Frågan om imperialism har diskuterats här i blogginlägg med Niklas Lindgren 14/8, 16/8, 2/9 och 15/9. Min syn på imperialism, som kommer från boken ”USA som världspolis” har beskrivits i inlägg 20/8 och 21/8. I kommentarsform har vi diskuterats relationen mellan f.a. USA och Kina/BRICS. Niklas Lindgren har återkommit med en lång kommentar, som jag återgav i bloggform med några kommentarer. Detta inlägg kan ses som en fortsättning av tidigare blogginlägg 2/9 och 15/9. Ja, det finns en del upprepningar i diskussionen mellan oss, en diskussion som jag härmed förklarar som preliminärt avslutad. En utgångspunkt är Lenins beskrivning av imperialismen år 1916, som återges. I boken pekar vi teorins stora förtjänster när den sjösattes, men påpekar också hur några av Lenins karakteristika försvagats och inte ens gäller längre (sidan 290, och kapitel 10.7).
Lenin sammanfattar att imperialismen är kapitalismens högsta stadium med fem kännetecken:
1. Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett utvecklingsstadium, som medfört monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit.
3. Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, erhåller mycket stor betydelse.
4. Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.
5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.
Niklas Lindgrens nya kommentar.
Ser egentligen inte att du på något sätt tar upp de reflektioner jag framför och som är hela poängen i mina synpunkter. Kärnan i detta är:
– Kapitalintressen ändrar hela tiden skepnad. I detta ligger att oligopol (monopol i egentlig mening är ytterst sällsynta) ofta har en storhetstid (mer eller mindre lång) varpå de ersätts av någon annan. Verkligheten är under ständig förändring.
Min kommentar:Du tar nu upp detta för första gången. Ett dominerande drag är att en ökad koncentration av ägandet skett över tid, vilket är i linje med en tendens som Hilferding och Lenin observerade för närmare 100 år sedan. Bolag köps upp och allt färre bolag kontrollerar allt större delen av olika marknader enligt tillgänglig statistik. Se mina blogginlägg. Att nya storbolag uppkommer är inte så märkligt, men det finns samtidigt många storbolag som haft en dominerande andel av marknaden i decennier. Detta innebär på intet sätt någon invändning mot t.ex Lenins och vår beskrivning av imperialismen.
Niklas Lindgren Ägandet är diffust. Institutionellt ägande (ibland sammansatt av komplexa korsäganden) går inte att ta på. Dessutom är hundratals miljoner människor i västvärlden direkt beroende av dessa institutioner då dessa förvaltar en en inte oväsentlig del av ”vanliga” människors pensioner. Detta är ett av de förhållanden som gör det svårt att applicera generella marxistiska förklaringsmodeller på dagens verklighet.
Min kommentar: Jo, ägandet går ganska bra att ta på, vilket skett i t.ex. Vitalis och Fuchs analyser som beskrivs i vår bok och som jag redovisat och nu gör det igen. Och utvecklingen har i stort gått i de spår som Lenin observerade en gång i tiden
”2.6.4 Vitalis koncentrationsstudie”
Vitali och medarbetare (2011) fann i en analys av 37 miljoner företag i världen att 147 av dessa kontrollerade 40 procent av de samlade tillgångarna. Hösten 2011 presenterades denna studie av nätverk och
kontrollstruktur bland de 43 000 största transnationella företagen av forskare vid Swiss Federal Institute of Technology. Forskarna utgick från en databas på cirka 37 miljoner företag i OECD:s databas Orbis år 2007 och identifierade sedan 43 060 transnationella företag. (TNC*). Med en matematisk metod för nätverksanalys identifierades 1 318 stora företag med i genomsnitt ett tjugotal band till andra företag. Dessa företag representerade 20 procent av rörelseintäkterna bland alla företag och ägde genom aktier majoriteten av världens största företag inom teknik och tillverkning med ytterligare 60 procent av de globala rörelseintäkterna.
I fortsatta analyser kunde forskarna identifiera 147 företag som kontrollerade 40 procent av tillgångarna bland företagen i världen. De flesta var finansiella institutioner. Bland dessa återfanns 49 banker och finansinstitut, av vilka 21 hade säte i USA, bland annat bankerna Merrill Lynch, Bank of New York, Goldman Sachs,Morgan Stanley, JP Morgan, Bank of America och Capital Group Companies. I artikeln menar författarna att finansinstitut med utvecklat,tätt nätverk har benagenhet till risktagande, vilket visat sig tydligt också. De menar också att det förhållandet att bolag är sammankopplade i block kan minska konkurrens på marknader (Vitali, Glattfelder & Battiston 2011).
Utvecklingen är inte begränsad till USA. Forskaren Christian Fuchs påtalade 2010 att de större bolagen i de 27 medlemsländerna i EU 2007–30/6 2013 (EU27), med fler än 250 anställda, utgör 0,2 procent av alla bolag men har 33 procent av alla anställda och 43 procent av omsättningen och av vinsten. Koncentrationen av ekonomin har också skett till följd av sammanslagningar och uppköp, vilkas värde i världen ökat från 75 miljarder dollar år 1987 till 881 miljarder är 2006 och till 1 144 miljarder dollar topparet 2000, enligt statistik från Unctad. Ar 1987 skedde 863 sammanslagningar eller uppköp medan antalet uppgick till 6 974 år 2006 (och 7 894 år 2000). De flesta sammanslagningarna,omkring en fjärdedel, skedde inom finanssektorn (Fuchs 2010).
Niklas Lindgren: Kapital utgörs till en allt större del av imaginära värden i förväntningar och inte i reella tillgångar. Riskkapitalbranchen är bara ett exempel på detta. Är det nån som på allvar tror att dataspelföretaget Mojang är värt de 17.5 miljarder kronor som Microsoft just betalat? Mojang är också ett exempel på det nya slaget av företag som har skapats och på kort tid växt utan stora initiala kapitaltillskott. Hela ”industrin” med ”finansiella instrument” är också ett exempel på imaginära värden utan reell grund. Också en väsentlig andel dagens kapital är därför till stora delar diffus och kan på kort tid både mångdubblas i värde eller försvinna helt. Ovanstående exempel är sådant som gör att Lenins, enligt min mening statiska och deterministiska, modeller är av mycket begränsat värde.
Slutligen kan jag notera att den axiomatiska argumentionen från förra blogginlägget fortsätter:
”Kommentar: Bör tolkas som ”avslutad för tillfället”. Givetvis menade Lenin att förändringar kunde och skulle ske framöver, en grundtanke hos denne analyserande dialektiske marxist.”
Lenin må har varit ”dialektiskt marxist” men i hans deterministiska tankevärld var kapitalismens tid redan passerad. Det socialistiska samhället stod för dörren (världsrevolutionen skulle inträffa när som helst). Visst har dialektik relevans även i ett socialistisk samhälle MEN det socialistiska samhället innehåller knappast några ”kapitalistiska stormakter”, som delar territorier. Argumentation på denna punkt är därför inte på minsta sätt övertygande.
Min kommentar: Tillgångarna är reella i den mening att köparen på ett eller annat sätt hade 17,5 miljarder för köpet av Mojang. Visst bygger värderingar av bolag en hel del på förväntningar, men också på tidigare bedrifter. Och finanskapitalismen har utvecklat en hel rad av svåröverskådliga ekonomiska instrument, vars koppling till den reala ekonomin ofta är svår att fastställa, även för fack-ekonomer. Se bolånekrisen i USA till exempel. Detta gör inte Lenins modell från 1916 mindre intressant. Men han kunde inte se in i framtiden. Och Lenin kunde konstatera att kapitalismen levde vidare. Hans förhoppning om en revolution i flera länder mot slutet av första världskriget var dock felaktig.
Sammanfattning av Kapitel 10 (Är USA imperialistiskt?) avsnitt 9 i boken ”USA som världspolis”
Begreppet imperialism har funnits i omkring 150 år. Från början avsågs territoriell kontroll, kolonialism, men sedan snart ett sekel avser imperialism betydande kontroll över andra länders råvaror, ekonomi och politik. I kapitlet beskrivs olika uppfattningar om imperialismen över tid. Vi finner att begreppet används under detta millennium av företrädare för den amerikanska ledningen och ideologer. På basis av teori och data från olika områden presenteras en beskrivning av karakteristika för dagens imperialism.
Beskrivningen sker efter analys av omfattande data från det ekonomiska, politiska, militära och ideologiska området. I vår analys är ekonomin det basala. Finanskapitalets ställning är nu av dominerande betydelse. Ett nära samband finns mellan ekonomi, militär, handels- och utrikespolitik. USA är världens enda supermakt, trots viss försvagning ekonomiskt. Kampen om resurser och marknader har medfört krig med USA som angripare, ibland via allierande, och vi bedömer att risken för små och stora krig har ökat.
Man kan se en huvudmotsättning* i världen mellan å ena sidan USA som ledare för Triaden (USA, EU, Japan och vissa andra i-länder) och majoritetens av länder och människor i världen, ofta med Kina och Sovjetunionen i framträdande roll.
i Andra om: Lenin, imperialism,utsugning, imperium, militär, USA, politik, fattigdom, rikedom, kapitalism, socialism, orättvisor, ekonomi, demokrati
5 svar till “Debatt om imperialism pågår V”
Följande som inte nödvändigtvis motsäger andra aspekter liknande dem Anders tar upp, är i alla händelser ett separat perspektiv.
Om de mycket rika inte växer i antal kommer deras arv att räcka för att deras arvingar skall upprätthålla samma status utan stor aktivitet.
Om de växer i antal kommer arvet/individ krympa generation efter generation om de har ett passivt ägande. Jag misstänker att det skapar ett tryck på överheten att ordna fram möjligheter till exploatering. Kungar avsätts om adeln inte kan berika sig. Kung och adel får man tänka sig som symboliskt för moderna motsvarigheter.
Eftersom drivkraften bara är den exponentiella populationstillväxten i den betraktade populationen finns det ingen realistisk möjlighet att nöjaktigt tillgodose ett sånt behov. Exponentiell tillväxt slutar alltid med kriser. Imperialismen passar in i det schemat.
I alla kulturer har de rika bättre förutsättningar för att yngla av sig både inom och utom äktenskapet. Sannolikheten att de uppfyller kriteriet exponentiell tillväxt är i praktiken 100%
Jag antar därför att det måste finnas ett lika 100%-igt samband mellan de rikas exponentiella antalstillväxt och imperialismen.
De som handhar imperiets intriger emellertid drivs om de är hängivna den imperialistiska tanken av en vilja att utvidga imperiets makt. Detta är helt logiskt förknippat med den mekanism som verkar underifrån med genom att det fina folkets avkomlingar måste förses.
Oavsett hur man sen analyserar detaljerna i kapitalismen så kvarstår nog slutsatsen att de rika inte får tillåtas växa exponentiellt och det är enligt vad jag tror en mycket drastisk inskränkning jmf med det nuvarande. Det krävs då att man har en genomtänkt plan för hur ståndscirkulationen skall implementeras speciellt klassresor nedåt på klasstegen. Och hur man skall omfördela privata rikedomar. Om man tänker sig vänsterinriktade ideer blir nog motståndet oöverstigligt. Dvs av typen ta från de rika ge till de fattiga. Om man i stället överför rikedomar till dem som stiger på klasstegen genom begåvning och duglighet tror jag att det finns större chans att det skulle gå att genomföra i någon variant.
Om man inte kan tänka sig såna omdanande ingrepp kommer man antagligen inte att komma undan återkommande allvarliga kriser.
Marxisterna verkar ju få rätt beträffande att kapitalismen aldrig bevarar ett tillstånd av sund konkurrens utan i stället utvecklas till maktkoncentration med korrumperande mekanismer. Borgerliga politiker har aldrig något intressant att säga om det vilket innebär att de accepterar maktkoncentration bara den inte är statlig. Det innebär att de avhänder sig själva makt men det som driver dem är förstås att de kan göra sina politiska motståndare maktlösa så att de inte hittar på att genomföra reformer om de tar över regeringsmakten. Privatiseringar är ett sätt att med väljarnas mandat avhända väljarna inflytande.
Niklas beskriver ovan delvis det patologiska tillståndet i finans och företagsvärlden utan att säga om han tar avstånd från det. Det är alltså bara en diskussion om huruvida Lenin hade fel eller ej.
Tack för intressanta synpunkter. Jag förbereder ett blogginlägg om de rika. Ämnet har behandlats tidigare här, bl.a. 23/6 samt i viss mån 11/8 och 17/8, och särskilt 26/1.
Finanskrascher är orsakade av att något är groteskt övervärderat – t.ex. Mojang. Senast var det bostadslån. 2000 var det internetbolag typ Framtidsfabriken (om nu nån minns den?).
Men lustigt nog var det väl ungefär denna verklighet som Hilferding och Lenin utgick från? Dvs finansiella tillgångar växte bortom alla proportioner i förhållande till den verkliga världen. Något som var typiskt även för tiden före 1929.
Efter kraschen 1929 skärpte sig den härskande klassen och ”värderade upp” de verkliga produktiva tillgångarna. Det var produktionskapitalismens gyllene tid med löpande bandet som symbol. De var tvungna till detta för att det pågick alldeles för många antikapitalistiska uppror i världen. De måste visa att de var seriösa.
Nu när det inte finns så mycket antikapitalistisk kamp behöver de inte skärpa sig, de kan återgå till spelhålornas värld där det gäller att lura på idioter papperstillgångar.
Men vad detta har för bäring på imperialism – dvs ett centrums dominans över en periferi – förstår jag inte. Sådan dominans har funnits alltsedan kapitalismen uppstod. Är det någon som minns koloniseringen av Sydamerika? Eller Ostindiska kompaniets styre i Indien?
Eller kanske ännu längre tillbaka. Vad var Rom egentligen, annat än en gigantisk ansträngning att hitta slavar att bearbeta aristokratins latifundier med?
Ja, efter Sovjets fall har kapitalet flyttat fram sina positioner ordentligt. Just nu är det väl bostadsbubblor i växande städer världen över, petro-dollarn och Apple som är groteskt övervärderade. Påminner en hel del om spekulationen med svarta tulpaner i Holland på 1600-talet. Det gäller alltså att sälja i rätt tid om man håller på med spekulation i ovan nämnda företeelser.
Jan Wiklund
”Imperialism:ett centrums dominans över en periferi”
Antar att du menar periferi i geografisk mening och dominans även i annan bemärkelse än ekonomisk utsugning. Begreppet imperialism har förstås en del andra sidor också. Kulturell dominans etc. Men i den här debatten gäller det nog främst den starka logiska kopplingen som finns mellan imperialismen och behovet av nya resurser att exploatera.
Bluffandet är ju en akt av desperation när produktiv ekonomi inte kan göda de rika i tillräcklig takt särskilt eftersom konkurrerande nationer minskar marginalerna.
Se mitt resonemang ovan om den exponentiella ökningen av den rika klassen.
Imperialismen är bl a ett verktyg för att förhindra den oönskade konkurrensen. Genom regimskiften kan konkurrerande ekonomier tvingas in i beroendeställning med minskad konkurrenskraft som följd. Krig är i den kontexten också en aspekt på imperialismen. Det brittiska etablissemanget var långt före WWI ganska öppna med sin avsikt att förinta tysklands handelsfartyg och utsätta tyskar och österrikare för blockader som skulle driva ut dem i svält. England genomförde verkligen detta. Även efter kriget!
Tyskland och England var i det sammanhanget helt asymmetriska. Så någon kålsuparteori passar inte in.
Tysklands produktionsinriktade ekonomi var inställd på fredlig win-win genom affärer österut.
Att finansvärlden bluffar är en av metoderna som underlättar för att ansamla makt. Hela iden med privat fractional reserve banking är ju ett bedrägeri. Dollarn som reservvaluta är ett bedrägeri eftersom den saknar reellt värde. Imperialismen av idag med IMF som ett av verktygen innebär att bluffandet ingår i imperialisternas arsenal.
I och med att inte ens den ’vanliga’ banksystemsbluffen är allmängods vare sig i politisk debatt eller ekonomiutbildning är det möjligt för dem att ta ett steg till: toxiska derivat etc. Det extrema i alla dessa trix avspeglar troligen den exponentiella tillväxten av anonyma rika gökungar.