Åsa Linderborg skriver ett kapitel i den nya boken ”Pudelns kärna – en bok om Ordfrontsfejden” där hon menar att Ordfront sålde ut sina medarbetare och yttrandefriheten.

Kapitlet publiceras i veckans nummer av Flamman och handlar om Björn Eklunds artikel om Balkan som skapade en väldig turbulens som har varat ett tag nu. Den som vill läsa kapitlet kan klicka på länken till Flamman längst ner till höger.

Själv ser jag åtskilliga paralleller till Ordfronts och liberalernas hantering av Johannes Wahlströms artikel om den israeliska medielobbyn som också blev föremål för en massiv kampanj för ett tag sedan. Jag tycker att det är extra intressant att just ”liberaler” ger sig på Johannes Wahlström med förödande kritik.

Vissa nyliberala bloggar skrek ut att han är en ”lögnare” och ingenting kunde få dem att backa en millimeter från dessa påståenden.

Att vissa journalister ansåg sig felciterade var upprinnelsen till de eldfängda uttalanden som några bloggar gjorde i sina rubriker. Och visst, det är möjligt att Johannes Wahlström tolkat några svar felaktigt, men vetskap kan vi inte få eftersom han inte bandat sina intervjuer.

Men att utifrån enskilda eventuella misstag avfärda hans artikel som lögn och förbannad dikt är vägen utomordentligt lång. Trots att t.ex. undertecknad kunde visa på direkta citat från dessa bloggar, där de uppmanar alla Likudanhängare att skriva brev och insändare, så förnekar de fortfarande att det förekommer någon pro-israelisk lobbyverksamhet.

Jag visade t.o.m. en adresslista som jag hämtat på en av bloggarna, en lista som bara innehöll Aftonbladet-medarbetare och deras mailadresser. Men tystnaden var givetvis total. Man vågar inte, och kan inte, förneka det som alla ändå vet. I stället

Trots att man uppmanar alla sina läsare att mailbomba tidningen, samt tillhandahåller adresslistan med tidningsledningens och journalisternas e-postadresser, vägrar man att vidgå att det förekommer en pro-israelisk lobby-verksamhet..

Extra märkligt blir det med beaktande av det faktum att dessa bloggar drivs av personer som i olika sammanhang förklarar sig vara ”liberaler”. I själva verket har kritiken mot Wahlström rent politiska övertoner och handlar egentligen om rent försvar för Likuds huvudsakligen högerextrema nationalism.

Men föreningen Ordfront har minst lika mycket att förklara. Det är inte första gången man gått in och dragit tillbaka stödet för en tidningsartikel som man först godkänt. Nu tog man dessutom bort den från nätet när liberalerna började sin kampanj. Och det pekar med all önskvärd tydlighet på att Ordfront Magasin inte längre är en tidning där man kan få läsa kritiska artiklar och överraskande synpunkter.

Man offrar hellre yttrande- och tryckfrihet för att bli politiskt korrekt – sett ur de nya liberalernas perspektiv. Och de nya liberalerna är så långt ifrån liberaler som man kan komma. Numer verkar det bara vara vänstern som ställer sig upp på barrikaderna när liberala fri- och rättigheter ansätts från alla håll. I alla fall om man bortser från de inskränkningar som dagligen kommer ifrån justitie-departementet.

Eller som Åsa Linderborg uttrycker saken:

”En av vänsterns viktigaste uppgifter är att försvara de goda liberala dygderna; liberalerna gör det allt mer sällan själva
– de nya liberalerna gör det aldrig.”