Anders Romelsjö på jinge.se

Garanterad Ståpäls

På den tiden jag hade en televisionsapparat så fanns det ett årligt inslag som jag aldrig missade. Det var Pomp and circumstance av Sir Edward Elgar från Albert Hall. Nu hittade jag den på Lennart Frantzells blogg Det Progressiva USA och jag måste lägga in den här också så att jag vet var jag har den…

Andra bloggar om: , , ,

[tags]Edward Elgar, Musik, Pomp and circumstance, Albert Hall[/tags]

Jinge

, , ,

10 svar till “Garanterad Ståpäls”

  1. Det är mäktigt, men när man intonerar Rule Brittania så får jag ståpäls av helt andra orsaker än du, Jinge.
    Jag får ögonblickligen bilder av ett mäktigt imperium som utan skam i kroppen koloniserade stora delar av världen medels ofattbart våld och utsugning…

  2. Hahaha.. :-)

    Det kan jag sätta mig över eftersom det är så bra musik. Tänk, resonerade man annorlunda – vilket – land skulle då producera musik som passade?

    Jag gillar även amerikansk musik som t.ex. hästjazz…

    Är Mozart ok för dig? :-)

  3. För att inte tala om Also Spracht Zarathustra av Richard Strauss eller den lantliga Bolero av Ravel.
    Agharta av Miles Davis är nått i hästväg och den något snällare A Tribute To Jack Johnson är också mycket intressant.

  4. Ja det är lite annat än allsång på skansen. Tyvärr har jag lite svårt för det brittiska imperiet men får naturligtvis ståpäls av detta…

  5. Själv fäller jag en liten tår när jag hör Jerusalem.

    Ibland får man försöka skilja på musik och politik, annars kan man bli lika löjlig som den där ledarskribenten (DN? SVD?) som skrev en bok där han bevisade att all bra musik var liberal:-)

  6. Rule Brittania har sitt berättigande eftersom stycket väcker många sorters känslor, bl.a feststämmning, glam och tjohoo – och det är just det som är musikens storhet, att förhöja känslor. Även de negativa…
    Mozart, ja visst, jag brukar spela hans 40:e symfoni när jag har barnen här på middag, men aldrig annars..
    Ensam blir de ofta Bob Dylan och Miles Davies…

  7. Jag borde nog ha hört Jerusalem men kan inte placera den i mitt musikaliska minne. Det finns otroligt mycket bra musik och ska man anlägga politiska synpunkter så blir det VäLdIgT få musikstycken man kan gilla…

    Om man som Sara, får ståpäls av pur ilska, ja då ligger man risigt till… :-)

  8. Pompen har jag gnidit för mycket på i skolorkester för att uppskatta till fullo, tyvärr.

    Men Rule Britannia! Den dagen de ber mig att sjunga versen till Rule Britannia, ja, då skulle min lycka vara gjord! Då finns det inte många mål kvar i livet att uppnå!

    Men brittiska imperiet ger jag inte mycket för! Usch! Kanske jag skulle göra om texten om jag fick solot! Hmm? Får tänka på det så att jag är beredd…