För någon timme sedan kom jag hem efter en kortare utflykt för proviantering och upphämtning av två olästa Minette Walters.

På vägen upp från biblioteket till specerimånglarens bod mötte jag en kvinna i 30-årsåldern. En blondin som skulle ha sett mycket bra ut om det inte vore för hennes blåslagna ansikte.

Hon hade flera stora blåmärken, bland annat på kindbenet (okbenet) och även en rejäl blåtira. Det föreföll klart att hon blivit misshandlad och att hon knappast cyklat omkull eller krockat med bilen.

Givetvis finns det en möjlighet att hon kan ha skadats på annat sätt än genom misshandel men jag fick absolut känslan av att hon fått stryk. Och man kan ju inte gå fram och fråga precis..

Jag kom att tänka på Eva Lundgren och funderar på hur utredningen går mot henne. Jag skriver ”mot” eftersom somliga gör gällande att hon är knäpp och andra att hon inte följer vetenskapliga regler.

Själv har jag inte en aaaning om hur, om, var eller varför, men jag kan få en lätt känsla av att det som vanligt handlar om den panik som breder ut sig bland borgerliga män så fort en kvinna har en åsikt. Och bilda sig en egen uppfattning genom mediernas rapportering går ju inte..

Sedan finns det också extremer även inom detta. Män som inte ens klarar av att en kvinna har en åsikt eller uttrycker den, kvinnohatarna. Men de är lyckligtvis bara en liten minoritet. Men det är väl de i första hand som pucklar på..