Nu planerar man att införa förarlösa tunnelbanetåg i Stockholm. Vad trafikanterna säger är det uppenbarligen ingen som frågar sig.

Troligen kommer det att finnas ett visst motstånd mot den besparingen, oavsett vad SL och politikerna säger. Även om det är tekniskt genomförbart så vill nog allmänheten att det ska finnas en mänsklig hjärna med ett par därtill hörande ögon som ser framåt i tågets färd-
riktning.

Vad som kan hända är svårt att sia om, men visst är en kortslutning på ett kretskort en möjlighet. Och vad en sådan händelse kan leda till behöver vi inte ha speciellt mycket fantasi för att förstå. Visst, det kan nog vara en lite smått jobbig känsla om vi befinner oss i ett flygplan på tiotusen meters höjd. Men att omkomma i en pendeltågsolycka gör säkerligen lika ont.

Nu hävdar tidningarna att liknande system är tagna i drift i ett antal städer inom EU. Och att trafikanterna är nöjda. Men har trafikanterna verkligen något val? Kan de välja att vänta på ett tåg med förare? Självklart kan man bygga en teknik som minimerar riskerna för kollisioner, men kan man hindra livströtta att hoppa framför förarlösa tåg? Det är lätt att föreställa sig resultatet av en sådan händelse. Tåget far vidare och bara blodiga slamsor ligger kvar på rälsen.

Är jag konservativ? Ja, kanske. Men det bryr jag mig inte om. Och vad ska hända med alla

människor som man håller på att rationalisera bort? Vad ska de göra på dagarna?

Ska de åka förarlösa tunnelbanetåg för att få tiden att gå?

Trenden har fram tills nu varit att konkurrens-
utsätta kollektivtrafiken för att på det sättet få ned kostnaderna har man sagt. Om man nu kan datorisera den, ska företag då konkurrera vem som kan installera det billigaste datorsystemet?

Källor: SvD DN

Andra bloggar om: Tunnelbana, Pendeltåg, Flygplan, Kollektivtrafik, Förarlös, Rationalisering, Politik

[tags]Tunnelbana, Pendeltåg, Flygplan, Kollektivtrafik, Förarlös, Rationalisering, Politik[/tags]