”NAFTA on steroids” – Hur USA &Co ökar plundringen av fattiga länder

Medan Budgetstupet i USA blir allt brantare reser utrikesminister John Kerry till Asien för hemliga samtal om ett stort nytt frihandelsavtal, ”Trans – Pacific Partnership” (TPP). Obama är tvungen att stanna hemma. TPP kallas ofta av kritiker för ”NAFTA på steroider” och skulle innebära ett frihandelsområde som skulle sträcka sig från Vietnam till Chile, omfatta 800 miljoner människor, ungefär 1/3 av världshandeln och nästan 40 procent av den globala ekonomin. Medan texten i fördraget till stor del har förhandlats bakom stängda dörrar och fram till juni hållits hemlig för USA:s kongress har fler än 600 rådgivare till transnationella företag (TNC) inklusive anställda vid Halliburton och Monsanto känt till innehållet. ”Detta är inte främst om handel utan en trojansk häst” säger Lori Wallach chef för Public Citizen Global Trade Watch i Democracy Now. ”Avtalet har 29 kapitel, och bara fem av dem har att göra med handel. De övriga 24 kapitlen sätter antingen handboja på olika länders regeringar, begränsa livsmedelssäkerhet, miljökrav finansiell reglering , energi-och klimatpolitik, eller ger nya befogenheter för företag.”

Vad är då NAFTA?Ett handelsavtal mellan USA, Kanada och Mexiko slöts 1994 och då skapades NAFTA, världens största frihandelsområde med 376 miljoner invånare. USA:s BNP per invånare var då sex gånger större än Mexikos, och löneskillnaderna mellan länderna låg på samma nivå. Under NAFTA:s första decennium ökade löneskillnaderna med mer än 10 %, och realtillväxten på 1,8 % per år i Mexiko blev långt sämre än tidigare (under tjugofemårsperioden 1948-73 var tillväxten 3,2 % per invånare och år). ”NAFTA underlät inte bara att skapa en robust tillväxt, utan det kan till och med hävdas att avtalet på visst sätt bidrog till Mexikos fattigdom” (Stiglitz J. 2007. Fungerande globalisering). ”Samtidigt som NAFTA avskaffade tullarna tillät det etablering av en lång rad andra hinder”. ”Efter avtalets undertecknande fortsatte USA att använda sådana hinder för att utestänga mexikanska produkter som ville komma in på dess marknader.” (Stiglitz, 2007 sid. 71-72).

Världshandeln har ökat enormt
Handel och utbyten har alltid spelat en stor roll för den ekonomiska utvecklingen. Och sedan andra världskriget har världshandeln utvecklats enormt. De rika ländernas andel av världshandeln är mycket stor i ekonomiska termer, och handelsströmmarna inom Triaden dominerar. Detta förhållande sberor bland annat på att kostnadsnivån är hög inom Triaden (väsentligen USA, EU, Kanada, Schweiz, Austrailen och Nya Zeeland, vilket medför att de handelströmmarna direkt slår igenom i handelsstatistiken. Däremot är vinsten per investerad dollar (eller euro) högre vid handel med länder som inte tillhör Triaden.

Triaden är inte självförsörjande på strategiska råvaror, konventionella råvaror såsom malmer och energiråvaror, och detta gäller inte minst USA. Detta är en förklaring till att USA och allierade utformat en så aggressiv utrikespolitik för att få inflytande och kontroll över olika regionala resurser i världen.

Stora prisfluktuationer för råvaror har skett under efterkrigstiden, men även tidigare. Däremot har färdigvaror från Triaden uppvisat relativ prisstabilitet. Således har periodvis mycket skeva utbytesrelationer rått i förhållande mellan råvaror och industrivaror. Bilden är dock inte entydig, då prisfluktuationerna även inneburit höga råvarupriser. Exporten av malmer som järn, zink, koppar m.fl., och i synnerhet export av olja och gas, har gett inkomster i utvecklingsländer.
Stiglizt untitled

Världshandelns stora ekonomiska betydelse speglas tydligt genom den drag- och maktkamp, som ständigt pågår, inom de stora internationella eller regionala organisationerna. Ett genomgående konfliktmönster är de som uppkommer mellan Triaden och stora delar av övriga världen.

Vem är frihandeln bra för?Stiglitz påpekar också att handelsliberaliseringar generellt är mer riskabla för fattiga länder. ”Fattiga mexikanska majsodlare måste nu konkurrera i det egna landet med starkt subventionerad majs från USA”, skriver Stiglitz, Nobelpristagare i ekonomi 2001. Han menar att ett rättvisare handelsavtal skulle ha eliminerat USA:s jordbrukssubventioner och restriktioner för import av jordbruksvaror, t.ex. socker till USA. Krisen öppnade Mexiko för stora utländska uppköp (Klein N. 2008, sid 305. Chockdoktrinen). 1990 var en av Mexikos banker utlandsägd, men år 2000 var tjugofyra av trettio i utländska händer.
WTO kritik imagesCAU9ZQYX

Världshandelsorganisationen WTO:s arbete för frihandel innebär ofta att WTO försöker få svagare och fattiga länderna att öppna sig för de rikare, ofta överlägset starkare länderna alltför tidigt. Som regel har det inneburit klara nackdelar för fattiga länder att öppna sig för frihandel, med undantag som Kina som med en stark statlig styrning också kunnat undvika skuldsättning. De rika länderna å andra sidan lät öppna sina marknader sakta och metodiskt. ”USA och Europa hade fullkomnat konsten att argumentera för frihandel samtidigt som de verkade för handelsavtal som skyddar dem själva inför import från utvecklingsländerna” (Stiglitz 2007). Så t ex utvecklade USA och Japan sina industrier under skyddstullar under många decennier, och har ännu idag skyddstullar eller statsstöd inom viktiga områden, t.ex. jordbruket och stålindustrin.

Avtalen om intellektuell äganderätt, TRIP, reglerar äganderättsformer, som tycks skapa monopol. Stiglitz (2007) skriver:
”Ekonomisk effektivitet betyder att kunskap bör göras fritt tillgänglig, men systemet för intellektuell äganderätt avser att begränsa användningen” och vidare ”TRIP-avtalen speglade att företagsintressena i USA och Europa hade segrat över de större intressena hos miljarder människor i utvecklingsländerna.” Så utvecklingsländerna fick bara en mindre del av kakan.
”Den här typen av dubbelmoral retar utvecklingsländerna särskilt som det finns en lång historia av hyckleri och orättvisor” (Stiglitz 2003:73ff, m.fl. exempel). Så t.ex. om USA hotar ett litet land med få exportprodukter, som Antigua, med handelsrestriktioner kan detta vara kännbart, medan USA inte behöver bekymra sig om ett hot från Antigua.

En sammanfattande kritik av WTO:s praxis och tillämpningar, som följer (Stiglitz 2007) är:
* De asymmetriska (ojämlika) handelsavtalen medför att de fattigaste länderna fått det sämre. Afrika söder om Sahara, med en medelinkomst per invånare på 500 dollar/år, förlorade 1,2 miljarder dollar/år.
* 70 % av vinsterna med handelsavtalen i WTO – 350 miljarder US dollar/år tillföll de utvecklade länderna, som hade 15 % av befolkningen.
* Uruguayrundan medförde ökade skillnader mellan rika och fattiga länder, där de förra hade i genomsnitt fyra gånger högre tullar. Fattiga Angola betalade nästan lika mycket i tull till USA som rika Belgien.
* De rika ländernas handelsrestriktioner kostade de fattiga länderna tre gånger mer än de fått i totalt utvecklingsbistånd.* Fokus hade legat på liberalisering av kapitalflödena (vilket de utvecklade länderna önskade sig) och investeringar snarare än på liberalisering av arbetskraftens rörlighet, som skulle ha gynnat utvecklingsländerna och kunnat medföra en lång större ökning av den globala produktionen.
* Stärkandet av den intellektuella äganderätten hade främst gynnat de rika länderna.

Den s.k. Doha-rundan, som påbörjades år 2001, har hela tiden varit konfliktfylld. Vid WTO-mötet i Cancun 2003 framkom att de rika länderna i praktiken bröt löften på jordbruksområdet, så t ex fördubblade USA 2002 jordbrukssubventionerna genom en ny jordbrukslag. Utvecklingsländerna slöt sig samman till G20 och erbjöd kraftfullt motstånd mot de rika länderna. Doha-rundan hade inte slutförts vid mitten av 2013. Flera kommentatorer har också uttalat sig skeptiskt till möjligheten att genomföra avtalsrundan i dess nuvarande form. Troligen krävs omfattande kompromisser.

”Ett årtionde efter Uruguayrundan uppgick de sammanlagda jordbrukssubventionerna i USA, EU och Japan till 75 % av inkomsten i Afrika söder om ekvatorn, vilket gör det mycket svårt för en jordbrukare där att konkurrera på världsmarknaden.”
Vid mitten av 2013 hade Doha-rundan inte slutförts; flera kommentatorer har också uttalat sig skeptiskt till möjligheten att genomföra avtalsrundan i dess nuvarande form. Svårigheter att komma fram inom WTO har lett till att USA och EU på senare tid tillgodoser sina ekonomiskt-politiska intressen utanför WTO-arenan, genom t ex bilaterala avtal. Därmed lämnar man mindre och fattigare länder i Afrika, Asien och Latinamerika i en sämre position.
Och Budgetstupet innebär enligt DN att diskussion mellan USA och EU om frihandelsavtal skjuts upp. Hur ledsna ska vi vara för det?

Sjukdomsdiagnos kapitalism

De som främst tjänar på frihandeln under nuvarande former är de redan rika länderna och deras transnationella storföretag (TNC). Är detta bra? Vill majoriteten av världens befolkning ha det så? Ja, vad tror du bäste läsare? Och måste det vara så?

intressant.se, , , , , , , , ,, , , , , , ,

Democracy NowDN 6/10 Obamacare Paul Roberts NE, Sjukt amerikanske lapptäcke DN 7/10 New York Times 5/10
ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 USA-bloggen Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9