OBS! Detta inlägg är från Jinge. Användarnamnet Anders är fel (tekniskt misstag av Anders).
Dagligen möts vi av nyheter från Irak. Det är relativt begränsade saker som rapporteras. Nya flygangrepp på Falluja, kidnappningar och självmordsbomber. Igår berättade Svenska Dagbladets Bitte Hammargren att den eftersökta Abu Musab al-Zarqawi kanske inte finns annat än i sinnevärlden. Och om han verkligen finns så är det långt ifrån bevisat att han har någon koppling till al-Qaida.
Hon skriver: ”Den som fiskar efter fakta kring Iraks mest efterspanade man, den misstänkte jordanske terrorledaren Abu Musab al-Zarqawi, hamnar lätt i grumliga vatten. Indicier om hans farlighet och kopplingar till al-Qaida finns det gott om. Men otvetydiga fakta som binder honom vid alla de blodiga attentat som tillskrivs honom är svårare att uppbringa.”
Man behöver inte vara särskild konspiratoriskt lagd för att reagera på sådana uttalanden och fundera på dess innebörd. Underrättelsetjänster och stater har ljugit förr, och det finns ett gammalt talesätt som säger att krigets första offer är sanningen. al-Zarqawi utpekas ju verkligen som primus motor i det irakiska motståndet mot ockupationsmakten.
SvD: ”Kritiker hävdar att den amerikanska fokuseringen på Zarqawi hänger ihop med Bushs återvalskampanj. De menar att USA:s president har ett behov av att lasta attackerna i Irak (i genomsnitt 87 om dagen) på ”ett monster i Irak” som kan bli den eftertraktade länken mellan Saddamtrogna och al-Qaida. En sådan koppling gör det lättare för Bushadministrationen att rättfärdiga det fortsatta kriget och de amerikanska soldaternas död, heter det. Ahmad Lutfi, brittisk-egyptisk Mellanöstern- och terroristanalytiker, verksam i New York, ser ingen övertygande koppling mellan Zarqawi och al-Qaida. – Men någon måste få skulden för att det inte gått att ”tämja” Irak. Det finns inga tunga rapporter som bekräftar, bortom alla tvivel, att de terrordåd som tillskrivs Zarqawi är hans verk. Den enkla sanningen, som Bushadministrationen inte vill se, resonerar Ahmad Lutfi, är att ”USA liksom varje annan utländsk närvaro i Irak” ogillas av många irakier, krafter som skulle kunna vara i stånd att underminera USA:s och den irakiska interimsregeringens ställning genom bombattentat och kidnappningar. – I 30 år har dessa grupper inte fått veta av något annat än fruktan och lydnad. Nu gör de vad de kan för att göra sin stämma hörd, till exempel genom att spränga bilar i luften. När amerikanska marinkårssoldater råkar döda eller, mindre slumpmässigt, torterar irakier, sätts känslor i brand mot USA och hela västvärlden, säger han till SvD. – Därför utsätts västerlänningar för attacker från antingen Zarqawifolket – vilket passar USA – eller av genomsnittsirakier som sörjer sina släktingar som dödats av USA – vilket är det mer troliga.”
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Al-Zarqawi finns säkert, och han är kanske en tvättäkta terrorist. Men onekligen passar det George W Bush väldigt bra om han också är med i al-Qaida. Men vissa mellanösternkännare hävdar att al-Qaida inte finns annat än i- sinnevärlden. De beskriver snarare al-Qaida som en idé, och inte som en organisation.
Det innebär att svårigheterna att sätta sig in i vad som händer och sker, och vad som är propaganda eller sanning blir oöverstigliga. Vem kan man lita på? Faan vet..