När Sverige övergick till fyra år mellan riksdagsvalen i stället för tre så var huvud-argumentet att man på det sättet skulle få mer ro att agera och regera.

Hade det blivit så skulle val-rörelsen så sakta ha gått igång på senvintern 2006.

Så blev det nu inte. Den startade i stället hösten 2004. Och sedan har det fortsatt.

Vi har haft ett antal olika utspel från partierna och det senaste är folkpartiets flört med de främlingsfientliga grupperna.

Anammar man de nazianstuckna ytterlighetspartiernas slogans och gör till sina egna så får man både uppmärksamhet och högre opinionssiffror.

För att klara sig undan kritik lät (fp) sina egna politiker med invandrarbakgrund driva frågan som ett slags politisk gisslan.

Jag drar inte upp fler exempel, för ingen har undgått de olika charader som förekommit inom svensk politik det senaste halvåret.

I skrivande stund så vet vi inte hur många politiska partier det blir som ställer upp i valet nästa höst.

Vägval Vänster, Junilistan och Feministlistan kommer med stor sannolikhet att ytterligare bredda det politiska partiutbudet.

Varför har det blivit så här då?

Till att börja med så tror jag att socialdemokraternas avsteg från den traditionella arbetarrörelsens politik är huvudorsaken.

(s) har nu gått så långt åt höger att (m) ser ut att ta ett kliv åt vänster.

Att (s) och de andra borgerliga partierna mörkar i frågan om EU-konstitutionen är en annan faktor givetvis.

Svenska folket sade nej till EMU och att partierna vägrar att ta debatten om EU-konstitutionen leder till att enfrågepartier kan få stor framgång.

Personligen tror jag att folk i allmänhet känner tydligt att borgerligheten tillsammans med (s) försöker att mörka bort EU från agendan.

Och då förstärks det politiska tomrum som nu alla kämpar med näbbar och klor för att försöka uppfylla.

Ett politiskt vakuum som bara accentueras av vår statsministers agerande när det gäller Margot Wallström.

Om han ser som sin huvuduppgift att se till att Per Nuder blir nästa ledare i partiet i stället för att låta rörelsen själv ta fram efterträdaren, så blir han historisk som socialdemokratins dödgrävare.