Bush, Gud, Israel och Palestina


Lyckligtvis ska jag för ovanlighetens skull ta upp ett ämne där det råder i stort sett total koncensus i vårt lilla land.

Orsakerna till konflikten Israel – Palestina är de flesta av oss rörande överens om. Det finns givetvis extremister som hävdar annat, men det är folk med marginaliserade åsikter både vad gäller den här frågan och annat.

Men jag har faktiskt läst på nätet en del inlägg där man trivialiserar Israels krigsförbrytelser och likaså negligerar att Ariel Sharon är en krigsförbrytare.

Alla vet ändå att det är Israel som vägrar att följa de resolutioner som FN antagit, och det blir än mer tydligt när de bygger en apartheidmur på palestinsk mark.

Bland kommentarer till mina tidigare inlägg har det dykt upp personer som hävdar att palestinierna är rasister och hatar judar.

Det är inte sant, och har aldrig varit sant.

Att det blir en polarisering av diskussionen efter ett antal år av olaglig ockupation är knappast förvånande. Men muslimer har levt fredligt tillsammans med kristna och judar under mycket lång tid.

Och när det gäller religiösa fundamentalister så har vare sig judarna eller

muslimerna utmärkt sig mest.

Det har de kristna gjort. Och det gör de än idag.

USA slaktar araber på löpande band och landets president hävdar att han fått ett uppdrag av Gud.

Men diskussionen om rasism ska inte förringas. Bland aktiva nazister idag talas det ofta om den sionistiska världshegemonin på samma sätt som andra högerextremister demoniserar araber och muslimer.

Båda dessa synsätt är givetvis felaktiga eftersom de bygger på en förenkling som utgår från lögner.

Man kan lika gärna hävda att jorden är platt och kräva att bli trodd på sitt ord.

När nu Marwan Barghouti ställer upp i valet så kanske man inte ska förvånas så mycket över det. Han är en ledare med stark folklig förankring och han är dömd till 4 gånger livstids fängelse av en israelisk domstol. Men denna domstol har inte lyckats prestera ett enda bevis.

Jag tror att han är en politisk fånge. Och politiska fångar har förr lyckats bli valda till sitt lands ledare, se bara på Mandela.

Själv vet jag inget om honom egentligen, inte mer än det Cordelia Edvardson skrev i ett mail till mig:

”- Bevisen mot honom är hemliga..”