För ett par dagar sedan skrev jag och hävdade att det mest intressanta med en börsnedgång är att studera psykologin bakom företeelsen.

Sedan påstod jag också att det är vi som tvingats att bli aktieägare via det lagstadgade pensionssparandet i PPM-fonder som är de stora förlorarna. Har jag rätt eller har jag rätt? Idag presenterar nättidningen E24 fakta som visar att PPM-spararna i bästa fall kan byta fonder inom tre dagar. Vad som skulle hända om tio procent av alla vill byta på en gång kan vi bara fantisera om.

Och att det är mycket psykologi i detta bekräftas idag i en artikel i DN. Mekanismerna som påverkar de stora institutionerna, och alla andra som ligger med riskabla aktieinnehav, är välkända. Man tar hem vinsten, och ju fler som gör det desto större blir börsfallet. Och offren, det är vi som matat på kurserna hela tiden med vårt pensionssparande. Lyckligtvis har jag fyllt sextio så jag drabbas inte lika hårt som ungdomarna, men de som är minst ledsna är de som gjort rejäla vinster och tillgodgjort sig våra pensionspengar.

Det som nu händer är säkerligen att de stora investerarna, deras direktörer och styrelser, kommer att få rekordstora bonusar. Hoppas att de skänker en tacksamhetens tanke till oss som fixat slantarna åt dem. Personligen tror jag inte

ens att de drar ner farten när de ser oss i vår badring eller på en luftmadrass när de kommer susande i sina 60-fots yachter i sommar…

Andra bloggar om: Börsen, Aktier, PPM-fonder, Pensionen, Börsras, Ekonomi, Aktiemarknaden, Asien, Dollar, Räknenissar, Nyliberalism, Politik

[tags]Börsen, Aktier, PPM-fonder, Pensionen, Börsras, Ekonomi, Aktiemarknaden, Asien, Dollar, Räknenissar, Nyliberalism, Politik[/tags]