Måndagsmorgon och jag sitter och skriver dessa rader med en ung kattfröken i mitt knä. Katter är nog det vildaste djur en människa normalt kan komma i kontakt med. Domesticerad visst, sedan 5-6000 år, men ett djur som har alla instinkter och handlingsbenägenheter fullständigt intakta.

Att hon väcker mig varje morgon i svinottan med en försiktig slick på min näsa 04.30 är bara charmigt. Hon var troligen etta i sin klass i människoskolan och vet numer precis hur hon ska uppföra sig.

Annars var det första jag gjorde nu på morgonen (när hon fått mat) att slå på datorn och läsa om jordbävningen. Nu får denna katastrof ett rejält utrymme i våra svenska media, men jag kan inte bortse från det faktum att det till stor del beror på att den drabbade Phuket där 20 000 svenskar lär befinna sig.

Hade det bara varit Sri Lanka eller någon annan mer okänd och mindre turistisk plats hade det givetvis nämnts, men knappast så att alla svenskar skulle tala om det. Igår började folk på bussen att diskutera saken med varandra och det är ett klart bevis för att det verkligen berör det svenska folket.

EU bistår med 27 miljoner till de drabbade länderna. Ptja, det är väl ungefär 50 öre per EU-medborgare så man bockar sig för denna generositet. Personligen hade jag gärna avstått en kokt med bröd till offren. Jag tror att vegetarianerna i EU gärna hade avstått ett par tomater eller vad de nu käkar…

Själv sitter jag vid datorn i ottan och skriver sakta så att jag inte ska väcka misse som nu har somnat i mitt knä. – Men det är ju bara en katt kanske någon säger?

Nej, det är inte så bara, säger jag.