Professionella välgörenhetsorganisationer, så kallade NGO-er, spelar en allt större roll i världspolitiken. (NGO= Non-Governmental Organization) De kallar sig icke-statliga och oberoende. Men ofta lever de på pengar och stöd från statsmakter och storföretag. De blir instrument för State Department, Foreign Office och UD i USA.
Föredrag av Mikael Nyberg, författare till böckerna Det stora tågrånet och Kapitalet.se.
Den indiske författaren och aktivisten Arundhati Roy menar att ju oroligare ett område är desto fler NGO:s är aktiva där. Är NGO:s i Indien redskap för lägga band på sociala rörelser eller en viktig barriär mot den revolterande underklassen?
Några ord om läget i Indien av Indiensolidaritet.
Plats: ABF-Sveavägen i Stockholm, Erlandersalen.
Tid: Lördagen den 10 november, 14:00.
Arrangörer: Clarté och Indiensolidaritet
Vad anser du? Mötet avslutas med öppen debatt.
Bakgrund – Folkrörelser och NGO:s i Indien
Arundhati Roy beskriver i en artikel i Clarté nr 2 (www.clarte.nu) hur den indiska regeringen för ett krig mot folket i storbolagens intresse. Vid dammbyggen, upprättande av ekonomiska s.k. frizoner, mineralutvinningsprojekt etc. försvarar den indiska regeringen konsekvent storbolagen och använder armé och polis för att genomtvinga projekten.
Statens funktion har blivit allt mer utpräglat repressiv och stora nedskärningar har gjorts i olika välfärdsarrangemang sedan 80-talet. Journalisten Palagummi Sainath som tillbringar större delen av året med att resa runt på den indiska landsbygden menar att staten har dragit sig
tillbaka från alla områden som betyder någonting för folket.
Samtidigt har storbolagsfinansierade NGO:s verksamhet ökat dramatiskt och de har på många håll blivit en viktig källa till sysselsättning. Arundhati Roy skriver att de dessutom ”har blivit de globala finansmännens sätt att köpa in sig i motståndsrörelsen” för att gynna storbolagens intressen. Hon skriver vidare att NGO:s fungerar ”omedvetet (och ibland medvetet) som avlyssningsvakter och deras rapporter och seminarier och övriga missionerande verksamhet matar in uppgifter i ett allt offensivare övervakningssystem för allt hårdare stater. Ju oroligare ett område är,
desto fler NGO:er finns där.
Av alla folkliga rörelser är ofta naxaliterna i framkant i att driva folkliga krav, vilket förklarar deras växande popularitet. De arbetar för att stoppa stora infrastrukturprojekt, höja ersättningar för olika typer av arbeten, för att försvara ursprungsbefolkningens och daliternas rättigheter, för fackliga krav etc. Men de kan inte arbeta öppet och deras parti är därför underjordiskt. Det beror på medlemmarna grips och hålls utan rättegång eller avrättas i påhittade skottväxlingar, fake encounters. Naxaliterna menar att ett parti som seriöst vill driva folkliga krav måste vara underjordiskt eftersom storbolagen genom staten förr eller senare
försöker förstöra partiet genom hot och våld.
Detta har vi ju även nyligen sett i Sverige där Stockholms mest radikale fackföreningsman blev misshandlad i sitt hem och hans familj blev samtidigt hotad i Hässelby för några månader sedan.
i fred, politik, naxaliter, USA, Indien, krig, kriser, information, ekonomi, kapitalism, socialism, imperialism, desinformation, opposition, folkrörelser, NGO,
The Hindu Bloomberg Multidimensional Poverty Index DN SvD Indiensolidaritet Clarté Indiensolidaritet Arundati Roys artikel i tidskriften Clarté