OBS! Detta inlägg är från Jinge. Användarnamnet Anders är fel (tekniskt misstag av Anders).
Mjaha. Då åkte man dit igen då.. Jag har läst Liza Marklunds böcker om Annika Bengtsson, och beslutat mig om att inte läsa några fler, och inte heller Den Röda Vargen. Men så stod den bara där på hyllan i biblioteket och jag vred och vände på den och släpade den sedan till lånedisken. Det skulle jag inte ha gjort.

Redan efter 50-60 sidor så tyckte jag att boken var värdelös, men Marklund är ju en hyfsad dramatiker så jag fortsatte att läsa. Jag tänkte väl -den blir snart mer spännande. Men det blev den inte. Det var inte alls samma spännande berättelse som fanns bland annat i Sprängaren..

Dessutom så är inte intrigen trovärdig, inte för fem öre.

Tråkigt men sant. Dessutom så fick jag flera gånger funderingar kring hennes språk. Jag vet ju att hon arbetat som journalist förut, men språket är torftigt. Jag får en känsla av att jag läser en bok ”på lätt svenska”, en sån där bok som är extremt förkortad, tryckt
med stora bokstäver och utan långa ord.

Boken är uppenbarligen tillkommen enbart för att berika författarinnan ytterligare. På samma sätt som många av Guillous och Mankells böcker. Herrarna är mycket duktiga när de skriver något som de är genuint intresserade av, men inte annars. Marklund har mig veterligt aldrig skrivit om något annat än om saker hon inte behärskar.

Möjligen skulle hon bli bättre om hon helt byter ämne. Men fan tro´t..

En varning är på sin plats!