Ecuador – en ”okänd” men viktig positiv valseger



Rafael Correa har valts till president i Ecuador med 15 miljoner invånare för en tredje period, med omkring 60 procent av rösterna, medan den främste medtävlaren bankiren Guillermo Lasso fck 23 % av rösterna. Han fick sedan deinitivt 10 % fler än rösterna vid förra presidentvalet och hans parti fick absoult majoritet i parlementet. Jämfört med den vanliga segermarginalen i val i västvärlden är detta en stor marginal, och nästan lika stor som för Chavez i Venezuela (som vann med 11 %). Correa dedikerade segern till Hugo Chavez. Hans självständiga politik har medför att ett kuppförsök genomfördes 2011, med all sannolikhet stött av den odemokratiska staten USA, som även stött försök till statskupper och ledarmord i Venezuela och Kuba. Och under Correa har Ecuador beviljat politisk asyl till Julian Assange, grundaren av Wikileaks i landets ambassad i London förra året.
Correa i Ecuador 49445

Även om den 49-årige Correa förmodligen inte är så radikal som presidenterna i Venezuela, Hugo Chavez, och Bolivia, Evo Morales har han under sju år som president högsta ledare har han styrt landets resurser till att tillgodose behoven hos de fattigare delarna av Ecuadors befolkning.

Andelen fattiga har minskat från 36 % till 29 %, medan minskningen i städerna skedde från 26 % till 17 %.
Medel från inkomst av olja, gas och andra rikedomar har i större utsträckning än tidigare gått till utbildning, hälsovård, bostäder och annan infrastruktur för både landsbygden och i städerna fattiga. Utbildningsbudgeten har fördubblats som andel av BNP. Garanterade Bostadskrediter har ökat kraftigt, vilket medfört kraftigt färbättrad bostadssituation.
Stora miljöinvesteringar har skett.

Mot IMF.
President Correa har gjort tvärtemot vad Internationella valutafonden, IMF; har föreslagit. Han har sagt nej till privaitiserngar och i stället satsat på offentliga institutioner, ökat utbytet med ALBA-länderna och även ökat satsningarna på de statliga oljebolagen. ALBA är en samarbetsorganisation sedan mellan länder i Latinamerika. Medlemmar är Antigua och Barbuda, Bolivia, Cuba, Dominica, Ecuador, Nicaragua, Saint Vincent, Grenadinerna och Venezuela. Han har sagt nej till frihandelsavtal med USA och EU.

BNP ökade med 3,6 % år 2010 och med 7,8 % 2011. Statsskulden är mindre än 10 % av landets BNP och kostar mindre än 1 % av statsfinanserna. Arbetslösheten ligger på 5 %. Utlandsinvesteringarna är begränsade. Wall Street Journal rapporterar att oljeexporten steg med 7,6 % 2012. Man har kraftigt ökat sitt ekonomiska samarbete med Kina.

Framtiden?
Med bibehållen ekonomisk inriktning kan nog landet utvecklas väl och ha glädje av sina oljetillgångar och den kraftigt ökade utbildningen.
En demokratins dödgrävare som USA är väl största hindret. USA stödde i Latinamerika senast statskuppen i Honduras 2009 då den valde presidenten ersattes av en högerman. Detsamma hände i Paraguay år 2012. CIA har enligt Flamman 14/2 tredubblat anslagen för att underminera Correas regering.

Frihetsgudinna gråter bild


i Andra om: , ,, , , , , , , , , ,

DN 18/2DN 15/2 SvD 18/2 Pravda.nu
Wall Street Journal 19/2
DN 5/1 2013 Pepprat och rödgrönt SvD 5/1 Ab 5/1 Expressen 5/1 Anders Svenssons blogg
Counterpunch 121214 Counterpunch II 121214 Counterpunch 10/10 EIN news kl 03 8/10 CBS 8/10 SvD 8/10 Sveriges Radio 8/10Expressen 8/10DN 7/10Aftonbladet 7/10 DN 8/10 2012DN 11/10


3 svar till “Ecuador – en ”okänd” men viktig positiv valseger”

  1. Verkligt positiva nyheter. Sydamerikas demokratier visar vägen. Ack om västvärlden hade vett att studera och ta till sig av metoderna. Exempelvis satsningen på det offentliga i stället för privatiseringar som dränerar folkhushållningen.

    • Keynes har blivit aktuell i den ekonomiska debatten. Hörde på radion att detta påverkar omarbetningen av Klas Eklunds ekonomibok. I nya numret av Ordfront lyft Keynes fram. Paul Krugman blir en allt tydligare ”neo-Keysian”. Det var ”det offentliga”, läas folket som räddade bankerna efter de giriga och odugliga ledningarnas spekulationer. Men i DN försökte Wolodarski på basis av Telias Noun-affär generalisera mot statligt ägande – naturligtvis utan att jämföra med alla de stora ”misstagen” som privatkapitalismen skapar, det tätare kriserna, den ökade arbetslösheten etc.