Detta är en översatt och förkortad version av en mycket intressant artikel ”Definitive Analysis: War is Bad for the Economy” på Globalresearch, som först presenterats på Washington’s Blog. Liksom många andra har jag påstått att krig är bra för ekonomin, främst pga. uppgifter om BNP-ökning under t.ex. Andra Världskriget. Men det stämmer inte generellt. Detta inlägg baseras på ett utdrag från den mycket långa artikeln. BNP-måttet diskuteras och kritiseras i en intressant artikel på DN Debatt 6/7 ”Vi måste börja mäta välfärd på andra sätt än med BNP” främst utifrån andra aspekter än militärutgifterna.
Artikeln.
För två veckor sedan argumenterade den välkända ekonomen Tyler Cowen i New York Times att krig – särskilt ”storkrig” – är bra för ekonomin. Mycket inflytelserika ekonomer som Paul Krugman och Martin Feldstein har också hävdat det, och många kongressledamöter tror det.
Analysen nedan visar att detta inte stämmer. Och andra topp-ekonomer menar att krig är dåligt för ekonomin
Ekonomiprofessorn Joseph Stiglitz, Nobelpristagare år 2001, menar att krig är dåligt för ekonomin. Han skrev 2003:
”Man tror allmänt att krig är kopplat till ekonomiskt goda tider. Det andra världskriget sägs ofta ha fört världen ur depression och krig har sedan dess stärkt sitt rykte som en sporre för den ekonomiska tillväxten. Några föreslår även att kapitalismen behöver krig, att utan dem skulle lågkonjunktur alltid lura vid horisonten. Idag vet vi att detta är nonsens. Den ekonomiska boomen under 1990-talet visade att freden är ekonomiskt mycket bättre än krig. Gulfkriget 1991 visade att krig kan vara dåligt för ekonomin.”
Stiglitz har också sagt att det här decenniets Irakkriget har varit väldigt dåligt för ekonomin. Tillsammans med Linda Bilmes gav han år 2008 ut bestsellern ”The three trillion dollar war” om kriget i Irak, som översattes till mer än 20 språk. Deras beräkningar av kostnaderna låg mycket över de officiella, men flera andra ekonomer har kommit till liknande resultat. ”Joint Economic Committee of Congress” uppskattade jag att kriget skulle kosta $3.5 US triljoner [2] (motsvarar 3,5 ”svenska” biljoner), medan ”Congressional Budget Office” beräknade kostnaden till motsvarande mellan $1.4 och $2.2 biljoner [3] Stiglitz-Bilmes arbete bygger på ett arbete av Yale-ekonomen William Nordhaus. Många ekonomer, inkluderande James K. Galbraith och Nobelpristagaren Lawrence Klein stödjer metodiken i boken.
Förre centralbankschefen Alan Greenspan menade att krig är dåligt för ekonomin, och menade att de minskade militärutgifterna under 1990-talet klart bidragit till det ekonomiska uppsvinger då i USA.
Ekonomen Dean Baker menar att man ofta trott att krig och militära utgiftsökningar är bra för ekonomin. De flesta ekonomiska modeller visar att militära utgifter avleder resurser från produktiva ändamål, som till exempel konsumtion och investeringar, och i slutändan hämmar den ekonomiska tillväxten och minskar sysselsättningen.
Ekonomen Mike Löfgren menat att ”militära utgifter kan ha skapat jobb när vapen men det var länge sedan var förenliga med konverterade civila produktionslinjer. Andra världskriget var annorlunda än nuvarande krig på många sätt, och dess ekonomiska effekter är inte jämförbara med dagens krig. De flesta vapen-projekt idag kräver ganska liten arbetskraft. I stället används en stor del av medlen till dyra FoU-projekt, som gagnar den civila ekonomin föga, orimliga förvaltningsutgifter och höga omkostnader, samt ut-och-ut stoppning, inklusive pengar som flödar tillbaka in i politiska kampanjer. Varje dollar som går till motorvägar, hälsovård eller utbildning kommer sannolikt att skapa fler arbetstillfällen än en dollar till vapen-upphandling.”
* Mellan 2000 och 2010 fördubblades militärbudgeten och under samma decennium skapades jobb i den långsammaste takten sedan 1920-talet. Krigen i Irak och Afghanistan medförde ett underskott på 1,4 biljoner US dollar.
* Washington Post konstaterade år 2008 att en rapport från National Bureau of Economic Research konstaterar att länder med höga militärutgifter under andra världskriget visade stark ekonomisk tillväxt efter kriget, men säger att denna tillväxt mer berodde på befolkningstillväxt än krigsutgifterna och att krigsutgifterna endast hade minimala effekter på per-capita konjunkturen.
* En historisk undersökning av USA:s ekonomi från utrikesdepartementet hävdar att Vietnamkriget medförde en blandad ekonomisk inverkan. Den första Gulfkriget har kritiserats för att bidragit till att ha drivit USA mot recessionen 1991.
Analys av komponenterna i BNP under andra världskriget och i efterföljande konflikter visar att förhöjda militärutgifter hade flera negativa makroekonomiska effekter. Dessa skedde som en direkt följd av finansieringsbehoven för ökade militära utgifter. USA har betalat för sina krig, antingen genom lån (andra världskriget, kalla kriget, Afghanistan / Irak), beskattning (Koreakriget) och inflation (Vietnam). I varje fall har skattebetalarna belastats, och konsumtion och investeringar i den privata sektorn har begränsats som följd. Andra negativa effekter är större budgetunderskott, högre skatter och inflationstryck. Dessa effekter kan komma samtidigt med större konflikter eller längre fram. Oberoende av hur ett krig finansieras tenderar den övergripande makroekonomiska effekten på ekonomin tenderar att vara negativ. Ett exempel är att man producerade 3,6 miljoner bilar i Detroit 1941, men knappats några under kriget. Medan BNP ökade till följd av kraftigt ökade militärutgifter minskade privat konsumtion – en påminnelse om en av begränsningarna med BNP-måttet, vilket diskuterades på DN Debatt 6/7. För varje krigsperiod måste vi fråga oss vad som skulle ha hänt ekonomiskt om dessa krig inte skedde? Rimligen skulle sannolikt skatterna och inflationen ha varit lägre, konsumtion och investeringar skulle ha varit större och budgetunderskottet lägre.
Andra effekter av en stor militär sektor.
* En konsekvens av en stor militär sektor är att en stor andel av forskare dras in i militär forskning i stället för civil. Historikern Thoms E Woods Jr uppskattar att 1/3-2/3 av nytillkomna forskar drogs in i militär och militärindustriell forskning i USA under 1950- och 60-talen.
’ USA:s krig har visat sig medföra en ökning av ”terrorism” i konventionell tappning. Detta har direkta negativa ekonomiska effekter genom den förstörelse detta medför (vanligen betydligt mindre än USA:s krig) och t.ex. genom minskad turism.
* Enligt en studie av ”Global Insight” (världsledande i projektion av scenarier) skulle en ökning av militärutgifterna med 1 % av BNP medföra en minskning av BNP med 0,6 % efter 20 år.
* I många -länder, t.ex. i Sverige, finns en tendens till ökad privatisering. Det är då av intresse att notera att notera att en stor majoritet av alla nya jobb i USA under de senaste 10 åren har tillkommit inom den offentliga enligt chefekonom Michael Mandel i Business Week” Detta har varit möjligt till följd av ökad skuldsättning via lån från banker och Kina, vilket medfört stora räntekostnader.
* Ett genomgående argument i dessa ekonomers plädering var att pengarna skulle helt enkelt kunna användas till bättre ändamål som att förbättra produktiviteten i ekonomin som helhet med effektivare transportsystem, en mer välutbildad befolkning, och så vidare. Men brist på pengar att investera är inget stort problem i ekonomin i USA och andra i-länder. Genom den ökade produktiviteten och hårdare utsugningen är marknaden begränsad och pengarna har i stället i ökande utsträckning sökt sig till den improduktiva finanssektorn. Denna blogg pläderar för att den orättvisa, odemokratiska kapitalismen ersätts av en demokratisk socialistisk ekonomi, som beskrivits i tidigare blogginlägg.
intressant.se, orättvisor, politik, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, USA, fattiga,miljardär, imperialism, skatteparadis, skatteflykt, lurendrejeri,kriminalitet, skandal,
Globalresearch 2/7 Stiglitz på Youtube DN Debatt 6/7
ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9
2 svar till “Är krig bra eller dåligt för ekonomin?”
Ekonomer är kliniskt befriade från en ärlig redogörelse för verkliga faktorer som styr ekonomin. Så det mest intressanta med dem är allt det de inte säger. Att diskutera om krig i sig är lönsamt utan att diskutera de differentiella effekterna är meningslöst.
Under 1900-talets stora krig var angloamerikanernas motståndare och allierade inlåsta i beroendeställning och räntevinsterna för Wall Street var säkra förutsatt att USA inte blev ockuperat men det kalkylerade de som mycket osannolikt och tog den lilla risken i utbyte mot den stora potentiella vinsten vilket infriades.
Wall Street lånade till båda sidor och när krigsmateriel förstördes krävdes mer produktion och därmed mer lån. Bara bonus för wall street även när amerikansk materiel förstördes, så länge inte kriget förlorades.
Under första världskriget kunde den brittiska överklassen räkna in vinster på 100-150% genom sin vapenindustri. Regeringar prutar inte när det gäller nationers överlevnad och de rika tjänar lika mycket på att sälja vapen till fienden så länge det inte tippar över helt. Så sålde till fienden gjorde britterna via dotterbolag.
Mer om det differentiella dvs. din förlust ~ min vinst.
I vår tid handlar ju krigen i Mellanöstern om att slå sönder samhällen som kunde vara välståndsproducerande och konkurrerande ekonomier. Att slå sönder knäskålarna på konkurrenterna har visat sig lönsamt. England har ägnat den strategin hela sin skaparkraft under århundraden. Ryssland och Kina i febrilt konstruktivt samarbete med alla utvecklingsländer och med de nu sönderslagna länderna i Mellanöstern vore sett från traditionellt angloamerikanskt perspektiv samma som en jätteförlust för Wall Street och London. Helt analogt med situationen före första världskriget när Tyskland i sin samverkan med andra på fredlig basis gav britterna mardrömmar som fick britterna att ohämmat sprida giftiga lögner och ösa ur sig sitt hat mot Tyskland.
I vår tid riktar sig motsvarande frätande lögner bl a mot Kina och Ryssland. Helt förfalskade artiklar med bilder som inte ens kommer från rätt land används rutinmässigt för att sabotera för konkurrenterna.
Detta med underrättelseorganisationer som angloamerikanerna kallar en del av sin vapenarsenal är också en del av mekanismerna bakom krigs lönsamhet. Falsk historieskrivning är en annan del.
Ytterligare en sak har varit av stor vikt sedan länge: de elitsällskap och nätverk av mäktiga personer som utan demokratisk insyn kan samstämma sina åtgärder. Den sortens konspirerande låg bakom båda världskrigen och möjliggjorde för den avsiktligt framkallade finanskris som bäddade för fascismen.
Ett urklipp (skrivet av Jesús Alcalá tror jag) som jag sparat.
Den 18 juli 1988, när det blodiga kriget mellan Iran och Irak närmade sig sitt slut och ett fredsavtal skulle ingås, blir företagsledare världen runt oroliga över utvecklingen. Börsexperterna kommenterar näringslivets oro på följande sätt: ”Nivån på Wall Street-börsen föll på måndagen på grund av oro inför hotet om fred mellan Iran och Irak.” Dagen därpå är fredshotet så allvarligt att man nu talar om chock. Börsrapporterna i DN lyder den dagen så här: Även på tisdagen sände hotet om fred i kriget mellan Iran och Irak chockvågor längs Wall Street. Dow Jones industriindex sjönk under den psykologiskt viktiga gränsen 2100.”
I boken Liten ordlista för nusvenskar beskriver Carsten Palmær begreppet ekonomi enligt följande: Konsten att spekulera i aktier. Personer som inte äger aktier ingår icke i ekonomin, hur aktningsvärda de än må vara för övrigt. I DN:s ekonomibilaga den 18 mars 2002 kan vi läsa att arbetslösheten i Sydafrika ligger på närmare 50 procent, att vart tionde barn dör innan det fyllt 5 år och att en tredjedel inte har tillgång till rent vatten. DN drar följande slutsats: Fattigdomen och oron är fortfarande stor i Sydafrika. Men ekonomin är i ett ganska bra tillstånd.”