”Dricks till servitören”


Har glädjen att efter förfrågan åter få publicera en dikt av Leif Öhman tidigare arbetat på SSAB i Luleå och som nu bor i Randijaur. Tillsammans med sin fru Elizabeth är han aktiv i den radikala föreningen Myggholken i Jokkmokk. Den 4/9 publicerade jag här den fina dikten ”Låt oss resa oss! Poesi från krigsövningarna i Norrbotten” och ett par dagar senare dikten ”På verkstadsgolvet i NJA/SSAB – en tillbakablick”. Leif har också
publicerat ”Staten rycker in i Onjareskogen och ”Vem snor våra mineralrikedomar”?

Jag sätter namnet ”Dricks till servitören” på den.

Bara tankar som slog mig … vad som kan hända när vi inser att kapitalismen inte kan reformeras bort.
Har gjort en kommaterings ändring, så det som gäller nu är denna:

DRICKS TILL SERVITÖREN

En krympande skara mervärdesskapare,
färre arbetar mer
profitörerna inte alls.
Produktion för produktionens egen skull.

I en tillvaro där arbete är bannlyst,
sitter bankirer
på stadig balkong.
Skål!

Varför all denna kritik,
mot utslagen på kapitalkroppen?
Det är lätt att klia dem,
kanske så de spricker.

Varför sitter de där
på balkongen?
Klådan tilltar, vi kliar på,
punschglasen skakar.

De arbetslösa på balkongen
blir där,
så länge det bara kliar.
Dricks till servitören.

En krympande skara
kan växa åter.
Balkonger kan rasa.
Kvar på bordet ligger dricksen.


i Andra om: , ,, , , , , , ,

NJA SSAB Tomas Tranströmer Luleå Stig Sjödin-sällskapet