Kriminalkommissarie Olle Liljegren från Länskriminalen har dömts till fyra års fängelse för att han använt brottsprovokation, sålt vapen och narkotika.

Själv har han under förhandlingarna i Tingrätten hävdat att allt han gjort var sanktionerat uppifrån vilket de högre cheferna under ed försäkrat vara lögn och förbannad dikt.

Om man antar att Liljegren ljuger för att rädda sitt eget skinn, hur kan då Länskriminalpolisen undgått att märka vad han höll på med?

Det är en berättigad fråga anser jag.

Eller kan det vara så illa att Liljegren utnyttjats av polis-ledningen som nu själva ljuger för att rädda det egna skinnet?

Riksåklagaren/DN: ”En fullständig granskning kommer att kräva stor samarbetsvilja från länskriminalen i Stockholm. Många av Olle Liljegrens uppdrag har varit topphemliga och hans inblandning i olika utredningar har inte fått synas i några papper utanför polishuset.”

Läs artikeln i DN!

Varför har en enskild kommissarie varit så omgärdad av sekretess så att hans medverkan inte fått synas i några utredningar? Varför påpekar Guné särskilt att Länskriminalen måste visa stor samarbetsvilja för att man ska kunna utreda Liljegrens förehavanden?

Kan man inte utgå ifrån att Läns-kriminalen är väl motiverade att medverka när det gäller utredningar som Riksåklagarämbetet startar?

Dagens Nyheters artikel reser fler frågor än den lyckas besvara. Är Liljegrens agerande en del av en “Cover Up” som är regisserad av polisledningen?