Jan Myrdalbibliotekets stora pris – Leninpriset till Mikael Nyberg
Jan Myrdalbibliotekets lilla pris – Robespierrepriset till Sápmi Sisters

Jan Myrdalsällskapets styrelse har beslutat att Jan Myrdalbibliotekets stora pris – Leninpriset för 2016 ska tilldelas Mikael Nyberg med motiveringen:

”Mikael Nyberg är en av vårt lands skarpaste kritiker av det kapitalistiska systemet och av hur människor offras i den ständigt uppskruvade vinstjakten. Mikael har som författare och redaktör för tidskriften Clarté med ovanlig skärpa och insikt skildrat ett allt hårdare arbetsliv och rovdrift på människor. Han har kartlagt hur en av det svenska folkets viktigaste gemensamma tillgångar, järn­vägen förskingrats och sålts ut till riskkapitalister och multinationella bolag.
Han har envist och uthålligt i Lenins anda med ”konkret analys av konkreta förhållanden” gett oss unik ny kunskap och inspiration i den nödvändiga kampen för en ny och bättre värld.”

Jan Myrdalsällskapets styrelse har samtidigt beslutat att Jan Myrdalbibliotekets lilla pris – Robespierrepriset för 2016 ska tilldelas Sápmi Sisters – Maxida och Mimie Märak – med motiveringen:

”… för deras entusiastiska, envetna och slagkraftiga kamp för förtryckta minori­teter mot de ekonomiska särintressen som hotar deras försörjnings­möjligheter och frihet att välja sin egen livsform. Sin protest gestaltar de, med inspiration från folkliga traditioner så vitt skilda som jojk och afrikansk folkmusik till en personlig och sant folklig konstform.”

Prisutdelningen äger rum lördagen den 9:e april 2016 på Varbergs teater och består förutom av ära och diplom också av en summa pengar. Prissumman för Jan Myrdal­bibliotekets stora pris – Leninpriset är 100 000 kronor och för Jan Myrdalbibliotekets lilla pris – Robespierrepriset 10 000 kronor.

Det stora priset skall tilldelas författare/konstnärer som uthålligt arbetar i Jan Myrdals mot överheten upproriska anda och det lilla priset till yngre författare/konstnärer, som arbetar i samma anda.

Tidigare pristagare till det stora priset är Mattias Gardell, Roy Andersson, Maj Wechselmann, Sven Lindqvist, Maj Sjöwall, Jan Guillou och Mikael Wiehe. Det lilla priset har tidigare tilldelats Kajsa Ekis Ekman, Martin Schibbye, Jenny Wrangborg, Gabriela Pichler, Eja Hetekivi Olsson och Sara Beischer.

För mer info: Jan Myrdalsällskapets ordförande Cecilia Cervin, 046 148642 alternativt 0733 926001 eller vice ordförande Lasse Diding, 0730 798050.
Mejl: info@janmyrdalsallskapet.se
Hemsida: www.janmyrdalsallskapet.se

Av pristagarna är Mikael Nyberg den mest kände för mig. Han är ansvarig utgivare och redaktionsmedlem i den utmärkta tidskriften Clarté, som jag annonserar (gratis förstås) i högra spalten på denna bloggsida. Tidskriften ges ut av Svenska Clartéförbundet som grundades 1924. http://www.clarte.nu/
Presentation av tidskriften Clarté på hemsidan. Tidskriften Clarté är en partipolitiskt oberoende tidskrift för politisk, ideologisk och kulturell debatt med socialistisk inriktning. Syftet är att kritiskt undersöka vår tids sociala idéer, samhällsinstitutioner och grundvalar.

Tidskriften utkommer med fyra 68-sidiga nummer om året och försöker i varje nummer kombineras djupgående analys i längre artiklar med kortare inlägg i dagsdebatten. Den internationella orienteringen är påtaglig – översättningar och nyskrivna svenska artiklar blandas. Upplagan är för närvarande ca 1 100 exemplar. Tidskriften, som första gången publicerades 1924, ges ut av det partipolitiskt obundna, socialistiska Clartéförbundet.
Mikael Nyberg har skrivit den viktiga artikeln ”Apartheid light” om svenska förhållanden i senaste numret av Clarté, som handlar om Centrum-Periferi. Totalt har han publicerat 54 artiklar i Clarté, enligt Arkivet. Han har också skrivit böckerna ”Kapitalet.se” år 2001 och den rosade ”Det stora tågrånet” år 2011.
Han är aktiv inom samhällsdebatten och har ofta figurerat även i tidningar som Aftonbladet, Dagens nyheter, Expressen, FiB Kulturfront, Arena, Ordfront.

I sitt tal till pristagarna 2014 motiverade Jan Myrdal valet av namn på prisen. Ett utdrag följer:

”Se på upprördheten över att vi hänvisar till Robespierre och Lenin. Utanför Sverige är det möjligt att diskutera i sak om dem och deras såväl historiska som aktuella betydelse med även ideologiska motståndare.

De vet att Robespierres formuleringar om samhällets skyldighet sörja för alla sina medborgare (med skatter) prefigurerade det som man från socialdemokratiskt och vänsterborgerligt håll sökte förverkliga under efterkrigstidens våg av ”välfärdspolitik” i Storbritannien, Frankrike och även de skandinaviska länderna. Men än viktigare är att även ideologiska motståndare där inser att deras bittra kamp för 1789 års formulering av ”Mänskliga rättigheter” i sina medier, i Förenta nationerna och världspolitiken mot länder som frigjort eller frigör sig ur imperialismen återgår på den bittra kampen mot Robespierres ”Mänskliga rättigheter” år 1793.

Robespierres aktualitet framgår av att han där såväl tar upp demokratiska krav som ännu inte förverkligats i våra, de utvecklade kapitalistiska, staterna som att han förebådade frigörelsekrav i den koloniserade och nedtryckta världen sådana som formulerades i Sun Yatsens ”Folkets tre principer”. I dag är Robespierres ord ett vapen mot de falska marknadsliberalernas klassförtryckande ”Mänskliga rättigheter”.

För att tydliggöra detta citerar jag från Robespierres Mänskliga rättigheter av 1793 något av det som skiljer från och går förbi 1789 års deklaration:

”Art. II. De grundläggande mänskliga rättigheterna är rätten att sörja för bevarandet av den egna existensen, samt friheten.
…
Art. X. Samhället är skyldigt att sörja för alla sina medlemmars uppehälle, antingen genom att förse dem med arbete eller genom att garantera existensmedel åt dem som är ur stånd att arbeta.
—
Art. XIV. Folket är suveränt: regeringen är dess verk och dess egendom, de offentliga tjänstemännen är deras biträden. Folket kan närhelst det så önskar byta ut sin regering och avsätta sina ombud.
—
Art. XXII. Alla medborgare har lika rätt att medverka till att utse folkets ombud och till lagens utformning.”

Lenins gärning och historiska gestalt är inte heller den bland kunniga motståndare i Förenta staterna okänd eller vanställd som av svenska dussinprofessorer. Jag tar upp fem grundläggande exempel:

De organisationsprinciper han formulerade för mer än hundra år sedan möjliggjorde att det ryska socialdemokratiska partiet till skillnad från sådana officiellt mäktiga partier som det tyska blev handlingsdugligt. I sin historiska epok blev bolsjevikpartiet därmed stilbildande.

Bland de då framträdande socialistiska politikerna var det Lenin som insåg den nationella frågans vikt – och komplexitet. Till skillnad från Rosa Luxemburg framhöll han därför de svenska socialisternas ställningstagande till Norges självständighet 1905 som föredömlig. Sommaren 1917 var det han som i bolsjevikpartiets program genomdrev att de av tsarismen förtryckta nationerna hade full rätt att genomdriva statlig frihet. I praktiken visade han detta när Finland helt frigjorde sig från det revolutionära Ryssland.

Inför det Första världskriget var han inte den ende socialist som såg kriget komma. Men han tillhörde den mycket lilla grupp socialistledare som när massmordskriget inletts inte svek, inte blev chauvinist, inte fegade och anpassade sig.

Ensam var han inte. Det fanns en handfull andra som Eugene Debs i Förenta staterna och Dimitar Blagoev i Bulgarien. Men Lenin var den som i teori och praktik förmådde dra de verkningsfullaste slutsatserna av kampen mot kriget.

Till skillnad från andra dåtida socialistiska partiers ledare insåg Lenin fattigböndernas revolutionära kraft och förmådde så ställa de politiska krav som först möjliggjorde revolutionen och sedan möjliggjorde dess försvar i den blodiga kampen mot inhemsk reaktion och 14 utländska staters intervention. Så kom Lenin att leda tjugohundratalets andra segerrika stora bonderevolution; den mexikanska var den första och den kinesiska den tredje.

Inom Andra internationalens socialistpartier gavs ingen enhetlig kamp mot kolonialismen. Många dess ledare var förespråkare för imperiepolitik och kolonialt förtryck. Rasismen satt dem i själva märgen samtidigt som de formulerade teori.

Lenin var inte bara antikolonialist och antiimperialist, liksom när det gällde bonderörelsen förmådde han också inse att de breda antikoloniala massrörelserna var strategiska allierade i kampen mot världsimperialismen. Därmed blev hans ställningstaganden och formuleringar utgångspunkt för de framgångsrika antikoloniala och antiimperialistiska rörelserna efter hans död.”

Jan Myrdal anknöt också till svensk litterär tradition och motiverade biblioteket. Han sade
”Denna stora grupp från Martin Koch och Moa Martinson till Ivar Lo Johanson, och på ett parallellspår Vilhelm Moberg, nådde och formade så på trots utan övergripande politisk styrning ideologiskt en folklig masspublik vilken under den så kallade reformperioden i Sverige från trettiotal till och med sjuttiotal samhälleligt genomdrev unikt stora demokratiska framsteg.

Dessa priser och det bibliotek vi nu bygger upp i Varberg har en bestämd uppgift i nuvarande situation. Vi vet de ekonomiska och organisatoriska svårigheter våra offentliga bibliotek, museer och kulturinstitutioner arbetar under.

Vi är väl medvetna om hur det som kallas mediemarknad och kulturmarknad omvandlas och det vi söker göra är att i praktiken utveckla vad man med ett lite romantiskt sextiotalsuttryck kunde kalla ett befriat kulturområde där det skall bli möjligt nå den kunskap som trots allt som sägs om internet blivit svår. Det innebär att vi tvingas återgå till tidigare organisationsformer.

Att vi, jag och Gun Kessle, beslöt oss för att skänka bort det mycket stora bibliotek på en 50 000 volymer och de samlingar vi under resor och arbete runt om i världen skaffat berodde till stor del på en traditionell vänsteruppfattning om vad bland andra Olof Palme kallade ”kulturens allemansrätt”. Den skall vara fritt tillgänglig.

Också mina föräldrar hade ju skänkt bort och sökt befria sina texter från copyright. I mitt fall har jag i kamp mot den perversa sjuttioårsregel enligt vilken mig helt okända barnbarnsbarn skall äga och förfoga över mitt arbete lyckats övertyga Projekt Runeberg att lägga ut mina texter för alla att använda.

För att möjliggöra detta bibliotek har Henning Mankell och Lasse Diding bland annat ställt en fastighet till förfogande, många har skänkt och skänker bidrag, många frivilliga, bibliotekarier, arkivarier och universitetsfolk inte minst, arbetar oavlönat med att katalogisera och nu även reparera och binda.”

i Andra om: Lenin, Jan Myrdal, Robespierre,Ryssland, folkrätt imperialism, desinformation, krig, revolution, Politik, FN, massmedia Zjukov krig, utrikespolitik Första Världskriget, demokrati,fred, socialism, Syrien, Irak, kapitalism,

Jan Myrdalssällskapets pressmeddelande Jonas Gardell på Facebook Bokhoran -blogg
Bo Rothstein GP 14/4 2013 Stefan Lindgren GP 17/4 Jan Myrdal GP 18/4 Bo Rothstein replik GP Åsa Lindeborg AB 17/3 Jan Myrdalsällskapet Knut Lindelöf