|
Lyssnade just på radio-programmet ”Filosofiska Rummet”. Det brukar ofta vara intressant men ibland är det tämligen flummigt. Dagens ämne var förnuftet. Ett förnuftigt val, och dessutom väldigt intressant. En av sakerna som diskuterades var om religiositet var ett tecken på förnuft eller oförnuft. Som de flesta förstår är det ett tecken på oförnuft. Tror man på en historia som går ut på att en ande och en oskuld i det heliga landet fick en son som dödades genom korsfästning för att sedan återuppstå tre dagar senare så kan man inte vara speciellt förnuftig. Så är det givetvis. Personligen vill jag tillägga att alla religioner som har någon sorts övernaturliga fenomen som anhängarna ska tro på är oförnuftiga. |
Det går ju också lite i linje med Socialstyrelsens Rättsliga Råd som förklarade i Knutbyrättegången:
SvD: “Vanföreställningar är definitionsmässigt alltid psykotiska, hävdade rättspsykiatern Käthe Elmgren som var föredragande när Rättsliga rådet bedömde Sara Svensson… …Det framgick i hovrätten att Käthe Elmgren även räknade tron på Gud, himmel och helvete som vanföreställningar.” De religioner som uppkommit ur Abraham och hans efterlevande sågar jag därför tvärt. Hur jag ska ställa mig till Buddism och Hinduism har jag inte riktigt kläm på utan att ha tagit del av de trosläror som de utgår ifrån. I dagens samhälle så tycks den enda guden som riktigt duger vara Mammon, och gillar man inte den så får man väl dyrka Bacchus även om jag just nu längtar mer efter Zeus.. En lagom kombination vore kanske bra..? |