Dagens Bild – Israelisk sorg


En bild säger mer än tusen ord hävdar många. Det är givetvis fel, den –kan– säga mer än tusen ord, men det gör inte denna.

Det är en mycket bra bild, en bild på ett antal soldater i Israels armé som sörjer en stupad kamrat. Mycket kan man säga om bilden men min främsta fundering blir givetvis – varför? Varför ska de utsätta sig själva för att ständigt bli måltavlor? Lösningen är kanske inte så enkel, men den måste givetvis börja med att bygga muren på 1967 års gränser om det ska byggas någon mur alls.

Sedan får de givetvis utrymma alla bosättningar, lämna tillbaka ockuperad mark och dela Jerusalem med palestinierna. Dessutom ska de behandla nationens egna palestinska innevånare på samma sätt som de behandlar judar. Samma rätt till utbildning, statliga arbeten, rätt att både köpa och äga mark, något som de inte har idag. All diskriminering beroende på religion och etnicitet ska stoppas.

Då slipper de sörja stupade kamrater. En annan fundering jag har är förstås: – Hur känns det för alla palestinier som utsatts för de urskillningslösa mördande som IDF ägnat sig åt? Alla Libaneser som bombades ihjäl?

Så kom inte och säg att en bild säger mer än tusen ord, det gör den inte.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

[tags]Genèvekonventionen, Mellanösternkonflikten, Israel, Palestina, Libanon, Krigets Lagar, FN-resolutioner, Muren, Apartheid, Rasism, Etnisk Rensning, Politik[/tags]


6 svar till “Dagens Bild – Israelisk sorg”

  1. Stor sorg för en stupad ockupationssoldat ser jag.

    Men över 100 massakrerade civila i Qana är ”just a bunch of Arabs” och ”Arabs, you know, there are millions of them”, Svinig mentalitet.

  2. ”givetvis börja med att bygga muren på 1967 års gränser om det ska byggas någon mur alls.”

    Nej precis, murbyggen mot icke-judar är ingen lösning på ”konflikten” inte heller folkmord på desamma.

    Problemet här Jinge, är att Israel aldrig erkänt några gränser inte ens de du refererar till. Denna skamfläck till apartheidstat har än idag varken författning eller fastslagna gränser för sin heljudiska statsbildning på ockuperad jord.

    Vilket givetvis är helt logiskt om man känner till den fascistiska och parasitära ideologi som styr staten och gör anspråk på att representera hela judenheten.

    Sionisterna kräver de landområden som avtecknas i landets flagga som även har religiösa motiv, alltså allt land mellan två blåa streck, Eufrat och Nilen.

    Detta är också helt i linje med den tro de fanatiska kristna sionister som Bush tillhör har, vilket mest kännetecknas av någonslags avancerad soppa av Armageddon, alltså det kaos som skapas i regionen redan idag, och ”utvalda folk”, inte bara judar utan även då Bush och Pat Robertsons fanatiska falanger i USA.

  3. Nu är det ju inte soldaterna som är de som ska ”utrymma alla bosättningar, lämna tillbaka ockuperad mark och dela Jerusalem med palestinierna”. Det är politikerna.

    Jag finner inte detta sörjande märkligare än glädjen som palestinier kan känna när en självmordsbombare har lyckats döda oskyldiga israeler. (Varför de gör det är ingen fråga att ställa – frågan är varför de har det som de har det.)

    Människor är människor = brickor.

  4. Ia frågan kan ju riktas tillbaks, det måste väl kännas ännu märkligare att alla israeliska attacker där civila dör, och då menar jag ALLA attacker, känns det inte skumt att de slängs i facket ”collateral damage”? Eller när Israel släpper lös sin mäktiga arme mot en fruktmarknad, och kör över bilar med sina schaktmaskiner stora som tvåvåningshus, då är det ”security reasons”, och när Israel beskjuter en familj som har picknick på en strand från ett krigsskepp, eller bombar ett bostadshus och slaktar människor då de sover, då heter det ”accidents”.

    Frågan är ju bara hur länge sionister kan argumentera med detta om och om igen? Om det ser ut som statsterrorism, och det luktar som statsterrorism och om det hörs som statsterrorism så är det väl ändå statsterrorism?

  5. Du kan inte heta lite olika saker från dag till dag. Dina andra kommentarer är därför raderade / Jinge