Den folkpartistiske rikshöken Jan Björklund, han som vill att lärarkåren ska bli Säpo-agenter, skriver idag en debattartikel i SvD.

JB: ”Regeringen är oroad för de höga elpriserna.” I ett stort utspel gick energiminister Mona Sahlin nyligen ut och tillsatte några utredningar för att se varför elpriserna stigit. Men ursäkta. Sedan 1996 har s k ”grön skatteväxling” varit en viktig del i varje socialdemokratisk budget. Högre elpriser har ju varit själva avsikten, för att folk ska använda mindre el så att kärnkraften ska kunna avvecklas.

Så långt håller jag med honom i alla fall. Men han påstår också att man ska avreglera elmarknaden och därför slutar samsynen tvärt. Problemet idag är att elmarknaden ÄR avreglerad. Vårt statliga Vattenfall AB har gett sig ut på Europamarknaden för att leka affär vilket påverkar elpriserna, inte bara i Sverige.. Det kostar mellan fyra och sex öre att producera en kilowatt men elkunderna tvingas att betala närmare en krona.

Mellanskillnaden blir ett enormt överskott som delvis går till statskassan, vilket givetvis är bra, men också till en alltmer expanderande spekulationsekonomi där Vattenfall köper kolfält och kolkraftsverk. Inte att förglömma direktörernas skandalartat höga löner med tillhörande bonussystem. Det har ju också visat sig att Vattenfall haft styrelsemedlemmar som misstänks för omfattande ekonomisk brottslighet.

Men jag håller ändå med Björklund om en av de slutsatser han drar. Vi måste bygga ut kärnkraften.

Enligt min mening bör vi bygga ut kärnkraften dramatiskt. Troligen rör det sig om 6-7 nya kraftverk i Barsebäcks storlek. Skälet är givetvis att motverka beroendet av fossila bränslen samtidigt som vi på det sättet kan skaffa landet exportinkomster.

Vi får inte glömma bort att kärnkraften är den mest miljövänliga energiform vi har om man kan lösa avfallsfrågan på ett vettigt sätt. Och det kan man om man tar bort kommunernas vetorätt när det gäller frågan om en lokalisering av ett slutförvar.

Med andra ord: Hoppar jag över det mesta som Björklund skriver så kan jag i alla fall hålla med honom om två eller tre rader. Det trodde jag aldrig..