För tio dagar sedan, 25/8 publicerades här inlägget ”Krigsförberedelser i Norrbotten”. Det byggde i stor utsträckning på uppgifter som förmedlats av Leif Öhman, Randijaur utanför Jokkmokk. Han har tidigare arbetat på SSAB i Luleå och är tillsammans med sin fru Elizabeth aktiva i den radikala föreningen Myggholken i Jokkmokk. Leif skrev blogginlägget ”Staten rycker in i Ojnareskogen” här 29/8. Och 1/9 publicerade vi här rapporten ”Kriget i Norrbotten – pinfärsk rapport”. Nu har jag glädjen och förmånen att få publicera en i mitt tycke mycket fin dikt om detta.

Det är ingen kommunal
angelägenhet.
Vilket, vadå?
Därför har vi ingen åsikt
om kriget.

Man kan inte låta bli,
tankar som tänks
kräver svar,
måste spridas
angeläget.

Det som under tid förnekats,
dolts, ljugits om
det sker nu
helt öppet, utan skam.

Nya ord och begrepp,
anfall och ockupation
blir till uppdrag.
Innehållet i hemkommen liksäck
blir till hjälte.

Ynglingar på mission
kallas veteraner.
I planen ovan mitt huvud
sitter en och annan
som ”träffat” civila.

Här ute vid kaffebordet
råder en bedräglig fred.
Så länge vi sitter kvar
förblir det så.
Låt oss resa oss.

i Andra om: Norrbotten, Ryssland,Storbritannien, USA, Vapen, Krig, mineral, Politik, mineral, massmedia kapitalismpoesi