En chans för en ny vänster?


Idag har jag läst två saker som fångat min uppmärksamhet.

Dels Pierres P-blog där han undrar varför det inte finns intressanta vänstersiter på nätet, och dels en kommentar på mitt eget raljanta inlägg över Per Nuders uttalanden på SE-bankens frukostmöte, (Mitt inlägg om Nuder) där en person skriver i en kommentar: ”Eller så visar det med all önskvärd tydlighet bristerna i den socialistiska ideologin.”

Möjligen borde man inte förvånas över att någon beskyller en ledande socialdemokrat för att ha en socialistisk ideologi, men samtidigt så är det omöjligt att förundras över en så monumental brist på politisk insikt.

Jag kan själv inte redogöra klart för när socialdemokratin lämnade de sista socialistiska tankarna, men skulle man ägna sig åt noggrann källforskning skulle man troligen hamna i 60- eller möjligen tidiga 70-talet.

Under de senaste åren har det blivit fullständigt omöjligt för en socialist att verka inom partiet. Att ens inbilla sig att en socialist skulle nå regeringen under Göran Persson är politisk oskuldsfullhet av stort format.

Den interna idédebatten inom socialdemokratin har sedan en lång följd av år tynat bort helt. Redan under 60-talet beskrevs partiföreträdarna som ”betongsossar”. Och det har varit tendensen inom vänsterpartiet också även om debatten där hålls lite mer levande. Den del som kallar sig ”vägval vänster” är definitionsmässigt också borgare och kan utan vidare byta parti om det skulle tjäna deras syften bättre.

Däremot är troligen förhållandet annorlunda när det gäller partiernas väljare. Det finns säkert en hel del människor som betraktar sig som socialister bland S-väljarna. Och bland V-väljarna så är de i en absolut majoritet.

Inom fackföreningsrörelsen finns det, liksom i vänsterpartiet, en del idédebatt fortfarande. Men även där bryter marknadsekonomin dagligen ny mark. Naturligtvis, eftersom alla inser att ”marknaden” i högsta grad är sammankopplad med folks tillgång på arbete. Försvinner marknaden för det som produceras försvinner jobben.

Förhoppningsvis är socialdemokratins cementering till marknad och näringsliv ett embryo till en förnyelse inom vänstern. Allt fler inser att det vi kallat välfärdssamhället bör finnas kvar, och att det under inga villkor ska säljas ut till Fredrik Reinfeldt och hans kamrater.

För när Per Nuder säger: ”– Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda är en realitet.” så visar han just den attityd som alltmer kommit att prägla toppen inom socialdemokratin. För där saknas ideologi och visioner om hur partiet ska utvecklas.

Och det är något som socialister inom (v) borde utnyttja i stället för att stödja en sittande s-regering.


3 svar till “En chans för en ny vänster?”

  1. Nu menade jag i och för sig den ideologi du följer och inte sossarna. Att de skulle vara socialister är inget jag har tänkt att påstå (även om det finns en och annan ungsosse som är socialist). Men att de inte är socialister längre medför knappast att de är ”nyliberala marknadsfundamentalister” eller hur du nu uttryckte det. Det finns ju alternativ, som till exempel att de är Socialdemokrater. Och som det maktparti de är så är pragmatismen deras bästa vän.

  2. Aha, men det framgick inte. Å andra sidan är det ju tämligen vanligt att sossarna skälls för att vara socialister så i sak kan kritiken kvarstå, även om du inte anser dig avsett (s) utan undertecknad… :D

    Sedan är ju de ledande sossarna marknadsfundamentalister och det har de varit länge. Att det också finns täckning för påståendet om att de är nyliberala följer ju deras inställning till den nya stora guden, ”marknaden”. Sedan kan man ju fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget. Uppenbarligen är det ett maktparti med en kraftig pragmatisk inställning. Lika uppenbart är att deras analys av samhället för mycket länge sedan lämnade alla socialistiska idéer att självdö. Men min politiska uppfattning har du ännu inte greppat riktigt ser jag. Men det spelar ju iofs mindre roll..

  3. Du kallade dig demokratisk socialist, jag går efter det.

    Att (s) inte hyser någon större tilltro till marknaded är snarare ganska uppenbart. Sverige är de facto ett genomsocialiserat land, som jag skrev är inte icke-socialism samma sak som nyliberalism. Jag kan på rak arm inte komma på något område där fri marknad råder i Sverige, lust att bistå med något exempel?