Den här artikeln har jag fått översatt från spanska av Eva Björklund, känd antiimperialist och Kuba-expert.
Professor James Petras i radion

Den är skriven av de nu 82-årige James Petras, en ansedd forskare och publicist. Kanske en slags amerikansk variant av den tio år äldre Jan Myrdal? Ett utdrag från hans hemsida

”James Petras is the author of more than 62 books published in 29 languages, and over 600 articles in professional journals, including the American Sociological Review, British Journal of Sociology, Social Research, and Journal of Peasant Studies. He has published over 2000 articles in nonprofessional journals such as the New York Times, the Guardian, the Nation, Christian Science Monitor, Foreign Policy, New Left Review, Partisan Review, TempsModerne, Le Monde Diplomatique, and his commentary is widely carried on the internet.
James Petras
His publishers have included Random House, John Wiley, Westview, Routledge, Macmillan, Verso, Zed Books and Pluto Books. He is winner of the Career of Distinguished Service Award from the American Sociological Association’s Marxist Sociology Section, the Robert Kenny Award for Best Book, 2002, and the Best Dissertation, Western Political Science Association in 1968. His most recent titles include Unmasking Globalization: Imperialism of the Twenty-First Century (2001); co-author The Dynamics of Social Change in Latin America (2000), System in Crisis (2003), co-author Social Movements and State Power (2003), co-author Empire With Imperialism (2005), co-author)Multinationals on Trial (2006).

He has a long history of commitment to social justice, working in particular with the Brazilian Landless Workers Movement for 11 years. In 1973-76 he was a member of the Bertrand Russell Tribunal on Repression in Latin America. He writes a monthly column for the Mexican newspaper, La Jornada, and previously, for the Spanish daily, El Mundo. He received his B.A. from Boston University and Ph.D. from the University of California at Berkeley.”

Radioprogrammet.
”Det var engländarna själva som förgiftade Skripal för att kunna med påstådda hot från Moskva kunna rikta den allmänna opinionen mot Ryssland.”

Det sa James Petras i radiointervju 12 mars om England, Ryssland, USA, Syrien, valen i Latinamerika och Kuba, om närmandet mellan USA och Nordkorea och om USAs handelskrig mot Kina. Och som följer:
Raoul Castro
När det gäller val i Latinamerika har inget positivt hänt utom i Kuba där jämvikten bevaras inför Raul Castros avgång, läget är stabilt och positivt. Till skillnad från Colombia, där mord och påtryckningar förvärras och vänsterkandidater hotas till livet. Militärer och oligarker härjar fritt, det blir svårt för Petro – som har framgångar i opinionen – att komma till makten trots att han har större stöd än högern. Läget är inte särskilt lovande, men kanske kan de sociala och fackliga rörelserna nå framgångar och påverka maktförhållandena.

Det är uppenbart att FARC inte kan uppnå något i presidentvalet. De kan vinna några platser i parlamentet i några län, några distrikt. Med påtryckningarna är oerhörda, propagandan ständig och styrkeförhållandena mycket ojämlika.
Timochenko ligger på sjukhus. Men det är inte avgörande, läget är inte moget för FARCs deltagande i presidentvalet och till parlamentet. Kandidaterna riskerar sina liv. Det är också möjligt att FARC drar sig tillbaka för att öka möjligheterna för centervänstern att nå framgång, eftersom de själva inte har några möjligheter. I fredsavtalet fick de dock garantier för ett tiotal ledamöter, oavsett valutgången.

Valen i Kuba är något helt annat, där drivs inga personkampanjer, kandidaterna presenteras med vad de bidragit till, och har sin förankring bland folk. Det handlar om val mellan kandidater som alla stöder revolutionen och vilka folk anser kan göra det på bästa sätt, utifrån vad de bidragit med hittills. Det är stor skillnad mot den borgerliga demokratins val, där alla lovar allt möjligt och inte uppnår något.

I Chile är de som röstade på Bachelet besvikna, de hade trott på fler framsteg, men de blygsamma reformer hon åstadkommit är några små steg inom utbildning och andra sociala områden, justeringar i valsystemet för mer deltagande och ökad representativitet. Nu kommer Piñera att återställa läget, främja kapitalisternas investeringsvilja, privatisera gruvnäringen, öka lockbetena för utländskt storkapital, ta flera steg tillbaka för Chile, efter Bachelet som tog ett halvt steg framåt.
Det är ännu ett uttryck för Latinmerikas högervridning. Piñera kommer att följa argentinaren Macri, brasilianaren Temer, peruanen Kuczinsky med flera högermän i spåren.

USA och Korea
Ett möte mellan Donald Trump och Kim Jong Un kan bli ett steg framåt, högspänningen dämpas några grader med utsikten till diplomatiska överläggningar. Men alla eftergifter för att få till stånd förhandlingar har Nordkorea gjort, de har föreslagit att inte gå vidare med kärnvapenutvecklingen, och ska lägga förslag om att få bort kärnvapen från hela Korea, med flera nedtrappningar.
Men i Washington skryter de om att Nordkorea tvingats ge efter, att acceptera eftergifter utan att USA lättar på sanktionerna. Så det är ett mycket ojämlikt spel, men om Washington fortsätter tro att de ska uppnå allt utan att ge något, begår de ett misstag som kan skjuta de två Koreahalvornas initiativ i sank. Vicepresidenten talar till exempel om att Nordkorea borde uppoffra sig, underkasta sig, utan att få något tillbaka. Detta tvetungade tal – dels att öppna sig för förhandlingar utan att eftersträva ett balanserat resultat, dels trumpisternas tro att de har överhanden och att koreanerna bara ska nicka och hålla med – det kan spräcka förhandlingarna och omöjliggöra framsteg och fred.
Så vi har sett små framsteg, men stor tvekan och misstankar om att Washington kommer att hitta någon förevändning för att bryta förbindelserna.

När det gäller Syrien
Här fortsätter Washington att stödja terroristerna, framför allt i norr, och nära Damaskus, där USAs stödtrupper stöttar upp terrorister som besegrats för att de ska fortsätta. Så vi kan inte hoppas på att terroristerna ska ge sig, när de förlorar en plats ökar de trycket på en annan. Ta Ghouta, där de snart besegrats. Syriska regeringstrupper avancerar, besegrar terrorister i norra Damaskus, och kan avancera söderut. Men fienderna, terroristerna i förbund med Israel och USA, håller sig kvar med stödtrupper, innefattande specialstyrkor.
Det finns två sidor av saken. För det första kommer Syrien att försvara landets centrala delar och segra där. För det andra fortsätter kampen eftersom Washington planerar att installera sig för gott i norra Syrien, för att bryta sönder landet, avskilja norra delen från resten.
USA koloniserar området med trupper, de stöder kurderna. Som säger sig vara medvetna och ta ansvar, att det bara är en taktisk allians, men jag tror att inte att de kommer att ha mycket att säga till om i sitt samarbete med Washington. Jag tror att det är ett misstag att försöka uppnå sin frihet i samarbete med imperialisterna.

England mot Ryssland
I England pågår en skandalös jättekampanj mot Ryssland som anklagas för att ha förgiftat en f.d. dubbelagent för USA, Sergei Skripal. Men vi måste fråga oss vem som tjänar på att nu förgifta denna person. Han betyder inget för Ryssland, han var förrädare, dubbelspion, har inte längre något att ge, så jag tror att det är London som tjänar på detta. De har redan fått ur honom all information han hade att ge, nu har han inget värde för London, annat än detta. Att mörda honom har givit England en förevändning för att ansluta sig till Trumps kampanj mot Ryssland.
Så min uppfattning är att engländarna själva förgiftade Skripal för att kunna angripa Ryssland och mobilisera den allmänna opinionen mot påstådda hot från Moskva mot Englands självständighet. Och med rysshetsen visa England fortsatt värdigt fasta band med Europa och Nato, efter Brexits utbrytning.
Hela komplotten är så orimlig att den borde vara skrattretande. Men den är verklighet. England och statsministern Theresa May befinner sig i ett svårt läge, att lämna Europa utan att uppnå något bra avtal med Washington. Så att ta i mot Ryssland handlar kanske om att närma sig och få stöd av Washington.

USA mot Kina
Och USA tar strid och anklagar Kina för USAs handelsunderskott. Men dels orsakar USA-bolagen underskottet i handeln med Kina, att de förlagt produktionen till Kina för att utnyttja landets lågbetalda arbetskraft och sedanexportera produkterna till USA.
Kinas ekonomiska tillväxt beror inte på fulspel eller teknikstöld. Ännu viktigare är att USA lägger tusentals miljoner dollar på improduktiva krig och militärer, medan Kina investerar mer i produktion och ekonomiskt tillväxt.
Och Kinas stora teknologiska framsteg beror inte på att de stjäl från USA, eller uppmanar USA-bolagen som vill investera i Kina att föra över tekniska landvinningar. Det är normalt. Dessa är orsakerna till USAs hets mot Kina, utan att Kina ger igen: för det första att USA-bolagen förlägger sin tillverkning till Kina. För det andra att USAs militära upprustning leder till underskott och för det tredje för att Kina investerar mycket mer än USA i teknisk utveckling.

i Andra om: Donal Trump, politik, imperialism, kapitalism,banker, spekulationsekonomi, ekonomi, massmediaRyssland, Syrien, Kina, Nordkorea, folkhälsa
spioner, USA, protester, CIA, Storbritannien, Politik, regimskifte, Ryssland massmedia, folkrätt, imperialism,