Television, kan man vara utan den?


Jag var tidigare inne på ämnet television, och nu halkar jag dit igen. På ämnet alltså, för någon TV att halka på har jag inte.

Det låter nog egentligen mer chickt än vad det är. För egentligen hade jag nog inte tänkt avskaffa burken men den avskaffade sig själv försommaren 2002. Med ett pysande..

Och det blev inte av att ersätta skrället av olika skäl. Främsta orsaken var givetvis den massiva trötthet jag kände inför vissa program, plus en egen benägenhet att bli sittande och glo på eländet.

Jag måste medge att det kändes lite underligt de första veckorna, framförallt eftersom jag var sjukskriven till 50% den aktuella perioden (pumpen).

Men snart nog tog ett av mina andra intressen över, läsandet.

2003 lånade jag 360 böcker på mitt lokala bibliotek, jag köpte böcker och lånade av vänner.


mitt lokala bibliotek

Ibland får jag frågan om jag inte saknar TV. Generellt är det lätt att besvara. Jag saknar inte burken en enda sekund.

Låt vara att jag missar favoriten, Letterman. Och vissa sport-sändningar kanske.

Den mest påtagliga effekten har väl varit att jag numer inte har en aaaning om vad folk pratar om när de diskuterar vad de sett på TV. Och mediets roll och plats i människors medvetande gör mig förundrad.

Att mötas av löpsedlar som bara handlar om en massa pseudo-kändisar får mig ständigt att känna mig häpen. En annan sak jag lagt märke till är att det tar ett bra tag för omgivningen att inse att det är meningslöst att prata om det senaste TV-programmet.

Fast vem vet.

Jag kanske skaffar TV igen när HDTV är infört och man löst problemet med tredimensionell bild. Men då krävs det nog att jag ska bli 100 år oxo.. Men det grejar nog vare sig jag eller Letterman..