Jag fick på morgonen 17/5 en skarpt kritisk kommentar till Gabor Tirolers gästblogginlägg 15/5 ”Hur USA manipulerade den svenska intelligensian – och allmänheten – under 1950, -60 och -70-talet” av NSUN som varit en flitig kommentator här:
”Teknikhistorikern Mikael Nilsson ansåg sig kunna belägga Tingstens ”intensiva samarbete” med den antikommunistiska organisationen Congress for Cultural Freedom, bildad 1950. Eftersom det på 1960-talet kom fram att CIA sponsrade CCF blir slutsatsen att Tingsten gjorde drängtjänst åt ljusskygga amerikanska intressen. Enligt Nilsson ”krackelerar” därmed bilden av Tingsten som oberoende intellektuell.
Olof Petersson, som även han arbetar med en bok om Tingsten, har gått igenom samma material och konstaterar att Nilsson har fel på punkt efter punkt. Det hela utmynnade i en för public service pinsam debatt (P1 1/3), där Petersson avfärdade dokumentärens underlag som ”det sämsta forskningsresultat jag sett på lång tid. Nilsson skall dock ha heder av att han utan omsvep medgav felaktigheterna. (http://www.sydsvenskan.se/opinion/per-t-ohlsson/tingsten-en-skruvad-historia/).”

Då kontaktade jag genast den kritiserade forskaren fil.dr. Mikael Nilsson, som upplyste mig om att han 22/4 bemött kritiken i en skrift ”Bemötande av kritik riktad mot min forskning rörande Tingsten och Congress for Cultural Freedom” som kan laddas ned från historiska institutionen på Stockholms universitet (http://www.historia.su.se/forskning/forskningsomraden/fria-forskningsprojekt/mikael-nilsson-1.71954).
Jag fann denna skrift mycket intressant i främst två avseenden. Dels visar den en tydlig brist i pressetiken hos stora svenska tidningar och massmedia, och dels kan Mikael Nilsson i sin kommentar i allt väsentligt helt avfärda professor Olof Petterssons kritik. Brister i svensk pressetik har vi tidigare behandlat här. Man kan undra hur förhållandet är mellan den svenska intelligensian och USA är idag.

Jag publicerar den på eget initiativ och delar upp denna i dels detta blogginlägg med fokus på pressetik och dels i ett där Mikael Nilsson bemöter Olof Petterssons kritik. Referenserna finns i Mikael Nilssons artikel. Då Mikael Nilsson ej fick ge replik till tidningsartiklarna återges hela hans artikel i två blogginlägg. Den intresserade läsaren kan finna den fullständiga texten i Sydsvenskan och i DN-artiklar i angivna länkar.

Mikael Nilssons artikel ”Bemötande av kritik riktad mot min forskning rörande Tingsten och Congress for Cultural Freedom” – del 1
”Det följande är en kort redovisning av en del av de belägg som finns för Tingstens samröre med den CIA-finansierade och -kontrollerade organisationen Congress for Cultural Freedom (CCF) samt en granskning av Olof Peterssons anklagelser mot mig i hans kommande bok Herbert Tingsten – Vetenskapsmannen (den som vill ha än mer belägg hänvisas till min originalartikel1).

Hur det hela börjadeInför P3 Dokumentärs program CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige som skulle sändas den 3 mars 2013 skulle jag medverka i Studio Ett den 1 mars. I direktsändning konfronterades jag av statsvetaren Olof Peterssons anklagelser om att fara med osanningar i min forskning. Bl.a. sade han att det var bland den sämsta forskning han sett och att han inte vet om det var forskningsfusk eller ej. Kritiken byggde han på sin kommande bok om Tingsten och ett utdrag ur denna hade jag lyckats få se minuterna innan sändning. Eftersom Petersson överrumplade mig och jag inte hade möjlighet att kolla hans kritik eller mina källor – jag medverkade via mobiltelefon från Sälen (detta var under sportlovet) – så kunde jag inte annat än att medge vissa misstag. Jag poängterade dock att dessa inte hade några större konsekvenser för mina resultat.

Den efterföljande debattenDagen efter fanns i DN en TT-intervju med Petersson där han tillbakavisar mina uppgifter. SR drog tillbaka dokumentären tillfälligt för att göra kompletterande intervjuer med mig och Petersson. Denne vägrade dock att ställa upp. Upsala Nya Tidning, Expressen, Dagens Nyheter och Sydsvenskan hade de följande dagarna artiklar där min forskning och min person nedgjordes. Gemensamt för alla dessa kritiker var att de inte hade läst min forskningsartikel. Jag erbjöds heller inte i något fall möjlighet till genmäle på den ytterst personliga kritiken i samband med publikation i enlighet med ’’Spelregler för press, radio och TV’’ vars punkt 13 lyder: ’’Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.’’
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski gick längst av alla.

Han nöjde sig inte med att kritisera något han inte läst. Han citerade även ur Peterssons ovannämnda text och valde så klart det stycke som innehöll de absolut mest grövsta orden där det sades att jag ’’framstår’’ som en förfalskare och propagandist. Expressen och Sydsvenskan lät mig åtminstone få in ett genmäle sedan jag själv begärt det. Det gjorde däremot inte DN. Detta trots att Wolodarski i samma artikel hade framhållit journalistikens och DN:s värden; hur tidningen gick i Tingstens liberala anda; hur journalistiken liksom vetenskapen söker sanningen, prövar teorier och hör motargument. Men inget genmäle i den tidningen alltså.

Att dessa journalister inte tvekar att ta heder och ära av forskare vars arbeten de aldrig läst är häpnadsväckande. Det bryter klart mot en annan pressetisk regel som lyder: ’’Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.’’

i Andra om: Sverige, USA,svek, CIA, Massmedia, forskning, Politik, tidningar, anslag desinformation demokratiradion pressen intelligentia kapitalism imperialismhistoria socialism pressetiketik
Dagens Nyheter CIATingsten