Jag får här presentera ett nytt blogginlägg av Charlotte Svärdström om Tunisien. Hon berättar ”Efter drygt tio år i landet Tunisien där jag bl.a. upplevde revolutionen 2011 tror jag mig vara lite av röd expert på Nordafrika. Har skrivit många artiklar och kommer i januari ut med en bok ”Upproret i Tunisien med Jenny Bond direkt”.
Hon har även publicerat ”Arbetaren i stället för kungen” 2000, ”Goda Granitens skrönor” 2001, ”Häxdikter” 2003, ”Jenny Bond i befriat land och andra berättelser” 2007, ”Blicken mot bergen”, Kharouba 2009 och ”Ya Mohammed, revolution” 2013.
Vi har hört mycket (positivt) om den arabiska våren. Vi har USA-stödd militärdiktatur i Egypten, sönderslaget Libyen (av NATO), USA-initierad intervention i Syrien. Hur är det i Tunisien? Här en levande och positiv bild.
Kusligt var ordet den kvällen vi gick genom turisstråket där hotell efter hotell;lyxkåkar, palats efter palats med enorma trädgårdar, simbassänger, restauranger, nattklubbar och kaf’eer stod tomma och övergivna. Mäktigt, otroligt starkt var orden morgonen därpå på väg till jobbet i centrum .
I den norra delen av Hammamet, El Mrazka och provinshuvudstaden Nabeul tycktes arbetarklassen härska just nu.

På vägarna kör nästan bara tung trafik;lastbilar, långtrare, cementblandare, asfaltskokare, slammsugare. Dom kör utan annat mål än att skydda befolkningen på de platser där den fackliga organisationen Ugtt och kommunisterna har kontrollen.

Dom är lastade med varor men de körs fram och tillbaka på vägarna, runt runt eller och åter tillbaks i något av fordonens gigantiska demonstration.

I gatuhörnen står kvinnor med spadar och sopkvastar och med jämna avstånd har grupper av arbetare brutit upp gator och trottoarer där de staplat sten och betong utefter någon husvägg. Där sitter de posterade med hackor, sågar, knivar eller påkar.

Ömsom möter de oss som passerar med svarta allvarliga ögon, ömsom hälsas det ”salamalikom”, vinkas och skrattas.
Eldar tänds, rök stiger mot skyn. i områden som kontrolleras har också den röda jorden börjat plöjas upp. Där körtraktorer runt under olivträden.
Man kan bli stressad av mindre. Dessvärre är det förstås på det sättet att utanför denna arbetarnas vaktstyrkor runt våra bostadsområden har bildats en ring av statliga tjänare bestående av militärfordon och polisbilar.

Många banker, affärer har stängts och bankomater slagits sönder. Men också banktjänstemän kan kämpa med oss i röda tröjor och ropa slagord på väg till sina arbeten.

I bussar och kollektivtaxi varvas radiomusik med häftiga diskussioner och nyhetssändningar om Intifadan i Palestina och folkens kamp i Syrien, Libyen och Irak.

Det är åter revolutionens dagar i Tunisien!

Timeout NATO!

i imperialism, politik, Tunisien, USA, NATO, ekonomi, kriser, utrikespolitik,araber, islam,