Ursula Hegi, Som stenarna på flodens botten


OBS! Detta inlägg är från Jinge. Användarnamnet Anders är fel (tekniskt misstag av Anders).

Ibland blir man glad över ett boktips. I det här fallet så var det X som sa: – Den här boken kommer Du att gilla.. (jag är lite skeptisk mot hennes boksmak.. :-)

Boken handlar om en tysk byhåla (Burgdorf) från början av nittonhundratalet fram till några år efter andra världskrigets slut. Bokens hjältinna är en ung dam som heter Gertrud, men kallas Trudi. Hennes mor dör tidigt och hon bor sedan kvar med sin far och de driver tillsammans en liten biblioteksrörelse i Burgdorf.

Trudi upplever ett starkt utanförskap som i hennes fall beror på flera saker, men framförallt på att hon är dvärg. Hon är inte en alltigenom snäll person. Hon hämnas sin egen litenhet gentemot andra människor genom att vara byhålans skvallertant och intrigmakare. Samtidigt så har hon en extrem iakttagelseförmåga och skildringen av byns innevånare är mycket målande.

Även om författarinnan själv är tyska så förundras jag över hennes förmåga att beskriva en dvärgväxt ung kvinnas problem och glädjeämnen. Jag kommer på mig själv många gånger med att undra – Är författarinnan själv dvärg? Men det är hon inte. Hon är helt enkelt bara en ovanligt talangfull författare.

Ämnen fyllda av skuld och skam fyller en stor del av boken, och det kan ju låta som en besvärande omständighet. Men låt Er inte bli lurade, detta är en mycket ROLIG bok. Den är faktiskt lika bra som V S Naipauls, Där floden flyter förbi LÄS!