Jag skrev i en annan postning (drömbåten) om min favoritbok. Boken är författad av Joshua Slocum som var den första att segla jorden runt ensam år 1895 – 1898. Boken är egentligen ett antal artiklar om resan som han skrev till en seglingstidning.

Jag frågade nyligen om dikten som Ophelia skrev i Sprays loggbok:

Etthundra man med kraft och mod
i spelet gick, åhej åhå!

Men skutan bara stilla stod
och ville inte gå, åhå.

Ty, barn, det hände märkligt ting,
i kölen höll en stor kpeting.

Kpeting är en liten krabba som barnen på Cocos Keeling trodde kunde hålla fast ett fartyg så att det inte gick att sjösätta. :-)

Favoritbok är den eftersom jag säkert har läst den 12-14 gånger nu. Som litterär skapelse är den väl inte värd så mycket, men som dokumentär är den helt oöverträffad. Eldslandets vildar och innevånarna på, alla får vi träffa..

Och givetvis får vi träffa lotsen från Columbus Pinta..

Det är mängder med små anekdoter från hans segling i slutet av 1800-talet som är helt omöjliga att återberätta. Tidstypiska, och inte alltid helt politiskt korrekta.

Joshua Slocum var i slutet av 18:e århundradet nybliven landkrabba efter många år till sjöss som kapten på olika segelfartyg. Av några vänner fick han ett gammalt ruttet vrak som stod på land i Boston där han då bodde. Med tjurig envishet satte han igång att restaurera båten och lyckades få den i toppskick.

Att det var ett äventyr han gav sig ut på är fullt klart. Joshua kunde inte ens simma.. När nu vintermörkret tränger sig på har jag börjat läsa om den. Vind och saltstänk och förvånade öbor som ser en ensam gubbe komma seglande över haven..

Han for iväg ut på en andra världsomsegling ett par år efter denna. Och på den vägen är han fortfarande.

Den finns att få tag på hos antikvariaten. (Ensam seglare är ingen särskrivning. Den heter så på svenska..)