Om det som inte får hända ändå har hänt?

Om det som inte får hända har hänt, hur mycket påverkar då det sannolikheten för att det som inte får hända händer igen?


Ja ni känner väl igen varifrån
jag fått det där uttrycket även om jag förvanskade det lite. Men det passar rätt så bra när man läser vad som skrivs på SvD/Brännpunkt idag:

”Detta är åt helvete”, säger Christer Zetterberg, ordförande i styrelsen för Carnegie, i en intervju med Dagens Industri.

Värdena i resultat- och balansräkningen anses ha blivit manipulerade av medarbetare i företaget för att ge dem höga bonusar.

Styrelsen anser att man inte kan kräva tillbaka bonusar eftersom det finns en risk att medarbetare slutar. Man vill heller inte ha för mycket diskussion eftersom det skadar före- tagets anseende.

”Sådant här får inte hända”, säger Christer Zetterberg.”

Det är Etikkollegiet som skrivit en debattartikel som jag tycker alla bör läsa. I början av sommarens skrev jag om en av Olle Rossanders böcker. Han skrev om direktörernas fiffel i Skandia, och gjorde ett antal kopplingar till något han kallade ”det herrelösa kapitalet”. I korthet menade han att finansfamiljernas tidsepok var på väg ut, och att det som är på väg in, eller redan har tagit över, är de institutionella placerarna. Det anonyma kapitalet, herrelösa pengar.

Det ligger oerhört mycket i det resonemanget. När direktörer och kapitalförvaltare sätts att ta hand om pengar med mer eller mindre osynliga ägare så skapas incitament för händelser som

den på Carnegie. Man fifflar för att berika sig själv, och oftast kan man göra det relativt riskfritt. Gå och låna Rossanders bok på biblioteket, eller köp den. Den är faktiskt en av de viktigaste böckerna jag läst i år.

Källor: SvD Jag om Olle Rossanders bok

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

[tags]Boktips, Böcker, Litteratur, Olle Rossander, Det kidnappade kapitalet, Skandiaaffären, Bedrägeri, Kriminalitet, Herrelöst kapital, Politik[/tags]