodiga krig, och skulden för kriget var mycket entydigt USA:s. Chomsky (1995:22) hänvisar till ”USA:s grundläggande dokument för Kalla kriget, NSC-68 från april 1950, strax innan Koreakriget”.
Vietnam
Bakgrunden var att franska Vichy-regeringen från 1940 tillät Japan att utnyttja Indokina militärt. Och 1941 bildades en nationell befrielserörelse, Viet-Minh, för kampen mot japanerna. Vid kapitulationen 1945 gavs signalen till ett allmänt uppror, kejsare Bao Dai abdikerade, och Demokratiska republiken Vietnam (DRV) utropades i september. Förhandlingar fördes inledningsvis, men Frankrike – från socialisterna och högerut – valde i stället krigets väg och byggde upp sina stridskrafter, med stort ekonomiskt stöd från USA (Hammer 1954:313). Kriget slutade 1954 med att den franska basen Dien Bien Phu i norra Vietnam intogs. Vid en stormaktskonferens i Genève 1954 beslöts om temporär delning av Vietnam vid 17:e breddgraden. DRV fick se sig förminskat till norra Vietnam. I den sydvietnamesiska delen utnämndes katoliken Diem, med USA:s stöd, till regeringschef. Denne inställde 1956 den i Genève beslutade folkomröstningen om återförening, då han befarade att förlora omröstningen. Därefter startades gerillakriget, ledd av FNL, 1957 mot diktatorn och USA-marionetten Diem.
Stalin och Sovjet var Hitlers stora fiende. Sovjetunionen försökte förgäves få till stånd allianser med England och Frankrike mot Tyskland (vilket kanske hade hindrat/försenat ett krig från Tyskland), men möttes aldrig av reellt intresse. Molotov-Ribbentroppakten blev en följd av detta, för Sovjetunionen en möjlighet att vinna tid. Gulag och utrensningarna i Sovjetunionen är mörka kapitel som man inte bör acceptera. Forskning med nya data visar dock att den bild och de siffror som vanligen anförts av Väst var mycket överdrivna. Hur kunde annars Sovjet gå från ett efterblivet land till världens andra stormakt på 30-40 år, trots 20 miljoner dödade i andra världskriget? Endast den som har en enorm övertro på socialismens möjligheter kan tro att detta skulle vara möjligt med flera miljoner dödade i utrensningar samtidigt.
Thomas! Jag tror inte att Sovjetunionen utgjorde ett hot mot Sverige. Det var USA:s framskjutna positioner i Västtyskland, Norge, Turkiet och andra NATO-länder som hotade det land vars efterföljare Ryssland i stort sett är inringat av krigsalliansen NATO.
Mikael Nilssons vetenskapliga undersökning som jag försökt att återge handlade om ”Indoktrineringen i Sverige” som Göran Palm varnade för redan 1966.
Jag kom själv som flykting från Ungern med mina föräldrar 1956. En av mina släktingar (han var som en andra pappa) stred på Budapests gator mot en urspårad, diktatorisk regim och mot de sovjetiska ockupationstrupperna. Jag har försökt ta reda på vad Sovjetunionen faktiskt gjorde och inte gjorde. Ett efterföljande inlägg av Anders (16 maj 11:15) stämmer bra med mina uppfattningar om de förhållandena.
Emellertid är jag mera intresserad av hur Sverige har kunnat bli så ojämlikt och så osolidariskt som det nu är. Att en av orsakerna är USA:s framgångsrika manipulering och utnyttjande av svenska intellektuella visas av nämnda undersökning.
Läs gärna mera i den gedigna dokumentationen om Sveriges smyganslutning till NATO (trots att folkmajoriteten fortfarande är emot) på http://www.nnn.se/nordic/americult/nato/steg.pdf
Nu var det ju förstås lite annorlunda under slutet av 60- och 70-talen, då kritiken av Vietnamkriget var ganska normal även i våra stora media, och då ganska många intellektuella vände sig mot USA:s imperialistiska krig. Men efter kriget och under 50-talet var USA-propagandan massiv. Jag växte upp med denna propaganda och visste förstås, som tonåring, att allt gott kom från USA och att kommunister var jättefarliga samt att Sverige hela tiden hotades väldigt allvarligt av Sovjet. Alltså blev jag Folkpartist. Det skulle ändras under 60-talet och när jag började studera statskunskap vid universitetet, då jag fick mitt livs chock på grund av vad jag då fick kännedom om.