Mitt hjärtas jubileum, III


Jag fortsatte således mitt liv som om ingenting hänt. Remissen för vidare undersökning var slängd, och jag minns inte ens idag om jag berättade om den för min dåvarande hustru.

Beteendet är dessvärre vanligare än man tror. I samband med olika sjukhusvistelser efteråt har det visat sig att många olycksbröder-/systrar agerat ungefär på samma sätt när de fått någon sorts belägg för att allt inte står rätt till med pumpen.

Utan att göra det minsta anspråk på empiriska fakta så tycker jag mig ha märkt att detta i första hand är ett manligt beteende. Kvinnors problem när det gäller hjärtåkommor är annorlunda.

Och kvinnor får sämre sjukvård och sämre diagnoser, detta i första hand beroende på att hjärt-sjukdomars norm har varit mannen.

Först de senaste åren har hjärtsjukvården förbättrats för kvinnor, men än är det långt ifrån bra. Ett första problem är att en infarkt i betydligt högre utsträckning uppfattas annorlunda.

Det är inte bröstsmärtor och stickningar i vänster arm som gäller för kvinnor utan ofta helt andra symptom. Det är inte ovanligt med mag- eller ryggsmärtor när det i själva verket är en pågående hjärtinfarkt. En kardiolog skulle kunna fylla på den listan med ett stort antal indikationer. (Googla!)

Det man med säkerhet vet om kvinnors infarkter är att de generellt debuterar nästan tio år efter männens.

Man tvistar givetvis om orsakerna, men man förklarar oftast detta med att kvinnornas östrogen förebygger infarkt.

En infarkt beror på att förträngningarna i kärlen kan ibland göra så att hela eller delar av kärlen proppas igen. Blodet kommer inte vidare till delar av hjärtmuskeln som får syrebrist, och man drabbas då av en hjärtinfarkt. Den kan vara mindre eller större beroende på hur länge bristen på syrerikt blod varat i hjärtmuskeln, och på vilket kärl som drabbats.

Det vanligaste symtomet vid hjärtinfarkt är bröstsmärta, ibland tillsammans med illamående och kallsvett. (www.infomedica.se)

När det gäller information om symptom, råd om åtgärder och andra tips så hänvisar jag till Google.

Det finns mängder av bra och vederhäftig information och jag ska från och med nu bara skriva om vården och det bemötande patienten får.

Välj de etablerade och officiella informatörerna när det gäller sjukdomen.

Fortsättning följer…