Idag så får landets kommuner ett telefax från sin närmaste polismyndighet med uppgifter om hur många ”säkra saknade” som bor i kommunen och hur många ”möjliga saknade” det är. Det är säkerligen en stor diskrepans mellan dessa båda värden.

Själv kommer jag att tänka på 80-talets säkra och möjliga ubåtar men tyvärr handlar det inte om simmande minkar den här gången.

En försvårande omständighet mitt i all tragik är att denna dag är klämdag i alla kommuner.

Det betyder i praktiken att bara socialjouren och kyrkan finns tillgänglig. Jag tror dock att de flesta kommuner löst detta problem på samma sätt som man gjort i min hemkommun, Haninge. Bakjour på bakjouren på bakjouren…

De kan trumma ihop en hel hop av socialsekreterare och kuratorer om det behövs. Detta plus personal från kyrkan och den psykiatriska öppenvården finns i beredskap förstår jag det som…

Hur de saknade fördelas över kommuner som Haninge är inte så svårt att lista ut. Huvuddelen kommer givetvis från de områden där folk med bra ekonomi bor. Troligen får vi alla under dagen reda på hur många saknade vi har i vår kommun eller kommundel vilket kommer att innebära en ny dimension av den här katastrofen.

Den kommer att komma mycket närmare oss själva.