Jag skrev i en tidigare bloggning under rubriken ”Är Riksdagen Korrumperad” om den alltmer utbredda lobbyism som riksdagsledamöter är utsatta för.

Det begränsas givetvis inte bara till dem, det gäller säkert parlamentariker i alla fria länders parlament. Vi är väl närmast berörda av besluten i EU-parlamentet.

Lennart (DPU) skriver idag: ”New York Times har en bra artikel om hur kongressen håller på att förändras från en plats där folkets representanter stiftade lagar som gagnade det amerikanska folket till en plats där lobbyister köpte inflytande. Vi kan prata om demokrati hur mycket vi vill, men om intressegrupper tillåts köpa inflytande i Washington blir det inte mycket med demokratin i verkligheten.”

Jag håller med Lennart (och NYT) där. Nu har riksdagen trummat igenom ett beslut som innebär att varje ledamot ska ha en ”politisk sekreterare” till sitt förfogande. Det kan ju tyckas vara rimligt om det är så att de är överlupna med arbete. Nå, jag har inte tillräcklig inblick för att bedöma den saken. Men jag konstaterar att ytterst få är närvarande i kammaren. De är ofta utkvittade eller vad det kallas. På svenska innebär det att blocken kommer överens om att inte ta några viktiga omröstningar så att ledamöterna kan ägna sig åt annat.

Utskottsarbete talas det en hel del om. Men det är nog bara delvis sant. Om varje ledamot ska ha en politisk sekreterare så handlar det nog mer om samma fenomen här i Sverige som det gör i USA:s kongress. Det är så mycket lobbyister att det inte räcker med en person för varje riksdagsplats.

Det skulle vara ytterst intressant att få ta del av en arbetstidsmätning för dessa ledamöter. Och också få veta hur mycket av tiden som disponeras av betalda påtryckare.

Och visst vore det spännande att få dessa påtryckare redovisade på Risdagens hemsida?