Jag är en av Leif GW Perssons trogna läsare, praktiskt taget allt han skrivit har jag läst, och enbart vid något tillfälle så har jag gjort en rejäl tumme ned. AB: ”Med sina 69 000 kronor i månaden är Leif GW Persson en av landets mest välavlönade professorer inom samhällsvetenskap och humaniora. – Det är omoraliskt att lyfta så mycket pengar år ut och år in utan att göra någonting, säger Björn Eriksson. I Polistidningen kritiseras Leif GW Persson även för att ha äventyrat flera mordutredningar genom sitt sätt att kräva ut handlingar från Rikskriminalen.” Nu går drevet. Och även om många, som vissa påstår, inte vågat ta en konflikt med Leif GW för hans vassa pennas skull, så kommer han inte kunna skriva sig ur dessa anklagelser med mindre än att han presenterar någon slags forskning som tål att nagelfaras av andra forskare. En som redan fått pröva på kollegors förakt är professor Eva Lundgren i Uppsala vars renommé troligen aldrig går att återskapa. Henrik Bachner och Anders Lange är också forskare som antagligen skadat sig själva så till den grad att de inte kan få några andra |
uppdrag än dem från Forum för Levande Historia. Troligen är också Heléne Lööw smittad av samma ljugarstämpel i allmänhetens och forskarvärldens ögon. Att fantisera och ljuga inom forskning skadar alltid den som gör det, men frågan är om inte frånvaron av en faktisk arbetsinsats skadar lika mycket… Andra bloggar om: Leif GW Persson, Henrik Bachner, Anders Lange, Polisen, Heléne Lööw, Forum för Levande Historia, Eva Lundgren, Fantasi, Forskning, Lögner, Författare, Forskare, Politik [tags]Leif GW Persson, Henrik Bachner, Anders Lange, Polisen, Heléne Lööw, Forum för Levande Historia, Eva Lundgren, Fantasi, Forskning, Lögner, Författare, Forskare, Politik[/tags] |