|
Det är Mats Qviberg som utan att skämmas anger att hans uppfattning är att kvinnor vill bli försörjda av män, samt att det är genetiskt.
Det är märkligt att en person som verkar lyckas i affärer är så märkbart obegåvad. Det är svårt att föreställa sig hur han kan tänka sådana tankar. Ytterligare en sak man funderar på är om han inte har något som han kan fråga om råd när han ska intervjuas Mats Qviberg säger till Dina Pengar att han i framtiden kommer att tacka nej till debatter i det här ämnet. Eftertankens kranka blekhet.. |
Andra bloggar om: politik, mats qviberg, kvinnofientlig, anti-feminist, börsen, börsbolag, direktör, näringslivet, genetik [tags]politik, mats qviberg, kvinnofientlig, anti-feminist, börsen, börsbolag, direktör, näringslivet, genetik[/tags] |
11 svar till “Börsdirektör visar öppet kvinnoförakt”
Qviberg säger:
”– Det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män.
– Inkomsten för en kvinna är inte en lika viktig del som för en man.
– Många kvinnor som stannar hemma med barnen inser att det är ganska skönt.
– Man vill som man ta yttersta ansvaret för inkomsten.”
Jinge skriver: ”Det är märkligt att en person som verkar lyckas i affärer är så märkbart obegåvad.
Ja, det är kanske inte alltid så smart att säga vad man tänker. Men Qviberg har råd med det. Och det är skönt när människor vågar tala ur sitt skägg.
Personligen tror jag att det ligger mycket i det Qviberg säger. Det är bara att se på sig själv, sin hustru och vårt förhållande samt se andra bekanta och deras respektive.
Min fru har friår. Hon är hemma och vill aldrig tillbaka till jobbet. Detsamma gäller de flesta kvinnor jag känner som är gifta, de har valt att jobba deltid eller sjukskriva sig för att de misstrivs på arbetet och trivs i hemmet.
Har aldrig diskuterat frågan med andra män, om hur de känner kring sitt försörjningsansvar. Personligen känner jag dock ett enormt inre tryck på att kunna försörja familjen och att säkra dess framtid. Det är något underliggande som är svårt att sätta fingret på, men jag är extremt långsiktig i den ekonomiska och andra planeringen för familjen. Min fru är kortsiktig och tänker för dagen eller närmaste veckan.
Det ligger mycket i det Qviberg säger.
Mats Qviberg är ett ordentligt stolpskott och det är han med största sannolikhet inte heller speciellt ensam om. Jag minns inte ordagrant men Herbert Tingstren skriver i sina memoarers tredje del att han under alla sina möten med företrädare för näringslivet aldrig la märke till någon speciell begåvning hos dem.
Jasså, Karl. Kvinnor vill visst se upp till en man och tas om han där.
Jag kan utgå från mina ex och deras närmaste och mina närmaste. Det är i stort sett ingen som vill vara beroende av någon, det finns ingen kvinna som vill jobba deltid utan heltid, ingen vill ”vara hemma” och de vill inte gå hemma hela dagarna.
Kvinnorna vantrivs på arbetet för att de diskrimineras, inte för att de längtar hem. Försök åtminstone lite bättre om du ska legitimera en sexistisk grundsyn, Karl!
Tack Pasquale!
Jag funderade på om jag skulle låta dumheterna stå kvar okommenterade eller om jag skulle skriva nåt.
Själv har jag arbetat inom kvinnodominerade yrken jämt och har just den erfarenheten. Sedan kan väl alla människor längta efter att vara lediga på lång tid, men det har definitivt inte med könet att göra..
Till: Pasquale
Jag har inte sagt att ”kvinnor vill se upp till en man och tas om hand”. Jag har bara berättat om mina pesronliga erfarenheter. De flesta ser det nog inte heller som ett beroende, man är två – ett team – och gör det som man tycker är roligast och är bäst på. Att alla kvinnor och män är likadana, det tror jag inte på – så man kan ju inte uttala sig så generellt som Dina Pengar menar att Qviberg har gjort.
Min fru arbetade 80% innan friåret och hon har frågat om hon skulle kunna få gå ned till 50%, men det går inte. Så nu funderar hon på att säga upp sig när friåret är slut. Hon är inte diskriminerad – hon trivs helt enkelt betydligt bättre med att vara hemma. Det är flera av hennes kollegor som vill gå ned i tid. Men det är problem pga personalbrist och det finns inte kompetent personal att anställa.
Liknande situation har de närmaste familjerna jag känner. Grannens fru är flygvärdinna och gör en tur i veckan (fram och tillbaka till en charterort) och sedan får det räcka. Hon älskar att vara i trädgården och med familjen.
Min svägerska har precis gått ned från 100 till 50% och hon stortrivs hemma, medan barnen är i skola och på dagis. Svägerskan var tidigare ekonomichef på ett större företag, men arbetar nu som allt-i-allo på ett litet mansdominerat företag i byggbranschen.
Jag förstår inte varför du är så arg? Stämmer inte mina erfarenheter med dina är väl inte det skäl för att ge mig nedsättande beskrivningar?
Karl R: att utgå från dig själv och din närmaste omgivning för att ge stöd åt generella slutsatser håller inte. Sedan kan du väl fråga dig om din frus och dina bekantas fruars attityder är ett uttryck för deras gener eller om ett uttryck för samhällelig indoktrinering. Eftersom som du använder begreppet ”fru” antar jag att du är något äldre, men om du iakttar den yngre generationen av kvinnor, som vuxit upp under en period där könsroller etc har ifrågasatts och jämställdhet befrämjats, så ser du tydliga ambition att skaffa sig utbildning och karriär, t ex är 60% av de som läser på juristutbildningen kvinnor.
Detta leder oss över till Qvibergs tossigheter. Vad har han egentligen för belägg för sina påståenden? Det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män? Stämmer detta verkligen för dagens unga och medvetna kvinnor, som inser att deras frihet kringskärs om de gör sig ekonomiskt beroende av deras män. Qviberg verkar röra sig i en värld där tillgången på yrken för kvinnor var begränsad, och visst i en sådan värld vill en kvinna säkert hitta en man som kan försörja henne eftersom det är enda möjligheten till ett drägligt liv. Men notera att här är det omständigheterna som styr hennes handlande inte generna. Många av de äldre kvinnorna i dagens samhälle saknar kvalificerad utbildning varför de alltid har haft svårt att göra karriär, vilket kan förklara deras vilja att upphöra arbeta och vilja vara hemma. Jag antar att det är dessa kvinnor som Qviberg omgivits av och utgått ifrån, varför det inte är helt underligt att han kommer till sin slutsats. Men som sagt, vidgas perspektivet så blir det uppenbart att han är ute och cyklar.
Ett annat skogstokigt påstående är: ”Man vill som man ta yttersta ansvaret för inkomsten.”
Här låter det som att Qviberg pratar för sig själv och sina närmaste i näringslivsvärlden, men eftersom han tror att alla män fungerar som näringslivstopparna så leds han till den generella slutsatsen att: man vill som man ta yttersta ansvaret för inkomsten. Men då kan väl jag kontra med att ange att ingen utav de yngre männen i min bekantskapskrets ens tänker i dessa banor. Det kanske kan förklaras av de inte har något behov att låsa fast sina kvinnor i ett ekonomiskt beroende så att de kan kontrollera sina kvinnor.
Det finns givetvis oerhört mycket mer att kritisera hos Qvibergs påståenden än de korta anmärkningar jag lyft fram här.
Tack Ullan för ett respektfullt svar.
Du skriver: ”Karl R: att utgå från dig själv och din närmaste omgivning för att ge stöd åt generella slutsatser håller inte.”
Nja, jo. Om man formulerar Qvibergs utsagor i en hypotes, så kan man grovt säga att jag har testat den och den testen kan inte förkasta hans hypotes. (Även om man i ett vetenskapligt sammanhang antagligen hade vänt på hypotesen).
Själv har jag inte tagit del av någon verklig forskning som lutar åt vare sig det ena eller andra hållet. Jag tycker att många som uttalar sig ovande gör det utan att ha någon särskild vedertagen forskning som stöd; mest ett allmänt tyckande baserat på vad som är den allmänt accepterade hållningen i samhället.
Jag vet inte om hag betraktas som äldre när jag är 41 år, men såväl min svägerska är yngre liksom min granne. Både min svägerska och min fru är universitetsutbildade. Vad min grannfru har för utbildning vet jag inte.
Naturligtvis känner jag många kvinnor som jobbar heltid och verkar trivas med det. Men många misstrivs också, och deras tryck att fortsätta arbeta kan lika gärna vara ett tecken på att de vill leva upp till en annan ”samhällelig indoktrinering” än den som du åberopar.
”Nja, jo. Om man formulerar Qvibergs utsagor i en hypotes, så kan man grovt säga att jag har testat den och den testen kan inte förkasta hans hypotes.”
Men ingen som har bekräftat en hypotes i ett par fall och bortsett från hur världen i övrigt ser ut, drar några växlar på det klena stödet.
”Jag tycker att många som uttalar sig ovande gör det utan att ha någon särskild vedertagen forskning som stöd; mest ett allmänt tyckande baserat på vad som är den allmänt accepterade hållningen i samhället.”
Du åsyftar bland annat dig själv antar jag: ”Personligen tror jag att det ligger mycket i det Qviberg säger. Det är bara att se på sig själv, sin hustru och vårt förhållande samt se andra bekanta och deras respektive. [Mina kurs.]”
”Naturligtvis känner jag många kvinnor som jobbar heltid och verkar trivas med det. Men många misstrivs också, och deras tryck att fortsätta arbeta kan lika gärna vara ett tecken på att de vill leva upp till en annan “samhällelig indoktrinering” än den som du åberopar. [Min kurs.]”
Men om du både känner många som vill arbeta, hur kan du då själv säga att det ligger mycket i det Qviberg säger? Är de många kvinnorna som vill arbeta och inte vara hemma genetiskt defekta? Eller handlar de i strid mot sin natur till följd av feministisk indoktrinering? Om det nu ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda män, varför i h-e väljer då så många unga kvinnor att gå vidare till högre studier och satsa på en yrkeskarriär. Man kan ju tycka att om det verkligen låg i generna så skulle situationen se annorlunda.
I dina ögon kanske det är obegåvat att – som Qviberg gör – återberätta vad den senaste forskningen säger om kvinnors beteende på arbetsmarknaden.
Det som han säger är nämligen en förenklad och kortfattad sammanfattning av vad Catherine Hakim har kommit fram till i sin forskning vid London School of Economics:
In modern societies you now see three very distinctive labor force preferences: A minority of women — about a third — are work-centered; a minority — again, about a third — are home-centered; and the majority are in the middle. I call them ”adaptives.” They want the best of both worlds. They want to combine family and paid employment. That means they’re never going to give priority to paid employment.”
(…)
”Slightly less than half of all men are adaptive in that they want some kind of balance between family life and paid employment. But the majority of men — about 55% — are work-centered. That turns over one stereotype: that all men are totally career-obsessed. But it’s still 55% versus about 30% for women, which is a big difference.”
Men vad många (till vänster) tycks missa är att han inte uttalar sig om alla kvinnor utan talar om hur kvinnor statistiskt beter sig på arbetsmarknaden. Hans påståenden utesluter på intet sätt att det finns kvinnor som inte vill bli försörjda av sin man och som prioritera hög inkomst och karriär framför hem och barn. De utesluter heller inte att det finns män som inte vill ta försörjningsansvaret i familjen.
Vad han – och Hakim – menar är att det finns fler män än kvinnor som prioriterar karriär och pengar framför hem och barn.
Annars finns det en liten ”kurs” här om man vill bli försörjd och inte tycker det är så viktigt med kariär:)
http://dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2006%5c08%5c07%5c204
Nu försöker ju sociobiologer förklara för oss att kvinnor vill bli försörjda av evolutionshistoriska/genetiska skäl, medan männen vill försörja. Men detta resonemang är så dumt och ogenomtänkt att det inte borde tas på allvar.Politiskt nyttiga för reaktionära mansschauvinister är sociobiologins teser dock.
Jag har skrivit en bok om det här, som nättidningen Alba har gett ut på nätet. I kapitel 16 skriver jag en hel del om just den här frågan. Kapitlet kan hittas här
Jag tror att det kan läsas och förstås även om man inte läst resten av boken och även om läsandet kräver eftertanke. Men en genomläsning av avsnittet om sociobiologins grundläggande teser kan underlätta förståelsen av ovan nämnda kapitel.
Till: Ullan.
Nisses inlägg ger svar på ditt svar/frågor till mig. Jag har en uppfattning om att fler män är arbetsorienterade än vad kvinnor är. Även i mitt tidigare yrke (i högutbildad nivå – forskare, doktorer, professorer) var det en allmän skillnad mellan kvinnor och män i fokus.
Om två män hade fikapaus så pratades det för det mesta arbete, medan kvinnor i större utsträckning pratade om hemmet, familjen och fritiden – trots att alla hade samma utbildning och liknande hemförhållanden (sambo utan barn i lägenhet i storstad). Däremot har jag ingen uppfattning om huruvida det var någon skillnad i kvaliteten på arbetet – generellt var de kvinnliga forskarna dock inriktade mot mjukare frågor och mjukare forskningsmetodik, medan de manlig var mer inriktade mot hårdare frågor och mer ”rigida” forskningsmetoder.
Lägger inga värderingar i detta. Men som ”biologist” tror jag att kvinnors och mäns olika psykologi, själar och kroppar har inverkan på våra beteenden. Och att det är bra. Liksom att det är bra att vi som människor är helt olika. En del är modiga, andra försiktiga, en del är stora och andra är små.
Mäns DNA ligger närmare en galts än en kvinnas. Och en kvinnas DNA ligger närmare en suggas än mannens. Det måste ha någon slags betydelse. Och det är skoj att tänka på och försöka förstå.