Idag gör media ett stort nummer av socialdemokraternas genomklappning i Sifos väljar-undersökning. Det är tämligen naturligt eftersom ett tapp på 5% är en dramatisk minskning.

Till att börja med kan jag konstatera att den knappast har med regeringens tillkorta-kommanden vid tsunami-katastrofen att göra. Om den är inblandad så kan det bara vara marginellt.

Att regeringen går ut och talar om en kommande skattehöjning i samma veva som man tjatar om att det går så bra för Sverige kan givetvis spela in. Men själv tror jag att det i första hand handlar om fem andra saker:

1) Göran Persson personligen. Han beskrivs och uppfattas som en buffel som inte är beredd att dela med sig av makten utan mer förefaller att intrigera och manipulera för att få så stor personlig makt som möjligt. Det leder till att folk i allmänhet förlorar förtroendet för honom.

2) Trojkan Persson, Ringholm och Nuder, plus ett antal staffage-figurer upplevs av allmänheten inte som socialdemokrater utan mer som ett slags borgerliga politiker under falsk flagg.

3) Regeringens medverkan till att hålla landets befolkning utan inflytande i frågan kring EU:s nya konstitution. Över halva folket är kraftigt EU-negativa och upplevelsen att politikerna sviker.

4) Turbulensen kring ett nytt kvinnoparti, Vägval Vänster och Junilistan.

5) Fredrik Reinfeldts manipulerande för att lura i folk att högern egentligen är ett snällt och rart mittenparti.

Jag är övertygad om att detta är huvudorsaken till att (s) tappar mark på ett sätt som nu närmast bör kallas ett fritt fall.

Och trots att det är väldigt långt fram till valet 2006 så måste det till något mycket drastiskt för att förändra denna situation.

Partikongress och utbyte av ett antal statsråd inklusive statsminister är det minsta.

Annars är det Socialdemokratiska Arbetarepartiet snart historia.

Det är vad jag tror..

(i morgon ska jag blogga lite om katten.. :-)