Bland de kommentarer jag fått till min egen blogg finns det ett antal bloggare som anser att jag ska tycka och skriva si eller så om saker som rör katastrofen i Sydostasien.

Att jag ska låta bli att kritisera regeringen är vad de menar.

Varför i hela friden ska de vända sig till mig med dylika uppmaningar?

Och varför jag ska ändra uppfattning begriper jag ännu mindre..

Mitt Aktuellt skriver:

”Jag tänker dock på hur svenskar i första hand vänder sig till staten och myndigheter när katastrofer av ena eller andra slaget inträffar. Det finns trots allt en väldigt stor tillit till svenska myndigheter. Tillit och krav på att de ska ordna, hjälpa, fixa.”

Jag undrar om det inte är lite av samma mekanism. Jag har aldrig hävdat att det är den social-demokratiska regeringens fel att olyckan inträffat, det jag sagt är min uppfattning som är att regeringen agerat så saktfärdigt att en snigel i jämförelse får anses vara snabb som en oljad blixt.

Min anser att statsministern har ett personligt ansvar för regeringens brist på agerande från annandagen och framåt. Men det verkar som om det är ett slag under bältet på bloggarnas uppfattning om staten.

När statsministern talar om en ”Nationell Samling” så visar det, enligt min uppfattning, att han saknar inlevelseförmåga.

Jag har aldrig varit med om att alla varit så eniga i sin förfäran och chock över det som nu inträffat.

Vi är mer samlade som nation än vi någonsin varit.

Radiohjälpens postgiro 901950-6 märk “Asien”.