|
En av de mest underliga helgdagar vi har i vårt lilla land är – Nationaldagen. Förr var det inte ens en röd dag, nu är den röd men fortfarande är den underlig. Ingen tycks veta varför vi firar nationaldagen, inte heller vad vi ska fira. Vi har inga som helst traditioner på området mer än att kungen ska dela ut flaggor på Skansen. De allra flesta i landet firar inte alls, de är lediga och gör det de brukar göra på lediga dagar. Därför bör vi givetvis flytta nationaldagen till midsommarafton. För även om inte alla firar den heller så finns traditioner med midsommarstång, sill, brännvin och dans runt midsommarstången. Men det viktigaste av allt, det är en urgammal sed som har sitt ursprung i firandet och offrandet vid midsommar- Det talas från och till om integration av dem som kommer och bosätter sig i Sverige. Vad vore väl lämpligare än att varje kommun i landet ordnar ett välkomnande av alla nyblivna svenska medborgare i samband med firandet av den gemensamma nationaldagen och midsommarafton. Eftersom vi i praktiken får en röd dag över så flyttar vi den helt enkelt till den dagen sommarsolståndet är. Det betyder att vi de facto firar rätt dag varje år. Våra nyblivna landsmän/landsmaninnor ska vi förstås bjuda på svensk midsommarmat (i kommunal regi) samtidigt som de som vill för möjlighet att sälja sina gamla hemländers kulinära specialiteter. I små kommuner kan firandet förläggas till någon central park eller liknande, stora kommuner kan ta en idrottsarena i anspråk. Troligen skulle det vara mycket lätt att göra en sådan fest till tradition eftersom var och en kan delta efter eget tycke och smak. Samtidigt så tror jag att de nyblivna svenska medborgarna |
skulle uppskatta en sådan gest samtidigt som många av dessa, kanske för första gången, får kontakt med ett traditionellt svenskt firande. En annan fördel är givetvis att midsommar inte har några religiösa traditioner i nutid. Visserligen var det asatro för tusen år sedan, men det kan ju vara intressant att veta för våra nytillkomna. Den krampaktigt tillkämpade nationalism som råder på vår nuvarande nationaldag skulle i så fall bli ett minne blott för midsommarafton har alltid varit den dag som firas mest under sommaren. Och även flaggviftande är helt legitimt på midsommarafton. Källor: SvD DN DN 2
Andra bloggar om: Nationaldag, Midsommarafton, Röd dag, Nationalism, Firande, Fester, Politik [tags]Nationaldag, Midsommarafton, Röd dag, Nationalism, Firande, Fester, Politik[/tags] |
34 svar till “Flytta nationaldagen till midsommar!”
Jag ser att vi är överens i denna fråga. Midsommar är en bra mycket bättre dag att fira på. Göte Kildén skrev en artikel i GP om detta häromåret.Den finns att läsa här: Gör midsommar till nationaldag
Nationaldagar är löjliga och överdriven nationalism är farligt
Monarki är odemokratiskt. Fram för republik!
Jag vill ha tillbaka annandag pingst som helgdag.
Britta skriver också: ”Jag vill ha tillbaka annandag pingst som helgdag.”
Hualigen för fundamentalistiska kristna.
Ett land/folk utan lite nationalism tenderar att utplåna sig självt, eller bli övertagen av en annan kultur. Vill du bli än mer amerikansk, Britta? Och vill du att Samerna helt ska upphöra med din kamp för sin minoritetskultur? Om svaret är nej, är inte det en sorts nationalism? Nationalism betyder ju inte att man anser sig bättre än andra, bara att man anser det finns drag i varje kultur värd att bevara och uppmärksamma. Och att ha en historia.
Och Jinge har rätt om midsommardagen. Men hur många nykomna invandrare satt satt med vid ditt silllbord förra midsommardagen?
Eftersom som vi inte har något rejält att fira vad det gäller ärorika befrielsedagar, kan vi väl lika bra göra den stora supardagen till en röd dag? Vikingatiden hedniska riter är ju kul att bevara. Förlåt, vikingatid heter det inte längre, utan tidig medeltid, allt i den politiska korrekthetens namn.
På midsommarafton sitter man och gråter över att det är årets ljusaste dygn, och sedan blir det bara mörkare ända tills det deprimerande vintermörkret tar strupgrepp på oss. Är det något att fira? Hur vore det att i stället fira Lucia och nationaldag samtidigt i den glada förvissningen att ”nu blir det banne mig ljusare dag för dag”?
I övrigt håller jag med om att trevliga mottagninsfester för våra nya landsmän och -kvinnor är bra. Eftersom vi ursvenskar mest sitter och deppar (se början av mitt inlägg) behövs det positiva krafter som kommer hit och känner sig välkomna.
Att det har blivit just den 6 juni beror väl på att den ngn gång under 1800-talet började firas som nationell minnesdag. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung och Sverige blev en självständig stat i och med att unionen med Danmark upphörde.
Vidare så utfärdades såväl 1809 års- som 1974 års- regeringsform den 6 juni, det finns alltså lite historisk koppling till datumet, men svenskar har ju ingen känsla för det historiska.
Arhur Hazelius var ju tidigt ute med att vilja fira Sveriges nationaldag för i Skansens årsbok 1893 skriver han: ”såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, vilken där har firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag”. Det tog 90 år innan Svenska flaggans dag oficiellt blev Sveriges nationaldag.
Att ha dagen som en röd dag ser jag inget fel i (jag har alltid arbetat oavsett om det är röd dag eller ej), däremot tycker jag att svenskar är dåliga på att fira 6 juni. Kan det bero på att Ni har levt i fred under nästan 200 år och inte riktigt fattar vad det är som ska firas ?
Läste någonstans i lokalpressen, kan inte hitta det nu, att kommunen där jag bor ska hälsa de ”nyblvina svenskarna” välkomna.
Jag vet i alla fall var jag ska fira den 6 juni, bakom ratten på en buss någonstans i en svensk stad.
”På midsommarafton sitter man och gråter över att det är årets ljusaste dygn, och sedan blir det bara mörkare ända tills det deprimerande vintermörkret tar strupgrepp på oss. Är det något att fira? Hur vore det att i stället fira Lucia och nationaldag samtidigt i den glada förvissningen att “nu blir det banne mig ljusare dag för dag”?
I övrigt håller jag med om att trevliga mottagninsfester för våra nya landsmän och -kvinnor är bra. Eftersom vi ursvenskar mest sitter och deppar (se början av mitt inlägg) behövs det positiva krafter som kommer hit och känner sig välkomna.”
Har du provat samtalsterapi eller något SSRI preparat mot din depression? Jävla självutplånande myt bara att vi svenskar skulle vara tristare och deppigare än andra folk. Enligt de lycklighetsindex som görs på internationell basis brukar vi hamna på på de högsta plasterna, passerade bara av Danmark och Norge. Anledningen till att de är lyckligare är förmodligen för att de har något att fira på sin nationaldag (och för att de har bättre politiker ;-))
Annandag pingst var mycket bättre att ha som ledig dag. Dels alltid på en måndag. Som det är nu har vi fått en arbetstidsförlängning med en dag på sju år. Det kan låta lite, men det är en försämring, och jag vill kompenseras ekonomiskt av min arbetsköpare för det (det har han iofs gjort men utan att veta om det!). Dels är det bättre att ha tre lediga dagar på raken än en mitt i veckan även om det iofs också är skönt. Dels har nationen – och därmed nationaldagen inget som helst värde och borde således avskaffas.
Gör skillnad på Nationalismen som har sina arötter i Tyskland och i grunden är exkludernade och Patriotismen som kommer från franska revolutionen som är Inkluderanade. I alla fall något förenklat.
Vi ska självklart vara stolta att vi är Svenskar och fira detta på en egen dag. Var Patrioter och inkludera alla Svenskar gamla som nya. Sporten är på många sätt ett bra exempel på en inkluderande patriotism, där tusentals ”svenskar”hyllar Zlatan och andra svenska stjärnor.
Men sen håller jag med om att midsommarafton hade varit en naturligare dag att fira.
Håkan ska det vara, inte håkarn. Jag stavade illa.
Jinge skriver:
Flytta nationaldagen till midsommar!
Jag säger:
Ta bort eländet igen!
Calle/
Nu slog ditt prat om politiskt korrekthet över i paranoia. Jag är intresserad av svensk medeltid och har läst en del om det. Har aldrig sett något om att man ska överge begreppet vikingatid. I all litteratur framkommer att vikingatiden började strax före år 800 och upphörde någon gång efter år 1000. Då tog den tidiga medeltiden över.
Som Luciano Astudillo skriver på sin blogg har valet av 6 juni som nationaldag historiska rötter. Han påpekar att det var den 6 juni 1523 som Gustav Vasa valdes till kung (han som stred för att Sverige skulle vara en självständig nation, fri från dansk överhöghet). Den 6 juni 1809 antogs regeringsformen, den 6 juni 1973 började den nuvarande regeringsformen gälla.
Den 6 juni är således en dag som är förknippad med vår nationella självständighet och vår demokrati. Det tycker jag är värt att fira.
Själv är jag inte mycket för att vifta med flaggor. Men högerextremister har kidnappat den svenska flaggan. De som vill vifta med flaggor den 6 juni som en markering mot högerextremisternas exkluderande nationalism och för en nationalism som hedrar vårt nationella oberoende och vår demokrati och som omfattar ALLA som bor här i landet har mitt fulla stöd.
Nationaldagen sker dessutom när den svenska sommaren är som vackrast. Vad är det för fel att vara ledig en sådan dag? Förutsatt att det inte ösregnar är det ett utmärkt tillfälle att sitta ute någonstans. Kommunerna skulle om intresse finns kunna arrangera tillställningar med god mat och dryck där alla nya och gamla svenskar är välkomna. Ett utmärkt tillfälle för människor av olika ursprung att mötas.
Varför inte? Fast personligen är Lucia min favorit – och dessutom är den dagen ingen helgdag för till¨fället, varför utbytet skulle vara perfekt.
I sak tycker jag inte att det är fel att ha en nationaldag – som någon sade skall man inte låta skinnskallar ha monopol på nationella symboler – och det säger jag som svensk med arabiska rötter. Problemet är väl att den 6:e juni inte väcker några som helst känslor eller associationer hos folket. Rätt tanke, fel dag, skulle jag vilja säga!
Nä Jinge
Midsommar är allt för mycket kopplat till hejdlöst supande för att passa som en nationaldag. Sommarsolståndet är en helt annan sak att fira än nationen Sverige. Små grodorna och att gå runt enebärsnår och liknande barnsligheter passar knappast på en nationaldag
Iden att bjuda in nya svenskar och invandrare som valt att behålla sitt medborgarskap den 6 Juni tycker jag däremot låter toppen! Det är väl inget som hindrar en liten sillbit även den dagen? Eller andra delikatesser som våra invandrare lärt oss att gilla.
Någon frågade hur många invandrare som blir inbjudna till ditt midsommarfirande? Ja hemma hos mig brukar folk med urspung från dessa länder dyka upp. Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, USA, Iran, Israel, Vietnam, Malaysia, Schweiz, Indien, China, Argentina, Mexico, Frankrike och Dubai. Konflikter? Aldrig men den gravade laxen är mer populär än sillen.
Malkinia
Så har det varit fram till nu ja. Jag har själv läst en del litteratur på området. Jag har sett historiker som pläderat för att överge namnet, p.g.a. att de tycker att benämningen är alltför belastad med 1800-talets nationalromantik. Jag hittar inte citaten nu, men jag har för mig att Maja Hagerman, bla krönikör i ”populär historia”, tillhör den skolan. Ordet viking hittas dock både på en runsten och i den isländska diktningen. För övrigt: Snorres galnaste bärsärkar kom vanligvis från Sverige – är ju en kul detalj.
Läs också gärna:
http://www.vr.se/huvudmeny/arkiv/2004/tvarsnittnr42004/debattvarforarvikingatidenochmedeltidenviktig.4.64fbca2110dabf7901b8000774.html
Men det finns också andra skolor att anmärka på. Bland annat den som numera hävdar att folkvandringstiden och tidig medeltid i centraleuropa var en utvecklande och inte alls så destruktiv tid som den ofta utmålas som. En av denna skolas förspråkare är Dick Harrison. Trots att det inte finns mycket som stöder dessa teser, varken i arkeologin eller i skrift. Men tanken ligger rätt i tiden. De hävdar att krossandet av romarriket var en ganska idylliskt historia och att samhället och civilisationen snabbt kom på fötter igen. Jag är dock av den uppfattningen att stora (inte smärre) folkförflyttningar konsekvent leder till problem och, i vissa fall, civilisationers nedgång och fall.
Jag finner ingen anledning att fira att släkter och familjer ständigt slogs om vem som skulle styra Danmark, Norge och Sverige för att ha rätten att skinna folk in på bara benen och att Vasarna slutligen vann.
Calle/
Folkgrupper uppstår och dör ut. Folkgrupper ger sig ut på vandring och slår sig ner på nya platser, fredligt eller med vapen i hand. Civilisationer uppstår och går under. Det är en ofrånkomlig del av människans historia. Så har det alltid varit och så kommer det förbli fram till den dag mänskligheten dör ut. Dagens Europa är ett resultat av alla folkgrupper och arméer som dragit över vår världsdel.
Forskarna har de senaste decenniernas omvärderat de s.k. mörka århundradena i Europa, d.v.s. tiden från Romarrikets fall och ett antal århundraden framtåt. Bristen på skriftliga källor från denna tid fick forskarvärlden tidigare att tro att civilisationen i princip dog ut under denna tid. Nya metoder som radikalt ökat möjligheten att använda olika icke-skriftliga källor har resulterat i att man delvis ändrat synen på denna tid.
Inte heller var brytningen med Romarriket så tvär som man tidigare trott. Som exempel kan nämnas de medeltida storgodsen och livegenskapen. Grunden för dessa lades redan under de osäkra förhållandena under Romarrikets sista tid. Har för mig att Georges Duby beskriver det mycket bra i ”Krigare och bönder”.
Har hävdat i flera år att midsommar är Sveriges mentala nationaldag. Ett firande som slår 17 maj med hästlängder. Fråga en person som träffat en svensk på semester i ett annat land vid midsommar om hur svensken beter sig och jag lovar att det kommer en lång utläggning av ett ganska udda sätt att vara. Men för oss svenskar så är det helt ok att plocka vilda blommmor, äta halvrå fisk, dricka starkt brännvin, ha blomsterkransar på huvudet och hoppa som en groda kring en blomstersmyckad trästång. Det är ju gamla traditioner. Och svenskt eller hur?
Svenskarna blev plötsligt, och litet sent påtänkt, mer nationalistiska efter EU-inträdet – och det var inte bara nassarna…
Det var då man beslöt att skapa en nationaldag.
Jag tycker inte att midsommarafton är ett bra alternativ till 6 juni, eftersom då är mer än hälften av oss alltför påstrukna för att kunna uppträda med den värdighet som krävs inför en nationaldag. Norrmännen skulle få vatten på sin kvarn när vi lallar omkring och sjunger ”små grodorna.”
Midsommarfirandet är tusentals år gammal. Det har med
solen läge att göra. Långt innan vikintid, med början 799-1011 e.kr, firade nordborna årets ljusaste natt.
Det är bara att den antagit olika namn under tidernas gång.
Malkinia
Enligt min mening är du, och Dick Harrisson, ute och cyklar. Men det är en lagom socialdemokratisk syn på historien. Jag kan varmt rekomendera ”Tha Fall of Rome – And the End of Civilization” skriven av arkeologen Bryan Ward-Perkins. Läs den gärna och återkom sen gärna för ytterligare diskussion. För mig ger den otvetyddiga bevis på att tiden efter 476 var en kulturell och ekonomisk skymningstid – hur mycket man än hoppas på motsatsen. Din skola tror jag är en svala, i samma vetenskapliga division som de värsta nationalromantikerna befannn sig i på 1800-talet. Helt enkelt ett tidens tecken. Det farligaste historisk vetenskap kan råka ut för.
Du skriver också: ”Folkgrupper uppstår och dör ut. Folkgrupper ger sig ut på vandring och slår sig ner på nya platser, fredligt eller med vapen i hand. Civilisationer uppstår och går under. Det är en ofrånkomlig del av människans historia. Så har det alltid varit och så kommer det förbli fram till den dag mänskligheten dör ut. Dagens Europa är ett resultat av alla folkgrupper och arméer som dragit över vår världsdel.”
Helt riktigt. Att civilisationer går under verkar vara en naturlig del i historien. Oftast är det på grund av ett inflytande från andra mäktigare folkslag och kanske en förslappning innifrån. Den svenska/västliga civilisationen kommer säkert att gå under någon gång. Men varför göra det utan motstånd, vilket sker nu. Vi har ju så pass stora migrationströmmar att vår civilisation kommer att bli helt förändrad, kanske försvinna på längre sikt. Och det känns väl lite onödigt, eller hur? Jag vill hävda försiktighetsproncipen i denna fråga. I det perspektivet känns det sen inte så viktigt om midsommardagen firas 6 Juni eller på Midsommardagen.
Calle/
Jag har inte en ”lagom socialdemokratisk” syn på historien. Det mest utmärkande för mänskligheten är hennes förmåga att föra krig med sig själv. Romarriket var en mycket brutal tid. De s.k. mörka århundradena var lika brutala. De epoker som följde likaså. Det moderna Sverige uppvisar också en dos brutalitet; bästa exemplen härpå är rashygienen och tvångssteriliseringarna under 1900-talet. Tror inte att det är en särskilt ”lagom socialdemokratisk” syn på någonting.
Men att människor tog livet av varandra under de mörka århundradena är inte samma sak som att hävda att all form av civilisation och kultur dog ut under denna period.
Att diskutera genom att klistra på sina meningsmotståndare politiska etiketter är inte särskilt renhårigt. Kan du inte avhålla dig från dylikt vore jag tacksam om du hädanefter inte försöker debattera med mig.
Vill tillägga att jag inte är särskilt förtjust i Dick Harrison. Han är populärhistoriker, vilket har sina problem. Det är inte Harrison jag utgår ifrån när jag drar mina slutsatser om de s.k. mörka århundradena, utan forskare som Georges Duby.
Alltså, hur i h-e kan man i en seriös debatt hävda att någon har en ”lagom socialdemokratisk syn på historien”? Calle, håll dig borta från mig i fortsättningen.
Malkinia
”Jag har inte en “lagom socialdemokratisk” syn på historien.”
Jag påstod inte explicit hade du hade det. Däremot den skola som jag, kanske för hastigt, inordnade dig i. Det var mitt epitet. Men du har i någon annan kommentar sagt att du röstat på de flesta vänserpartier, inkluderat socialdemokraterna. Men, men, jag ska sluta beskylla dig för att vara socialdemokrat i fortsättningen.
”Det mest utmärkande för mänskligheten är hennes förmåga att föra krig med sig själv. Romarriket var en mycket brutal tid.”
Ja Romarna var mycket brutala, i starten förmodligen ännu brutalare än andra motsvarande expansiva krigarstater/städer, förmogligen därför de blev så framgångsrika. Men den klassiska epoken karakteriseras också av en enorm utveckling, industriellt, organisatoriskt, juridiskt och kulturellt. Tidigare civilsationshistoriker har debatterat när västerlänska civilsationen hann ikapp, men förmodligen inte förram på 1500-1700 telet. Och då var det mycket för att vi återupptäckte klassisk bildning och juridik.a
”De s.k. mörka århundradena var lika brutala.”
Sanningen är att det fanns mycket litet av det som karakteriserade det högt utvecklade romarriket i det tidiga europa. Den ekonomiska utvecklingen stagnerade helt och det tog som sagt hundratals år att komma upp på motsvarande tidigare nivåer, och det skedde inte förran industrialismens genombrott. Att ens jämföra de två epokerna är i sig en omöjlighet.
”De epoker som följde likaså. Det moderna Sverige uppvisar också en dos brutalitet; bästa exemplen härpå är rashygienen och tvångssteriliseringarna under 1900-talet. Tror inte att det är en särskilt “lagom socialdemokratisk” syn på någonting.”
Ser jag som en avstickare, handlade inte om civilsationer nedgång och försvinnande (även om det är illa nog det som skedde här).
”Men att människor tog livet av varandra under de mörka århundradena är inte samma sak som att hävda att all form av civilisation och kultur dog ut under denna period.”
Nej, inte helt. Men situationen försämrades dramatiskt, kanske som att ekonomiskt jämföra USA och Afrika. Frågan är då varför romarriket gick under?
”Att diskutera genom att klistra på sina meningsmotståndare politiska etiketter är inte särskilt renhårigt. Kan du inte avhålla dig från dylikt vore jag tacksam om du hädanefter inte försöker debattera med mig.”
Se ovan. Och det är taskigt. Men vanligt, inte minst om man är Sd:are.
”Vill tillägga att jag inte är särskilt förtjust i Dick Harrison. Han är populärhistoriker, vilket har sina problem. Det är inte Harrison jag utgår ifrån när jag drar mina slutsatser om de s.k. mörka århundradena, utan forskare som Georges Duby”
Dick Harrison är lika mycket populärhistoriker som Georges Duby, antar jag. Dick H. är en professor i Lund, som också skriver (en drös) populärhistoriska böcker. Han tillhör som sagt en skola som hävdar att det romerska rikets sammanbrott var en utdragen och inte så omvälvande historia – trots att arkeologiska och skriftliga källor säger annat (Se Bryan Ward-Perkins, han vet vad han talar om, och ger otaliga bevis för motsatsen). Dick Harrisons skola (och kanske Georges Duby?) tillhör en ganska liten, men framgångsrik grupp historiker. Deras skolas framgångar tror jag dock hör med samman med att den passar in i vår tids politiska syn på historien (den speglar alltså mer samtidens syn på hur tiden borde ha varit). Men kanske mer intressant än att diskutera romarrikets sammanbrott är vilka paraller vi kan dra till vår tid, och vad vi kan lära oss av historien.
För övrigt kommenterar du inte alls min ”försiktighetsprincip”, vilket jag tycker är synd. Men du kanske inte vill hävda att historien upprepar sig, på något sätt?
Calle/
Ursäkten godtagen. Jag är innerligt trött på meningsmotståndares benägenhet att sätta etiketter på mig personligen istället för att koncentrera sig på sakargumenten.
Jag lägger min röst i valen på det parti inom vänsterblocket som jag antingen för tillfället finner minst outhärdligt eller som det verkar taktiskt smartast att rösta på (i stil med ”Kamrat 4%). Jag är inte trogen en viss ideologi eller ett visst parti.
Fortsättning följer. När jag fått i mig mer kaffe.
Hehe sorry, ja jag gillar ju dig, det var inte meningen att såra dig, möjligen att reta dig lite ;-) Jag väntar med spänning på fortsättningen.
Calle säger:
”Vi har ju så pass stora migrationströmmar att vår civilisation kommer att bli helt förändrad, kanske försvinna på längre sikt. Och det känns väl lite onödigt, eller hur?”
Javisst, om vi fortsätter med vår högt uppdrivna ”globalisering” som drabbade främst de fattiga länderna med större fattigdom och fortsätter släppa ut koldioxid en masse, så kommer torka och vattenbrist att skapa en flyktingström vars storlek ingen ens kan föreställa sig.
Då kan de små dumma och lönnfeta sd:arna stå och gorma på gatorna bäst de vill, för inget hjälper.
Malkina/ Dick Harrison skriver populärvetenskapligt, och det tycker jag är både demokratiskt och bra.
Varför ska endast akademiker ha tillgång till historikernas och andra vetenskapsmäns idéer?
Inte många som inte läst på högskolan orkar läsa kursböcker och annan litteratur.
Calle/
Dick Harrisson är en utpräglad populärhistoriker. Han samlar ihop andra forskares arbeten och presenterar dem på ett lättförståligt, trevligt och relativt kortfattat sätt. Jag tycker att han är ofta inte går tillräckligt in på djupet på en fråga och att han ibland drar alldeles för långtgående slutsatser. Jag är inte särskilt förtjust i honom och baserar inte min syn på historien på hans författarskap. Att han är professor i historia (vilket jag är medveten om) ändrar inte på saken.
Georges Duby var medeltidshistoriker och associerad med den franska Annales-skolan. Den uppstod ca 1940 och var banbrytande i ämnesinriktning, i användande av nya källor och i tolkningen av källorna. Den har som jag förstått det haft mycket stort inflytande på historieforskningen – utanför Sverige, kan tilläggas. Exakt hur typisk Duby är för annales-skolan vågar jag inte säga men han är mycket intressant. Lästips? Förutom den bok jag redan nämnt är ”Makten och kärleken” och William Marshal eller Den bästa riddaren i världen” mycket givande.
Calle/
Romarriket led av omfattande inre problem och hade förr eller senare brakat ihop av sig själv. Folkvandringarna förvärrade problemen och snabbade på sammanbrottet men är inte den enda eller kanske ens avgörande anledningen.
Ett stort problem i det sentida Rom är slavarbetssystemet. Den fungerade riktigt bra så länge tillgången på slavarbetskraft var god, men innebar också teknisk och organisatorisk stagnation. När slavarbetskraften sinade blev situationen fatal. Romarna förmådde inte utnyttja de tekniska innovationer som fanns eller omorganisera produktionen.
Istället ledde bristen på slavarbetskraft att framför allt storgodsägarna strävade efter att binda arbetskraften till jorden, som livegna. De oroliga tiderna innebar att många arbetare och bönder valde att ge upp sin frihet och arbeta som just livegna mot att de fick beskydd av storgodsägaren. Det är bl.a. det Duby beskriver i sin bok.
Det första stora ekonomiska uppsvinget i Europa kom redan runt år 1000. Nyttjande av tekniska innovationer och omorganisering av produktionen var främsta orsakerna. Uppsvinget berörde främst jordbruket och fjärrhandeln.
I förlängningen innebar uppsvinget inom jordbruket att livegenskapen, den barlast medeltidsmänniskorna släpat på sedan Romarrikets fall, avskaffades.
Någon gång efter år 1000 (vet ej exakt när) växte också en protoindustri fokuserad på textilframställning fram i Flandern och norra Italien. Denna industris glansperioder inföll på 1200- respektive 1300-talet.
Tråkigt nog för Europa hade den vissa svårigheter att göra sig av med skråsystemet. Protoindustrin hade därför vissa svårigheter att utvecklas till en reell industri. Först när man lyckade göra sig fri från skråsystemet kunde Europas ekonomi ta fart på allvar. Men det är en annan historia.
Slutligen: människor läste Platon och andra antika författare redan under högmedeltiden. Och drog sina slutsatser. Problemet under medeltiden var att katolska kyrkan låg som en tung filt över all debatt och hindrade alltför långt gående slutsatser. Men det intellektuella livet under hög- och senmedeltid var milt uttryckt livaktigt.
Att det var renässansen som ”återupptäckte” antiken är en myt och ett exempel på att renässansmänniskorna tog sig själva på alldeles för stort allvar.
Återkommer om din ”försiktighetsprincip”. Men först mer kaffe.
Sara G/
Håller med om att populärvetenskapliga författare är ett utmärkt inslag i bokutbudet och att inte bara akademiker ska kunna läsa om forskarnas resultat. Jag uttryckte mig inte så bra.
Men det finns bra, mindre bra och direkt usla populärvetenskapliga författare. Dick Harrisson tillhör i mitt tycke de mindre bra. De tre böcker av honom jag läst lider av en del av populärvetenskapens problem.
Nu borde jag givetvis dra till med ett exempel på en populärvetenskaplig författare som jag verkligen gillar. Men det är 30 grader ute och skallen står still. Kan bara komma på de jag inte är så förtjust i och de riktiga katastroferna.
Jo, Eva Helen Ulvros ”Kärlekens villkor” tycker jag är riktigt, riktigt bra. Den bygger delvis på hennes doktorsavhandling ”Fruar och mamseller” och är mycket informativ och mycket underhållande. Tyvärr skriver hon varken om Romarriket eller medeltiden…
Kan Gitta Sereny räknas som populärvetenskaplig författare? Hon bedriver egen forskning – hennes böcker om Franz Stangl respektive Albert Speer bygger på hennes intervjuer med dem. Men hon skriver populärt. Och jag är riktigt förtjust i henne.
Och se där, nu är jag tillbaka i Tredje riket igen. :D
Ja, det är lätt att hamna där.
Jag har nyss läst ut en bok som heter Segrarnas väg skriven av en engelsk krigskorrespondent vid namn Osmar White. Han bevakade striderna under andra världskrigets slutskede och följde de allierade styrkorna ända in i Berlin.
Dachau var det första koncentrationsläger han besöket, följt av flera.
Läs den – men en varning: den är fylld med otäcka detaljer.
Gitte Serenys bok om Speer MÅSTE jag läste.
Visste du att Speer dog av hjärtattack på ett hotell i London i armarna på sin engelska älskarinna? Till sin fru påstod han att han skulle besöka sin förläggare.
Otäck typ, Speer – men ack så ”kultiverad.”
Jag har bara läst en bok av Harrison, Den tjocka tegelstenen om Digerdöden. Inte alltför illa, jag fick reda på saker jag inte haft en aning om.
Calle/
Alltså, ”försiktighetsprincipen”.
Nej, jag tror inte att de nuvarande immigrationsströmmarna till Europa kommer leda till vår civilisations undergång. Hade världens befolkning kunnat röra sig fritt över globen hade Europa kunnat förändras mycket snabbt. Framför allt hade Europa nog blivit akut överbefolkat. Förhållandena i en del länder är närmast outhärdliga och kommer förmodligen – tack vare växthuseffekten – bli värre. Men Europa, inklusive Sverige, tillåter inte obegränsad invandring och lär inte göra det i första laget.
Jag anser att Europa och Sverige borde kunna hantera det nuvarande inflödet av människor. Stora folkomflyttningar innebär alltid problem och utmaningar och dessa måste vi ta itu med. Men inte sjutton tror jag att den europeiska civilisationen kommer ersättas av en muslimsk civilisation med Mellanöstern som förebild och där kristna, västerländska europeer är en liten och förföljd minoritet.
Romarriket gick under. Men Romarriket hade inre problem av en omfattning som dagens Europa inte har. Däremot kommer Europa delvis förändras, men Europa har alltid varit under förändring.
Enda verkliga och akuta hotet mot vår civilisation är risken för en nukleär holocaust. Men om en sådan bryter ut spelar ingenting längre någon roll.
Sara G/
Hehe, jo jag har läst om hur Speer dog. Han tycks ha gått ett lyckligt slut till mötes. Stackars hans fru.
Jo, Serenys bok är läsvärd. Speer var en mycket komplicerad människa och det kommer tydligt fram i hennes bok. Hon har senare fått kritik för att hon i boken beskrivit Speer i allt för positiva ordalag. I intervjuer har hon dock gjort klart att hon betraktar honom som en förbrytare. Men han tycks ha varit en charmerande förbrytare.
Det fascinerande med Speer är nämligen att en så charmerande, förfinad, hyfsat ”normal” man, kunde gå i Hitlers ledband och göra sig skyldig till sådana brott. Först mot slutet tappade han tron på Hitler. Efteråt, vid Nürnbergrättegången, talade han relativt öppet om sina förbrytelser och uttryckte sin ånger. Men då var det ju så dags.
Tack för lästipset. Jag kontrar med den i särklass otäckaste bok jag läst: ”Belzec, Sobibor, Treblinka” av Yitzhak Arad. Den behandlar förintelselägren inom ramen för Operation Reinhardt.
Håller med Sara om att den enorma fattigdomen i delar av världen och växthuseffekten kommer leda till migrationsströmmar av hittills oöverträffade mått. Enda sättet att stoppa det är att förändra hur världsekonomin fungerar och hur vi i västvärlden lever.
Och när jag ändå drömmer kan jag lika gärna beställa fred på jorden också. Vem försöker jag lura? Det här kommer gå fullständigt åt helvete. Igen. Med människor inblandade går det alltid åt helvete, förr eller senare.
Hm. Jinge, bryter svordomar mot kommentatorsreglerna?
Nej Malkinia! Då hade det stått där. Men kallar man andra för en massa fula namn så.. :)