Partierna vilse i Afghanistan?

Tidningen Riksdag och Departement har gjort en opinionsmätning där de har undersökt ett antal frågor för att jämföra vad partiernas väljare anser, samtidigt som de satt resultatet i relation till vad respektive parti har för linje i den aktuella frågan. Extra intressant blir det för de rödgröna där det största partiet uppenbarligen är de som driver frågan om en fortsatt miltär närvaro i Afghanistan, medans närmare ¾ av partiets väljare är negativa.

RoD: ”Trots att partiet är för det, motsätter sig en majoritet av Socialdemokraternas väljare svensk militär närvaro i Afghanistan. Enligt den undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Riksdag & Departement går framför allt Socialdemokraterna i otakt med sina väljare i Afghanistan-frågan. Bara en fjärdedel ställer sig bakom den linje som partiet antog under sin kongress i höstas om att Sverige bör delta med militär trupp i det krigshärjade landet.

Hela 69 procent av partiets väljare är emot ett militärt engagemang medan 6 procent är tveksamma eller uppger att de inte vad var de står i frågan. Betydligt mer samspelt med sina väljare i den här frågan är Vänsterpartiet. Där anser 87 procent av väljarna att Sverige inte bör delta militärt i Afghanistan, helt i enlighet med vad partiet förespråkar.”

Samtliga riksdagspartiers väljare är negativa till att Sverige har trupp i Afghanistan, särskilt märkligt blir detta när högerpartiernas -partiledningar- är för en svensk militär närvaro. Där kan man på fullt allvar hävda att dessa partiledningar inte går i samma takt som sina väljare.

Vi är några stycken som har pekat på möjligheten av att det svenska deltagandet i Kriget mot Terrorismen blir en valfråga, något som ofta bemöts med motfrågor som t.ex. om vi ska avstå från att rädda Afghanistans kvinnor. Nu är det knappast det våra soldater gör eftersom de stöder utbildning av

afghanistan

polis och militär i landet. Hade det varit kvinnorna som skulle räddas så skulle den första att gripas bli Hamid Karzai eftersom han instiftat en lag som gör det straffbart för en afghansk kvinna att neka sin man samlag. Oavsett vilka omständigheter som råder.

Extra intressant blir det givetvis eftersom att den borgerliga alliansens väljare är negativa till det svenska engagemanget i landet. Hur väljaropinionen reagerar på skillnaden mellan partiernas agerande och väljarnas åsikter bäddar verkligen för en spännande valrörelse.

intressant Tags : , , , , , , , , , dn1 svd ab k&å t

  12 comments for “Partierna vilse i Afghanistan?

  1. Rogge
    1 mars, 2010 at 22:50

    Vi får väl se till att det blir en valfråga. Jag har själv ställt frågor till socialdemokraternas utrikespolitiska talesman om hur de ser på vår militära närvaro i Afghanistan och i vilken situation vi ska lämna landet. Naturligtvis fick jag inga svar och jag tror anledningen – förutom ren arrogans, man bryr sig inte om oss medborgare – är att man inte har något svar helt enkelt. Men det är bara att fortsätta att bombardera dem med besvärande frågor. Så småningom måste de nog krypa ut ur sina hålor och stå för sina åsikter.

  2. blingbling
    1 mars, 2010 at 23:43

    Det svenska krälandet på politikernivå inför Den Store Satan får karaktären Gollum i Sagan om ringen att framstå som ganska pålitlig och hederlig vid en jämförelse.

  3. 2 mars, 2010 at 01:51

    Den där från kommer alltså partierna att nogsamt undvika i valdebatten. Det är ju vad de brukar gör i frågor där de är överens sinsemellan och oense med folket.

  4. Jonathan
    2 mars, 2010 at 07:44

    Ser man på Danmark (som har lidit störst förluster av alla ISAF-länder per capita) så är en majoritet av befolkningen för insatsen, något som till stor del beror på den attityd regeringen har visat. Där har man redan från första början och kontinuerligt argumenterat för och stått bakom beslutet att delta i insatsen – inte bara när flaggdraperade kistor kommer hem utan i alla lägen.

    Siffrorna som refereras här kan med största sannolikhet härledas till den svenska riksdagsen märkliga attityd att låta försvarsmakten stå skott för att de överhuvudtaget befinner sig i Afghanistan.

    • 2 mars, 2010 at 07:47

      Knappast, de står för vad de berättar, det är ett fåtal som är för svenskt deltagande i Kriget mot Terrorismen. Redovisa gärna motsvarande danska siffror med tillhörande länk. Det är nämligen likadant där…

      • Jonathan
        2 mars, 2010 at 17:13

        Vänd dig till RoD om du har klagomål! / Jinge

  5. Jan B.
    2 mars, 2010 at 09:14

    Jag tror nog , tyvärr, att en ev. rödgrön regering med sosse-majoritet efter höstens val, INTE kommer att ta beslut om svenskt tillbakadragande av svenska soldater från Afghanistan, förränn krigshövdingen Obama själv ger order om amerikanskt tillbakadragande. Detta oavsett antal svenska dödade soldater i Afghanistan, såpass rigid inställning verkar ledande svenska sossar ha just nu. Det enda som möjligtvis kan förändra detta är om något av de andra rödgröna allianspartierna – jag tänker då kanske främst på vänsterpartiet – att något av dom fronderar vid regeringsbildningen i höst efter en ev. valseger, och mer eller mindre ställer ultimatum om ett hemtagande av svenska Afghanistansoldater. Då kan ju ett skarpt läge uppstå, dvs om den rödgröna regeringen är beroende av att alla tre partierna måste vara överens i alla frågor. Dvs. då KAN ett läge uppstå litegrann att jämföra med vad som hände den nederländska regeringen nyligen, den sprack ju just beroende på oeninghet i Afghanistanfrågan. Men hur trolig är en sådan händelseutveckling här hos oss? Nästan helt osannolik enligt mitt bedömande, oavsett antal svenska soldater i träfrack, se utvecklingen i Danmark. Det ENDA alternativ till en sådan händelseutveckling är en DRAMATISK förändring i den svenska allmänna opinionen, liknande vad som skedde under Vietnamkriget på 70-talet. Men då KRÄVS en samlad och stark antikrigsopinion ledd av att det skapas antikrigsrörelser typ DFFG, som ju faktiskt då tvingade den då sittande sosseregeringen att ändra politik i Vietnamfrågan. Men hur troligt är då detta? Jag kan för närvarande inte se några tendenser till en sådan händelseutveckling, tyvärr, för den är uppenbarligen HELT NÖDVÄNDIG, för att få ett slut på vårt svenska deltagande i det olagliga angreppskrig och den olagliga ockupation som pågår i Afghanistan.

  6. Martin Forsman
    2 mars, 2010 at 13:26

    Hoppas verkligen att (V) vågar sätta hårt mot hårt om det blir Vänstermajoritet efter valet och kräver ett svenskt tillbakadragande från Afghanistan för att ingå i regeringen. Dels för att det är en viktig principfråga att vi aldrig ska ställa oss bakom diktaturer oavsett om det är Karzais regim i Afghanistan eller Abbas odemokratiska regering i den ’Palestinska Myndigheten’. Dels för att (V) har såväl sina egna väljare som svenska folket i ryggen i denna fråga och därför har mycket att vinna rent poltiskt på att driva den hårt.

  7. Jan B.
    2 mars, 2010 at 18:56

    Jovisst, hoppas på att V vågar sätta hårt mot hårt i en ev. valsegrande rödgrön allians det kan man ju alltid göra. Men ska man döma av Vänsterpartiets agerande hittills, så är uppenbarligen möjligheten att äntligen få ingå i en regering så ohyggligt lockande för Ohly & C.o att dom kommer att kompromissa om nästan allt i sina tidigare ståndpunkter för att inte omöjliggöra ett regeringsbildande för vänstern. Tanken att dom i en sådan regeringsförhandling med S & Mp skulle ställa hårt mot hårt i Afghanistanfrågan anser jag fullständigt utesluten. Aldrig att dom vågar spräcka en segrande vänsterallians på denna fråga. Oavsett trycket från en majoritet av sina medlemmar, väljare och sympatisörer. De kommer alltid att hitta argument som ska ursäkta ett fortsatt stöd för svenskt deltagande i Afghanistanockupationen, lita på det! Oavsett den allmänna opinionen ute bland det svenska folket. OM INTE vi kan få till stånd en såpass stark och organiserad antikrigsopinion som under Vietnamkriget. Detta är DEN ENDA möjligheten att få en svensk regering OAVSETT PARTIFÄRGER att byta fot i denna fråga. Jag ser alltså stora paralleller till 70-talets Vietnamkrig, bortstt från detta tragiska faktum att vi – ännu så länge – saknar en stor & stark antikrigsopinion. Så är det bara, har jag fel, så ingen blir gladare än jag. Att ha fel kan faktiskt innebära den största glädje.

    • 2 mars, 2010 at 19:03

      Men ska man döma av Vänsterpartiets agerande hittills, så är uppenbarligen möjligheten att äntligen få ingå i en regering så ohyggligt lockande för Ohly & C.o att dom kommer att kompromissa om nästan allt i sina tidigare ståndpunkter för att inte omöjliggöra ett regeringsbildande för vänstern. Tanken att dom i en sådan regeringsförhandling med S & Mp skulle ställa hårt mot hårt i Afghanistanfrågan anser jag fullständigt utesluten.

      Det finns ju redan ett beslut fram till 2011!?

      F.ö. kan man ju inte hävda att något av högeralliansens partier har spräckt regeringen än, eller hur? :-)

  8. Jan B.
    2 mars, 2010 at 19:01

    Tillägg/korrigering av tidigare inlägg: Att ha fel kan faktiskt IBLAND innebära den största glädje. Så skulle det naturligtvis stå.

  9. Rogge
    2 mars, 2010 at 22:06

    Ibland får jag en känsla av att våra politiska företrädare inte alls följer med vad som sägs om läget i Afghanistan. Vi hör t.ex. nu ofta att läget har blivit allt bättre, vilket inte alls stämmer med vad man kan läsa i utländska medier som följer vad som händer i Afghanistan. Här ett exempel på slutklämmen i en artikel från en person som nog vet vad han talar om:
    The Taliban has adopted the tactics of al-Qaeda and is far more closely integrated – operationally, ideologically and otherwise – with the Arab-dominated organisation than was ever the case before 9/11.
    No political or religious organisation remains static, particularly under the pressure of turbulent events, and the Taliban is no exception.
    Its leaders should be watched for signs of willingness to find genuine accommodation, both with other elements and communities in Afghanistan and with outside powers having serious interests at stake in the country.
    As of now, however, the relative optimism of those who see the prospect of true political accommodation with the Taliban appears to me to be misplaced.

    Robert Grenier was the CIA’s chief of station in Islamabad, Pakistan, between 1999–2002. He was also the director of CIA’s counterterrorism centre.

Comments are closed.