Av någon mystisk anledning så finns det ett flertal mycket duktiga kvinnliga författarinnor i just deckargenren.

Ibland tror jag att de är för många för att det ska vara någon tillfällighet. Triviallitteratur är jag annars periodläsare av. Nu har jag varit inne i en deckarperiod i ett halvår där varannan bok jag läst varit en deckare.

Sist jag skrev om Minette Walters var i augusti. Med tanke på dagens väder så har jag denna vecka avslutat bok nummer två och bok nummer tre. Således drar det ihop sig för att besöka biblioteket igen.

De av hennes böcker jag läst denna vecka är Skulptrisen och nu också Mörkt Rum. Jag kan inte undgå att fascineras av hennes förmåga att variera sig. Den ena boken är inte den andra lik utom i ett enda avseende. Man sträckläser..

Det har sina sidor om man börjar sent på kvällen kan jag berätta.

I dessa båda böcker så finns ytterligare en parallell. Det är bitvis rätt mörka skildringar av mänsklig ondska, eller möjligen är det bara Minette Walters suggestiva berättartalang som gör att jag närmast känner för att kolla att ytterdörren är låst.

Betjänten är aldrig mördaren, lika lite som hennes böcker är polisromaner. Det betyder att varje bok, i alla fall som jag läst fram tills idag, är helt fristående berättelser.

Man behöver inte läsa dem i någon speciell ordning, och man känner inte igen sig från förra boken.

Det är extra roligt att rekommendera en författare vars arbete alltid fått minst en fyra på min femgradiga skala när det gäller att bedöma en bok. Hon är en mycket driven författarinna och ett mycket säkert kort.

Lyckliga dig om du har ett antal av hennes böcker olästa fortfarande..